Är vi galna?

Springa ultralopp eller äventyrslopp. Är det en fråga om att vara tokig eller är det en fråga om att göra det man brinner för?
Jag fick här i veckan en länk till en artikel om en av mina löparkompisar i Amerika, Brent Weigner, som just hade kommit tillbaka från ett marathon i Antarktis. Han var med på ökenloppet jag också sprang i Antarktis för ett par år sedan. Brent har gjort drygt 160 marathon och ett antal äventyrslopp.
När folk frågar honom om vilket lopp som varit det bästa, och då brukar han svara att det är det nästa. Ungefär som jag resonerar. Jag gillar träningen och planeringen inför ett nytt äventyr. Det är det som är halva loppet nästan.
Det var ett 20-tal deltagare på Antarktis loppet. Anledningen till att folk var där var högst olika. Från folk som ville se Antarktis, folk som ville göra något annorlunda, folk som ville komma i Guineness Book of World Records.
En av deltagarna var en person från Singapore som satte världsrekord genom att vara den första rullstolsidrottaren som genomfört ett marathon på varje kontinent. Det tog honom 10 timmar på Antarktis. Det kan tyckas långt, men i april förra året genomförde han ett marathon på nordpolen och det tog 20 timmar.
Brents egentliga mål var att ha gjort ett 100 km lopp denna gång, men han kände sig inte riktigt i form för det så det blev ”bara” ett marathon.
Brent är lärare och för bland annat vidare att det inte alltid är frågan om att vinna, utan att göra det bästa man kan i situationen. Friskt vågat hälften vunnit.
Han säger åt sina studenter att det spelar ingen roll på vilken plats de kommer i listan, man ska fira vad man har åstadkommit efter sin bästa förmåga. Man har lika rätt att vara glad och fira som den som vinner, och ska inte låta någon påstå något annat.
Det är ungefär som jag säger att alla som genomför att marathon, ultralopp eller äventyrslopp är vinnare. Bara det att ha tagit sig dit, att genomföra det. Upplevelsen och känslan. Det går inte att beskriva.
Omgivningen må tycka att man är tokig, men den här typen av löpning ger mig kickar. Kalla det att vara tokig eller att brinna för något.

Cherpy, cherpy , cheep cheep.

18,1 km.
I dag har det snöar av och till. Det var väl några cm med snö och slask. Snacka om blöta fötter när jag kom hem. Det var något tyngre än normalt men inte som jag hade trott.
Den sista km var med ett paket under armen. Jag var och hämtade ut bivouacen på vägen hem. Lite hindrande, kunde ju inte svänga med armen som jag brukar. Med packpåsen väger den bara 550 gram. Packpåsen kan man ju skippa så blir det väl bara 500 gram.
Efter 13 km låg det en ölburk på cykelvägen. Jag trodde det var en tom burk, men puttade till den med foten och det visade sig vara en full oöppnad. Den satt fint när jag kom hem.
Det kom ett mail från RacingthePlanet i dag med uppgifter om de olika etapperna i Vietnam. Jag undrar vad jag gett mig in på. Här är beskrivningen på första etappen:
18 - 19 Feb 08: Stage 1 (Days 1 and 2):Si Ma Cai – Pha Long – Muong Khuong – Coc Ly Local dancers and music will send off competitors on the longest stage ever in a RacingThePlanet event with a 100+ kilometer overnight stage. This stage takes competitors along a winding mountain road with tremendous views (in clear weather), and over valleys with many minority (Nung, Flower H'mong, Black Dao, Tu Di and Giay) villages and some rainforest along the route. The route can be bumpy and challenging at times but is generally a good dirt track with some paved roads. The River Song Chay will have to be crossed on small local boats. Competitors will have the opportunity to go through the night or to sleep at a partial campsite set up around 70 kilometers. The campsite will be in Ben Den next to a river with gorgeous views.Estimated distance: 100 - 120 kilometersCondition of route: Winding mountain road (some sealed, some not) but very little traffic.Campsite: Partial campsite at 70 kilometers and full campsite at end of stage in Ben Den (short bus transfer due to river and other obstacles)
10-12 mil pang på direkt. Skönt att jag åker ner en vecka innan för att relaxa och acklimatisera mig. Många kommer nog först dagen innan vi åker upp till Sapa. Jag kan ju ha lite fördel av det här. Fast jag ska ju inte ropa hej ännu. Ärligt talat känns det här bara för häftigt. De tar och sållar agnarna från vetet direkt kan man säga. Gör man bra ifrån sig här kan man ju ha tjänat mycket till de andra dagarna. Deras distanser blir 47, 28, 33, 30. Totalt kan det bli drygt 250 km.
Det här gör det ju också ännu viktigare att hålla nere vikten på packningen. Startar loppet med den längst etappen och med orörd packning så att säga. Men det kan också bli tufft för tasarna.

Specialdesignad T-shirt.

