söndag 16 april 2017


Restriktioner hävda. I torsdags var det åter dags för ett besök hos ögonläkaren. Efter noggrann undersökning konstaterade han att det inte fanns fler hål på näthinnan. Allt hade läkt. Och med det kunde han häva restriktionerna för mig, och då speciellt den om löpning. Så sedan bar det hemåt och ombyte till löparkläder. På med ryggsäcken som vägde bortåt en 9 kg. Sedan var jag ute och skubbade i bortåt 2 timmar. Tänk att man kan bli så glad över att få ge sig ut och springa med en tung ryggsäck.

Sedan har det bara fortsatt. I fredags blev det åter en liknande tur. I går blev det lite lugnare, en skogsrunda, utan ryggan, på dryga timmen. Och i dag blev det5 åter en 2-timmars runda med rygga. VO2/max ligger i ”botten”, men det var väl inte annat att vänta efter 2,5 veckas löpuppehåll, och i den här kylan med en näsa som fylls på hela tiden.

I fredags var det 1 månad tills starten på Hawaii. Men det ska nog ordna sig. Jag har något så när styr på utrustning och mat. Sista veckan innan avfärd blir det riktig packning. Jag har börjat göra ett exel-ark med planeringen av mat och energi som ska med.
Nu blir det nog så att var annan dag blir det längre runda, och dagarna där emellan lite kortare.

fredag 31 mars 2017


Löpförbud – o hemska tanke. Men så är det. Jag bör inte springa den närmaste tiden. I höstas var jag igång och klippte fruktträd och annat. Och nu när temperaturen hade mera permanent masat sig över noll och solen sken tyckte jag det var dags att börja ta hand om grenarna. Jag tog fram kompostkvarnen och började mata i grenar. (Riktiga män har ju inte skyddsglasögon) Rätt vad det var när jag lyfte upp en större gren från marken petade den till höger öga. Det har ju hänt tidigare också, men nu kände jag att det var lite värre. Såg något grått för pupillen som inte gick bort så lätt. Jag gick in och kollade mig i spegeln och jag var jätte röd i yttersidan av ögat. Tänkte att det nog var bäst att åka in till akuten för säkerhets skull. Och mycket riktigt. Det var ett bra beslut. De upptäckte en ”främmande kropp” i ögat. De tog ut en sticka på ett par mm. Sedan visade det sig att näthinnan var skadad. Det skulle de åtgärda direkt. Det gjorde de genom laser svetsning av hinnan. Dagen efter direkt på morgonen skulle jag på återbesök. Läkaren som kollade mig då tyckte att det såg ok ut, men att jag skulle komma tillbaka som i torsdag. Annan läkare som kollade. Han var lite tveksam och ville konsultera läkaren från tisdagen. Det visade sig att de inte var helt nöjda med resultatet. De ville komplettera med en ”kryo –operation”. Alltså kyla ner på näthinnan. Det här var en större grej där jag blev inpackad i grönt tyg. Hade fått lugnande innan. Sedan blev det en rejäl nål in under ögat för bedövning. Det var det värsta. Själva operationen kände jag inte mycket av. Kort efter operationen, med förtäckt öga, kunde jag ge mig hemåt per cykel. Fick med mig ett papper med restriktioner. Bland annat får jag inte springa, anstränga mig mycket, lyfta över 5 kg och undvika bilkörning. Jag tror det här är ett allmänt papper för alla typer av ögonoperationer. Ska på återbesök i den kommande veckan så får vi se vad de säger.

Promenera eller gå stavgång fick jag göra. Så in dag blev det 2 timmar och 15 minuter stavgång.
Jag nämnde ju tidigare att jag nog borde göra ett löpuppehåll. Men det var ju inte riktigt så här jag menade. Nu får jag köra hårt med stavgång i stället tills det åter är ok att springa.

söndag 19 mars 2017


VO2 max max. I torsdags var jag ju uppe på ett VO2 max på 41. Och det var jag en gång tidigare i höstas. Men då befann jag mig på den toppen bara under 1 dag. Nu har jag haft detta fantastiska värde sedan i torsdags. Alltså hittills 4 dagar. Visst kändes det lite tufft i dag, med packning och allt. Jag kom inte riktigt upp i 8 km på timmen, men att sedan komma hem och se att VO2 max ligger kvar på topp värde gör mig glad. I går kände jag mig också sliten så då bestämde jag mig för att ”ta det lite lugnt” och inte springa. Det blev bara 1:40 stavgång med packning.
Jag har också kommit på hur jag ska ha med mig stavarna. På den nya ryggsäcken finns det egentligen fästen för stavar eller liknande bak på säcken. Men det innebär att för att komma åt dem måsta jag ta av mig ryggsäcken. Och då tror jag inte det blir samma användning av stavarna, bättre är att kunna ta till stavarna precis när som och sedan lika lätt få undan dem när jag känner för att springa eller om de är i vägen. Så jag har tänkt ut ett fäste för stavarna frampå min lilla nya midjeväska. I varje ända av själva väskan, där remmen börjar, har jag satt en typ gummisnodd. Här fäster jag de hopvikta stavarna. Väldigt smart och enkelt. Lätt att komma åt och lätt att ”plocka undan”. Jag hade stavarna här på rundan i dag för att prova.

torsdag 16