Det finns ett företag som erbjuder ”gratis” visitkort, stämplar, vykort, T-shirt.
Ja, helt gratis är det ju inte utan man får betala frakten. Vilken i samanhanget kanske är lite i överkant. Men va då.
I alla fall har jag beställt en T-shirt med ett eget tryck som jag laddade upp.
Jag tycker det är kul att profilera mig lite. Att komma med något som garanterat ingen annan har. Bilden jag har beställt till på framsidan ser ut så här:

Jag tycker själv den ser rätt häftig ut.
Sedan har jag också varit ute och kollat leveransen av bivouacen, och det ser ut att gå vägen med den. Jag bör ha den i morgon.
Den slutgiltiga packlistan har kommit från arrangören av Vietnam loppet. Jag tyckte inte det såg ut som några större skillnader mot den preliminära.
De har också varit i Vietnam och gjort en sista rekognosering inför loppet. De skriver att vi kan räkna med temperaturer på natten ner mot eller under 0. Vädret kan skifta plötsligt, det kan vara en hel del dimma eller duggregn. Starten kommer att vara på ca 1500 meters höjd.
Den här gången har jag inte möjlighet eller har planerat att göra någon höjd acklimatisering innan. Men vid de andra tillfällena när det varit på hög höjd eller när jag varit på hög höjd har jag inte haft större problem. Hoppas det kommer att fungera den här gången också.
Det är inte utan att jag börjar bli lite nervis.
Om ni vill kolla vilka mina ”motståndare” är kan ni göra det här:
http://www.4deserts.com/beyond/vietnam/rtpvttp.php?SID=3&SBID=RC1_1&competitorsBiosNum=5
Här kan ni läsa vad de heter, var de kommer ifrån, hur gamla de är och lite vad de har för erfarenheter av löpning.

Vietnam, utrustning-mat

Mat till ett äventyrslopp är ett kapitel för sig och det finns väl ingen klar rekommendation.
Gemensamt för de här typen av lopp brukar vara att man ska ha med sig minst 2000 kcal per dag. Och bara det är mindre aäm vad jag förbrukar på en vanlig dag på jobbet.
När jag första gången åkte iväg hade jag rent för mycket mat. Jag hade räknat ut att jag nog förbrukade bortåt 8000-9000 kcal per dag, och tog nästan med mig därefter.
Jag hade skaffat godsaker som jag trodde för att belöna mig efter de olika etapperna. Det var torkade jordgubbar och kondenserad mjölk, Whiskey, frystorkat rödvin, frystorkad glass och jag kommer inte ihåg allt.
Men det upptäckte jag snart att vad som smakar bra här hemma behöver inte smaka bra när man är alldeles utpumpad och det är varmt.
Det gäller också att hitta saker som har så många kcal som möjligt per viktenhet.
Det svåraste har varit att hitta något som smakar bra på morgonen. Jag har haft med en typ av trekkingkex, som har drygt 500 kcla/100 g. Men som var svåra att få ner. Jag har provat med müsli. Men det som verkar fungera bäst för mig är ramen nudlar, sådana där billiga. Och kanske supplera dem med lite buljong eller soppulver.
Det kan också vara bra att ta med ett par sådana här som extra mat. Det är ju inte hela världen om man slänger dem mot slutet när man ser att de inte behövdes.
Under dagen och löpningen brukar jag ha svårt att äta något riktigt. Här brukar jag klara mig på sportdryck. Jag brukar ha kört på Vitargo med elektrolyter. Denna gång har jag gjort en special blandning. Den består av alldeles neutral Vitargo (tepetklister) ca 50%. Som smaksättning har jag långsamma kolhydrater med smak, ca 25%. Jag tror det är fruktsockerbaserat, och även innehåller viss del elektrolyter. Och sedan har jag snabba kolhydrater i form av maltodextrin resterande. Den här blandningen har jag sprungit på ett tag och det har fungerat. Jag har dryga kilot av den med. Jag tror den kan vara god att dricka på kvällen som varm dryck.
Som huvudmål på kvällen efter dagens strapatser får det bli någon form av frystorkat. Här finns det många olika sorter och då gäller det att hitta något som inte ska koka utan där det bara ska hällas över kokande eller varmt vatten. Finns inte så många bra sorter i Sverige. Desto mer hittar man på nätet. Den bästa sorten enligt mig kommer från Norge, och även används av den svenska militären numera.
Här hemma och annars gillar jag stark mat, men det brukar inte sitta lika fint där ute. Bättre då med något mildare och smakrikt. Mat med bönor kan vara svårt att få ordentligt uppblött.
Sedan har jag några energibars, lite nötter och kanske något torkad frukt.
Har man varit på något hotell där det funnits kaffepulver i små rör kan man ju ta med ett par sådana om man skulle bli sugen på kaffe. Eller ta med lite tepåsar.
Ta gärna med någon liten sak att belöna dig med, men det är inte säkert det smakar.
Slutresultatet för mig är nog inte mycket mer än 2000 kcal per dag.
Sedan kan man ju också hoppas på att det finns några deltagare som inte gjort något sådant här förut och då har alldeles för mycket mat med varvid de efter första dagen börjar vilja göra sig av med mat.Vid ett av loppen hade jag förlorat 10 kg på de 7 dagarna. Men tyvärr kom de snart tillbaka.

Sol och vind.

27,5 km.
Vilken härlig dag, tralla la la laa. Solen sken och det var väl så där runt nollan. Lite blåsigt på något ställe. Jag höll en jämn fart i 3 timmar, sedan blev det lite försämring i slutet. Men så är det också att vid 3 timmar kom en rejäl lång backe. Jag kallar den för sjukhusbacken. Jag har alltid som mål att jag ska springa/jogga den upp. Det tror jag är bra backträning. Jag gör nästan alltid så att när det kommer en backe försöker jag ta den med springsteg och när jag sedan kommer upp så går jag kanske 10 meter eller så. Fast om kompis får för sig att ta en kissepaus mitt i en backe då är det svårt att komma igång och springa igen.
3 timmar är det nästan alltid något magiskt med. Det är precis som om det är någon form av tröskel som jag ska ta mig över där. Och om loppet är ordentligt längre brukar det lätta igen.
Det där med vikten jag nämnt om är konstigt. Från innan löpningen i fredags till efter rundan i dag skiljer det 5 kg. Och ändå har jag ättit och druckit ordentligt.
Efter löpningen var jag iväg på en 10 km cykelrunda. Det var antik och symässa i helgen, och frugan stod på antikdelen. Men det var mest för att göra ett besök på sy delen som jag cyklade in dit. Jag skulle ha tag på en kort blixtlås till en sådan där påse att ha om halsen till pass mm. Hade kanske varit billigare att köpa ny, men den variant jag har med 2 fack och gjord i skin är inte så lätt att få tag på.Bokningen av hotell i Hanoi i går gick bra. Jag fick tag på ett enkelrum som kostar ca 8 EUR per natt. Jag brukar ta sådana billiga ställen när jag är ute på mina äventyr och hittills har det alltid blivit bra. Huvudsaken att rummet är rent och att det finns dusch och toalett på rummet. I det priset som jag hittade ingår till och med frukost. Så får vi väl se vad det är. Jag tycker det är bättre att bo billigt och sedan lägga pengar på upplevelser och aktiviteter.

Halt underlag.

9 km.
Vad har tagit åt mig, bara 9 km. Nej, skämt åsido. Jag tog en skogsrunda på förmiddagen. Tyckte att jag behövde lite till med mina terrängskor. Men det gick långsamt. Och det berodde mest på att det här och var låg isfläckar. Och eftersom kompis var med gällde det ju speciellt här att ta det försiktigt. Ett ryck i kopplet och jag kunde ligga där och man vet inte hur det hade gått.
Till innan jul var det alltid en promenad som gällde på lördag förmiddag. Men nu har jag fått det här också till en löprunda och på det sättet fått mer ”tid till annat”. Det gäller ju att organisera sin tid.
Det där med vänsterbenet tror jag kan bero på vätska eller dålig lymftransport. Dels är det det benet som jag har en massa åderbrock i och som jag tror försämrar cirkulationen. Men det är också mina stora viktvariationer. Innan min runda i går vägde jag mig, och sedan direkt efter. Skillnaden var ca 3 kg, och då hade jag ändå druckit 1,5 liter vätska. Alltså 4-4,5 kg på 26 km i låg temperatur. Det tycker jag inte är normalt. Och efter dagens runda med en ordentlig frukost innan så var vikten ytterligare 1 kg minus. Jag vet inte vart jag ska vända mig. Går jag till min husläkare säger han bara att jag springer för mycket. Svårt att hitta någon som förstår hur det är att hålla på med löpning.Nej, nu måste jag fortsätta med planeringen av Vietnam.

Blåsning.

26,7 km.
Oj vad det blåser i dag. Men tydligen blåser det från något så när rätt håll för det blev inte så värst mycket motvind.
Som vanligt höll jag på att säga kändes det bra. Packningen fungerar utmärkt.
Köpte här i veckan 2 mineskort på 2 Gbit/st till min kamera. Jag kan filma lite också med den och det visade sig att på ett sådant kort kan jag filma nästan 50 minuter. Kan ju vara intressantare att filma lite på resan. Rörliga bilder är roligare att titta på än stilbilder.
Fick också reda på från en firma där jag beställt en bivouac att den jag ville ha hade de inte längre. Jag gick ju på priset och vikten. Jag kanske bara använder den vid detta tillfälle och då vill jag ju inte lägga för mycket pengar på den. Men jag tror det ordnar sig, för jag hittade ett annat företag på nätet som hade en annan sådan. Och kanske 50 gram lättare.
Ja, nu börjar jag få resfeber. Det är så mycket som ska ordnas så här innan avresa.
Deltagarlistan kom också upp. Vi är bara 59 deltagare på loppet. Härligt. Och det visade sig att det är faktiskt en hel del av dem som jag träfat tidigare. Åtminstone 14 stycken.
Om det är någon som vill se en överflygning av hur vi ska ta oss fram i Vietnam kan kolla den här länken: http://www.4deserts.com/beyond/vietnam/courseflyover_1.html
Men håll i er så ni inte ramlar av stolen eller får svindel.

Käppar i hjulen?

14 km drygt.
Jag glömde att titta så noggrant på GPS:en vad den visade. Men det var den rundan som brukar vara 14 och något. Kändes friskt i kväll. Några minusgrader, fast de säger att det ska bli varmt i morgon igen. Konstigt väder vi har.
Det börjar kännas lite stressigt inför Vietnam resan. Nu börjar det bli saker som måste ordnas. Jag har ännu inte bokat hotell. Men det verkar som om jag kan få tag på bra hotell för någonstans mellan 15-20 $. Och det är ju helt ok. Sedan har jag hittat en fin båtkryssning som jag tror jag ska välja.
Sedan har jag fått en massa märken från RacingThePlanet som ska sys på kläderna. Ett märke för loppet, en Vietnamesisk flagga och så ska man ha en nationsflagga. De här grejorna ska sys på armarna på alla kläder.
Har fått något med vänster ben. Inga problem att springa eller att det gör ont. Men det är svullet på skenbenets framsida och så är det alldeles lilla i ”gropen” på hälens insida. Det började för 1,5 vecka sedan med att när jag kom hem efter en långrunda hade jag en bula på skenbenet. Först började jag misstänka benhinneinflammation, men det ska ju göra så ont så man inte kan springa. Får väl se hur det artar sig. Jag vill ju inte ha några käppar i hjulet, eller några krokben så här nära resan.

Packade tankar.

26,9 km.
Ännu en härlig löprunda. I dag var tiden mera normal. Solen sken och det var bara lite efterdyningar kvar från gårdagens och nattens blåsväder. Jag fick hoppa över ett kullblåst träd men annars var det bara ovanligt många smågrenar och kvistar på stigar och vägar.
Jag hade stoppat ner ytterligare lite vikt i packningen. När jag kom hem och vägde det hela hade jag drygt 10 kg. Dessutom hade jag ju vätskesäcken fylld med 1,5 liter vid start. Så totalt var det i närheten av 12 kg. Det märktes att jag hade ökat på vikten.
Så det där med att när det blir skarpt läge med packningen hålla på och räkna gram tror jag inte bara är psykologiskt. Ska man springa 40 km med packning så kan något hg mer eller mindre vara av betydelse. Så om man kan minska något gram här och något där blir det snart hg av det.
Så när det ska packas riktigt plockar jag ihop vad jag vill ha med och sedan börjar den vilda jakten på vad som går att ta bort eller vad som går att göra lättare. Jag brukar väga olika tröjor och byxor. Kolla efter om det är några remmar eller snören på ryggsäcken eller annan stans som kan kortas av eller tas bort. Korta av skosnörena. Minimera mängden tandkräm. Slipa ner tandborsten något. Klippa bort hörn eller kanter på olika emballage. Ska man ta med vaselin eller hoppas på att man inte kommer att behöva det. Att ta bort det och det sedan visar sig att man skulle ha haft det med är ingen höjdare men det är heller ingen höjdare att bära med för mycket.

Snabbare.

27,6 km.
Min födelsedag i dag och presenten till mig själv var en härlig långrunda med packning. Så nu behöver jag inte ha dåligt samvete för tårta och annat gott som slinker ner i kväll.
Frugan har gjort något med skivad kalvlägg, jag är inte säker på stavningen. Ussubuko a la Millanesa. Och sedan blir det en dansk variant av Princesstårta.
Av grabben fick jag ett par racing strumpor, så de tog jag på när jag sprang. Fattar inte vad som hände. Kan de ha varit impregnerade med något, eller är det att man blir bättre med åren. Rundan gick ca 15 minuter snabbare än vanligt och det kändes helfint.
Eller kan det ha varit att jag efter en lång paus åter lyssnat på ett par spår som kanske gör att löpningen blir bättre. Jag har hittat en CD med något som heter sleep learning för löpare. Något som alltså påverkar det undermedvetna. Jag tror på det. Jag var skeptisk innan men jag tycker det är kul att testa saker. När jag lyssnat på de här spåren är det alltid så att det spritter mer i benen, och jag bara måste ut och springa. Det är som jag skrivit innan att är man glad och positiv går löpningen lättare än om man är oupplagd.De här strumporna ska jag nu spara till efter Vietnam och använda dem med racing skorna. Den kombinationen måste alltså bli farlig. Racing skor, racing strumpor och ett påverkat undermedvetet.

Kort, kort.

5,4 km.
Ja, ni ser rätt. Jag har inte satt kommatecknet fel. Jag vet inte när jag sprang så kort senast.
Det är lite orsakat av distansen mellan mitt jobb och hemmet. Vid jobbet regnade det inte så jag tänkte ta mig en lagom runda på förhoppningsvis 12-16 km. Och då skulle jag helst vilja springa utan kompis. Men på vägen hem blev det mer och mer regn. Jag började dra mig för att ge mig ut. Tänkte at jag kunde börja plocka med grejor som ska med till Vietnam. Så kom jag hem, och vem kommer inte där förhoppningsfull om inte kompis. Ja, han har ju naturligtvis också fått löpningen i blodet och får abstinens om det blir för långt mellan rundorna.
Ok tänkte jag, det får väl bli en kort runda. Kunde ju passa på att köra tempo med lite fartlek. När jag sedan kom ut slutade det i princip att regna. Men då var jag redan mentalt inställd på en kort runda. Och så fick det bli.
Sedan har jag plockat med sportdryckspulver och mat inför Vietnam.
Vurpan jag gjorde i söndags blev till en ordentlig blåtira. I går morse när jag vaknade var ögat rätt igenmurat med ett alldeles ”vattnigt” ögonlock.
Man skulle kunna säga att uttrycket att springa in i väggen har fått ett ansikte.

Löprundan som slutade på akuten.

27,2 km.
I dag kändes det pest och pina, men ut skulle jag. Men det blev med en begränsning. Bara tanken på ryggsäck och midjeväska gjorde att jag mådde dåligt, så dessa attribut hoppade jag över.
När jag väl kom ut sken solen, en sådan där härlig solskensdag. Temperaturen var precis över nollan. Visserligen gick det inte fort, inte fortare än om jag haft packningen på.
Vi tog en runda så att vi, kompis och jag, kom i skogen mot slutet. Där släppte jag honom ett tag. Men alltså, jag blev tröt, alltså tröttare än vad jag var i förväg, av att se honom springa. Han satte igång att tokrusa. Precis som om vi precis börjat en promenad och han blev släppt. Och då hade vi sprungit i 3 timmar alltså.
Ca 1 km från ”målet” skulle jag springa runt ett så kallat potthål i grusvägen. På något sätt konstrade kompis till det så att jag stöp raklång. Hela vänster sida i grus och lera. Kände att jag slog i ansiktet, kände efter med handen men det var inget blod så då var det väl inte så farligt. Så kom jag hem och grabben bad mig titta i spegeln. Under yttre ögonvrån var det en bula som om man stoppat en typ spelkula under skinnet. Och över ögat blödde det. Jag ringde sjukvårdsupplysningen och de tyckte jag skulle komma in. Och efter att ha suttit i ett undersökningsrum 2,5 timma visade det sig att ”kulan” hade jämnat ut sig och det var mjukdelarna som jag antagligen hade fått en inre blödning i. Så vi bestämde att det var inte mycket att göra, utan jag kunde åka hem igen. Så nu har jag en snygg blåtira vid vänster öga.
Kan ju skylla på att det är frugan som nockat mig.

Vietnam, utrustning del 3.

Det som redovisats i del 1 och 2 var saker som är obligatorisk. Sedan finns det ju en del saker som kan vara bra att ha med.
Men det gäller ju hela tiden att hålla vikten nere och tänka efter mer än 1 gång vad som ska med extra. Man kanske plockar ihop en del och sedan när man väger det hela upptäcker man att det väger mer än man tänkt sig, och då gäller det att börja gallra eller kapa av på saker.
Sov kudde. Ja det här brukar jag inre ha med. Brukar använda midjeväskan som kudde, eller också knöla ihop en del kläder som kudde.
Stavar. En del använder stavar. Det beror en del på hur man tänkt ta sig fram. Tror man att det blir mycket spring har man inte stor användning av dem. Kan man gå väldigt fort kan man använda dem. Viss terräng kan de också vara bra i. Jag har åkt på lopp både med och utan.
Strumpor. Strumpor måste man ha, men frågan är hur många par. Jag brukar hålla mig kort här och nog bara ha 2 par och byta efter halva tiden. Ibland kan man lyckas tvätta ett par.
Underbyxor. Samma här, jag brukar bara ha med 2 par. I värsta fall vända dem.
Gaiters. Det finns inget riktigt bra namn på svenska, men det är ungefär som damasker. Något att sätta vid ankeln som går över skon för att minimera sand och små sten ner i skorna. Det här är väldigt bra. Jag har bland annat gjort sådana själv av uttjänta långa tights. Jag har ju 49 i skor och då är det lite svårt även om det på många modeller står ”one size – fits all”.
Vätske system. Jag har en 2 liters säck med slang, som jag kan stoppa ner i ytterficka på ryggsäcken. En del använder de flaskor som vi får vattnet i. Och då alltså springer/går med sådan i handen. En del har någon form av hållare på ryggsäcksremmarna att stoppa flaskor i. Varianterna är många.
Flip flopps eller ”toflor”. Det här är frågan om något att ha på fötterna i lägret efter dagens etapp, skönt att låta fötterna vara ”fria”. Också bra att ha om man måste gå och pinka på natten, då är det jobbigt att ta på skorna. Här gäller det att tänka på vikten. Man kan använda sådana man kan få på vissa hotell. Jag har gjort något själv någon gång av innersulor från uttjänta skor. Men sedan hittade jag något i en affär i Peking som kostade en tia och som nästan inte väger något.
Läpp solskydd. Nog så viktigt när man är ute i sol och vind på det här sätter.
Ät verktyg. Det här är ett roligt kapitel. Här kan man ha plast, men med risk för att de går sönder. Men det finns också i titan för att få ner vikten. Det är sådant som jag köpt när jag fortsatte med de här loppen.
Våtservetter. Kan vara skönt att torka av sig ibland och känna sig lite fräschare.
Tandborste och tandkräm. Här kommer många skratt. Folk kommer med avfilade tandborster. Eller annat lättvikt. På flyg brukar man också få några små rese dito och små tandkrämstuber.
Kamera. Vill man egna bilder är det ju bra med en kamera. Så liten som möjligt.
Bok. Inte för att jag sett någon ha med någon vad jag mins. Mest brukar man ju umås i lägret på kvällarna Tar man med bok kan man ju riva av sidor efterhand som man läser för att reducera vikten.
MP3 spelare. Om man vill lyssna på musik. Här hemma brukar jag springa med musik och har alltså haft med mig en på någon tävling, men på något sätt har jag nästan aldrig lyssnat på något där. Det är för mycket som händer och skönt att lyssna på naturen. Jag brukar springa så att säga i min egen värld och vill då inte lyssna på något sådant
Det här var ett axplock av vad man kan tänkas ha med annars. Inte mycket klädombyte även om man vid slutet luktar rätt mycket, men det gör ju alla. Kläderna brukar vara fulla av salt så de står för sig själv nästan.

Singing in the rain.

9,2 + 28 km.
I går kom jag ut på en liten runda igen. Jag sprang med mina nya racindojor. Denna gång hade jag tagit på tunna strumpor, och skorna kändes än bättre. Hade jag inte behövt stanna rätt länge både ut och hem när jag skulle över stora vägen här utanför på grund av fredagstrafiken, och en hel del stopp med kompis när han skulle göra sitt, så tror jag att jag hade kommit ner på 6 minuterstempo totalt. Nu hade jag något på 6.30.
I dag när jag skulle lägga ut GPS:en för att den skulle få kontakt med dem ovan där, började det precis regna. Men jag hade bestämt mig för att jag skulle ut på en långrunda så det var bar o spring. Det regnade inte så mycket att jag blev blöt igenom, men när jag hängt av mig jackan bildades det snabbt en pöl på golvet.
Det var bara till och tänka positivt så gick det att springa. Men om jag haft mobilen med i dag hade jag ringt efter frugan för att få hämtning. Inte för att det var jobbare än vanligt att lubba, men jag fick skavsår mellan benen och däromkring så att säga. De här problemen har jag inte haft så här tidigare. Men det är ju så att jag springer längre rundor än tidigare och blir mer svett. Tidigare var det bara en långrunda i veckan, alltså över 20 km. Men nu blir det oftast flera sådana i veckan.
Få se om jag kan fixa skavningen på något sätt till i morgon så att jag kan ta en långrunda då också.

Vietnam, utrustning del 2.

Ännu inget mera spring så jag fortsätter berätta om utrustning.
Mössa, hatt, keps el. dyligt. Först ska man ha något att ha på på dagtid. I ökenloppen har det varit nödvändigt med en sådan där ökenkeps eller vad man ska kalla det. Det är en typ keps med nedhäng runt sidorna och därbak. Detta för att skydda mot solen. Men här är det visst inte så viktigt utan det går bra med en typ löparkeps.
Solglasögon. Ja, det säger sig själv vad de är till för.
Jacka av lättviktsmodell. Ja, lättvikt är upp till dig själv, men du vill inte bära på mer än nödvändigt. I Vietnam uppe i bergen kan det bli rätt kalt tydligen
Shorts eller tights. Det är till att springa i.
Fleece hat. Återigen något för kylan. Kan tänka mig speciellt när man har gjort dagens etapp och ska vara i lägret. Eller på nattsträckorna.
Vantar. Återigen för kylan.
T-shirt, med antingen långa eller korta armar. Långa armar om man är känslig för solen. Den ska helst vara gjort av snabbtorkande material.
Skor. Här gäller det att hitta något som fungerar. Och de ska vara minst 1 storlek för stora. Fötterna sväller under sådana här strapatser. Är de då för trånga blir det blåsor och skavsår. Jag springer faktiskt även här hemma med skor som är något för stora. Det bästa är skor som sitter bra på hälen och sedan är rymliga vid framfoten och tårna så att foten får bra ut sig.
Solkräm. Att vara ute så här en vecka i oftast sol och kanske då inte haft sol hemma när man åker i väg gör att det är viktigt att skydda sid. Det är hemskt om man bränner sig och måste fortsätta och inte har någonstans att gömma sig.
Blåskit. Här gäller det att ta med lite diverse för den eventualiteten att man skulle få blåsor. Compeed, fotpuder, sportslick – som är en kräm att ta på för att motverka blåsor eller skavsår, nål till att dränera blåsor med, duct tape att tejpa fötter med, eller leukotape. Jag har ofta tejpat hele foten med leukotape. Jag har inte bestämt hur jag ska göra här. Det luta mycket mot att jag inte ska göra det och i stället smörja in med sportslick.
Anti-inflamatorisk medicin. Det är för smärtstillande och fotont. Typ ibuprofen och aspirin. Jag tar faktiskt ofta an pilla som heter Alindrin. Inte för att jag behöver den när jag springer, men om jag tar den innan jag springer är jag mindre stel efter en långrunda.
Electrolyter och sportdryck. Vätskeersättning för att håla en uppvätskad under loppet. Att få till exempel salt brist är något fruktansvärt. För mig leder det till att jag tappar aptiten och inte får ner mat. Det som är så viktigt på ett sådant här äventyr. Man äter ju lite ändå, men om man då rent inte kan äta.
Rött blinkande lampa. På de andra loppen har man fått en lysstav att sätta på ryggsäcken vid natt löpning, men det har de struckit. Vi ska själva ha med en lampa att sätta bak på ryggsäcken när vi förflyttar oss i mörke. Detta för att bakomvarande ska se att det är någon framför och på så sätt bli hjälpta att hitta vägen. Det är också trevligt när man är där att se ljus framför sig om man annars är ensam.
Det jag hittills tagit upp är obligatorisk utrustning. Tillkommer gör ju mat, men det tänkte jag behandla för sig.

Vietnam, utrustning del 1.

Inte så mycket sprungit, precis som jag misstänkte. Ska jag springa ska det vara innan maten på kvällen annars känns det tungt och blir stressigt. Men det kan ju vara skönt med ett par dagars uppehåll. Men det blev lite träning i går då jag hann in på gymet.
Jag hade tänkt att jag skulle berätta lite om vad utrustning det är som ska med på äventyrslopp. Man ska ju så att vara självförsörjande i ett antal dagar, det ända man får är vatten.
Man måste ju ha en ryggsäck att bära grejorna i. Den behöver vara på ca 30 liter. Det gäller att den sitter bra och inte kasar runt och skaver på ryggen. Jag kör med en ryggsäck på ca 20 liter där jag har de grejorna som jag inte så att säga behöver under dagen. Samt att där stoppar jag även en vätskesäck. Sedan har jag en stor midjeväska som rymmer 10-12 liter tror jag. Här har jag mat för dagen, nödutrustning och annat som kan behövas under dagen.
En sovsäck behövs. Ratingen på den beror lite på var loppet går, hur kallt det blir på natten. Först hade jag en flees dito, men det blåste rakt igenom den så nu har jag en dunsovsäck. Jag tror den går ner till några minus. Har man sprungit hela dagen kan man vara lite frusen sen på kvällen.
Till det här loppet i Vietnam ska vi också ha med en bivvy bag. Man kan säga att det är som ett tält man kryper ner i med sovsäcken. De andra loppen har vi leggat i tält som organisationen har hållit med men nu lär det bli enklare. Blir visst någon form av vindskydd och därför ska vi ha en sådan här. Det kan bli ner under 10 grader på natten och det kan vara dimmigt och fuktigt.
Pannlampa med backup lampa. Pannlampan är för kvällar och nätter i lägret och sedan är det alltid någon etapp som drar ut på natten eller till och med hela natten för en del. Backup lampan kan vara vad som helst extra som lyser. En del kommer med typ nyckelringar med en led-lampa.
Kompass. Det är obligatoriskt, men jag tror aldrig jag har använt min ännu. Jag har för mig att det har förekommit att någon har haft sådana där mini kompasser. Det gäller ju hela tiden att minimera vikten.
20 st säkerhetsnålar. Det ska vara till att fästa nummerlapp och andra grejor. Kan också vara bra att laga saker med eller till ”kirurgiska” ingrepp.
Kniv. En liten kniv eller någon form av multiverktyg. Här gäller också oftast vikten, minsta möjliga för de flesta. Själv har jag en sådan där schweitser kniv minsta modellen, tror den är knappt 5 cm lång (hopfälld).
Visselpipa. Detta för att påkalla hjälp om det skulle hända något. Från början hade jag en visselpipa från en flytväst, men sedan hittade jag en speciell rädningsvisselpipa. Något fruktansvärt högt ljud på den.
Räddningsfilt eller som den också kalla spaceblankett. Tidigare har det varit frågan om de där vanliga, men denna gång ska det vara en sådan i säckmodellen. Den är bra till att hålla värmen i nödlägen eller om man fått med sig en för dålig sovsäck. Nackdelen är att den prasslar något så förskräckligt.
Det var början på utrustningen. Mera följer. Från början skaffade jag första bästa, men när jag fortsatte med de här loppen började jag se efter speciell utrustning. Jagade gram för att få ner vikt.

En eloge till Pettersson och Blomqvist?

Ibland när jag är ute och springer lyssnar jag på radio, ibland musik. Här om dagen var det radio. Ibland sägs det något som gör en glad så man springer på, ibland något som man retar sig på så man springer på, ibland något som man kan hitta en bra lunk till.
Så här om dagen lyssnade jag på lokalradion och ett program som heter ”Pettersson och Blomqvist”. Då berättade de att ett tag framöver på onsdagar kommer deras program till viss del att handla om jogging. Det gjorde mig glad.
Många media behandlar oss joggare/löpare som freaks eller åtminstone som om det inte är sport det vi håller på med.
Uppsala Nya Tidning har ett par gånger gjort reportage om mig och min löpning. Har det hamnat på sportsidorna? Nej.
De gjorde ett reportage om Lilian Magnusson. Hamnade det på sportsidorna? Nej.
Jag brukar rapportera in resultat från mina ultralopp till dem, men det är inte ofta de bryr sig om att ta med det i tidningen.
UNT skriver heller inte speciellt när det är andra löpaktiviteter i spridningsområdet, men däremot spaltmeter om fotboll, ishockey, innebandy mm.
Radio Uppland är annars också dåliga. På fredag har de ett program som heter ”Sportfredag”. Jag brukar ofta lyssna på det när jag är ute på en långrunda på fredagseftermiddagarna. Här har de en panel som diskuterar Uppländska sporthändelser. Och då naturligtvis fotboll, ishockey, innebandy, badminton och ytterst lite annat. Om en fotbollsspelare eller ishockey spelare har så att säga haft ”en fis på tvären” har det kunnat diskuteras både länge och väl.
Men aldrig har jag hört dem prata om och med Uppländska löpare. Och då menar jag inte bara mig och mina eskapader. Det finns så många duktiga häromkring som presterat fantastiskt. Uppsala LK som jag är med i har ju löpare som tagit många medaljer och satt världsrekord på veterantävlingar. Har vi fått höra eller se något om det i lokal media? Nej.
Det undras varför Uppsala inte har en inomhus friidrottshall, och det är väl inte så konstigt. När inte media är intresserade är det svårt att få sponsorer och finansiärer till sådant.
Aftonbladet har en bilaga som de kallar ”Sportbladet”. Vad tror ni den handlar om? Fotboll, ishockey och en del trav. Det är inte ofta man kan läsa om löpare och friidrott där inte. Bara när det är OS och VM.
Så nu hoppas jag mycket på herrarna ”Pettersson och Blomqvist”, och att de gör något seriöst av det här programmet om jogging/löpning.

En fittemad.

13,63 + 26,95 km.
I fredags tog jag en annan runda, ut i skog och mark. Kände att jag behövde omväxling och att jag behövde springa i mina terrängskor lite också. Svårt att bedöma hur lång en runda kan bli om man springer helt nytt. Kompis fick inte följa med. När jag kom hem berättade grabben att han hade ylat nästan hela tiden och var femte minut ställt sig med framtassarna på en stol i köket och tittat efter mig. Så det är helt klart att han gillar löpningen han också.
I dag fick kompis följa med, men det är jobbigt med honom när han haft löpuppehåll för då är han så löpglad.
Packningen är definitivt inga problem. Kanske ska ta och lägga på lite mer vikt. Det är ju bättre att träna med för mycket för när det sedan blir skarpt läge kommer det bara att kännas lätt.
De senaste 7 dagarna har jag ännu en gång lyckats komma upp i över 100 km, det har blivit 104,78 km på en vecka. Kommande veckan tror jag inte det blir så mycket löpning. Jobbet börjar igen och det är en del andra grejor som ska fixas. Ska bli skönt att ta det lite lugnare en vecka.
Eftersom vi var i Skåne över julen har vi inte haft dansk julmat (frugan kommer från Danmark) så i går trettonafton passade vi på. Vi hade stekt gås med tillbehör. Till det drack vi ett Libanesiskt 20 år gammalt rödvin. Cht Musar. Det är ett av mina favoriter, jag har flaskor till några jular och speciella tillfällen till.
Hur många vet vad en fittemad är?
När gåsen var stekt hällde jag en del av fettet i en liten skål och ställde undan. Och i lördags hade jag bakdag igen. Så i dag när jag kommit hem efter rundan och pustat ut det värsta skar jag mig en skiva nybakt bröd och bredde på gåsfett och strödde på lite salt. Himmelskt gott.
Normalt har jag strukit fett på bröd. Det blir en hel del kalorier som kan ersättas med nyttigare kalorier. Men så här, en fittemad, är gott ibland.

Nyårslöfte.

26,8 km.
Längre och längre dag för dag. Hur ska det här sluta?
Ja, så mycket längre lär det nog inte bli. Det var med packning i dag också.
Sedan var jag hemma om och fick i mig lite mat för att sedan ta en tur till gymet Kraftkällan.
De hade rätt nyligen byggt om och fått det rätt snyggt. Maskinerna var inte där de brukar, men det kan vara bra också. Man kanske ser maskinerna på nytt sätt och passar på att prova någon ny grej. Kan också vara skönt att stå någon annan stans i lokalen och göra sina grejor.
Att jag gick dit i dag var inte så mycket för att träna, fast jag var och rykte i några maskiner, utan mera för att få en skön bastu efter löpningen.
Det har snackats en del om nyårslöften de senaste dagarna. Jag vet inte om det är något som görs längre, det verkade inte så när jag lyssnade på ett radioprogram. Men jag fick ett SMS från en löparkompis i Göteborg, Stefan Lindvall, där han undrade om vi inte skulle ge nyårslöften. ”Att springa längre och fortare under 2008”. I champangeruset på nyårsafton svarade jag naturligtvis ja, med acklamation.
Fast nu undrar jag vad jag gett mig in på. Ja, att springa längre är kanske inga ”större” problem, det är bara att få tiden att räka till. Men att springa fortare undrar jag om jag kommer att klara. Jag blir ju inte yngre med åren. Men å andra sidan har jag ju fått ett par racingskor av New Balance så kanske kan det också fungera. Och kan jag bara få vikten att gå ner ytterligare några streck ska det väl också ge resultat på tiden. Faktiskt när jag var på gymet visade vågen där ca 3 kg mindre än när jag var där senast. Hur många är det som går ner 3 kg över jul och nyår? Fast jag pratar ju inte lika vitt och brett om när vikten ökar igen.
Jag ser ju att det ser rätt hyfsat ut på överkroppen, men så ska musklerna på benen till att växa så kilona är ungefär de samma. Tänk om man kunde träna utan att musklerna växte. Jag har ju klarat mig så bra med dem som det var innan.

Eforisk löprunda.

23 km.
Det kändes lite trögt i dag också men ut kom jag. När jag väl kom iväg blev det en nästan höjdar runda. Packningen känns bra och verkar inte som något problem. Jag hade stundtals en nästan eforisk känsla. Inga problem med extratyngden för knäna.
När jag får till en bra löparrytm är det som om jag skulle kunna springa hur långt som helst. Åtminstone är det så här de första 2 timmarna, sedan kommer fas 2 där jag ibland får behov av att ta några gåsteg ibland. Men det var faktiskt så att efter 2 timmar hade jag ofta högre takt än i början. Takten är i genomsnitt på hela rundan 8 km i timmen.
Det var nog som jag misstänkte att jag hade salt- och kolhydrat-brist. Jag har tagit salttabletter ett par dagar och haft med mig kolhydratdricka på rundorna. Att jag aldrig lär mig. När jag jobbar brukar jag dricka en stor mugg buljong till lunch tillsammans med mina mackor, och det är naturligtvis saltare än den mugg kaffe till lunch som jag dricker nu när jag är ledig. Jag springer ju också något mera på ledigheten än när jag jobbar.
Jag har kommit igång lite med planeringen till Vietnam. Flygbiljetten är bokad. Jag åker dit ca 1 vecka innan vi ska träffas. Detta för att få lite semester och acklimatisera mig till miljön och tidsomställningen. I februari har vi fortfarande vinter här hemma men där lär det vara bortåt 30 grader på dagarna. Sedan är det så att loppet verkar till stor del till att koma att gå på hög höjd. Det bästa hade varit att få lite höghöjdsträning också innan, men det blir inget sådant denna gång.
Jag har hittat att det finns matlagningskurser i Hanoi, och det kanske jag ska passa på att lägga in som aktivitet. Annars är det bara spännande och traska runt i en ny stad, gå på matupptäckter - besöka marknader för frukt och mat. Frugan har redan varit på mig att helst inte komma hem med för mycket underliga saker, kryddor och matlagningsattiraljer som jag tycker kan vara bra att ha när jag får en matvision.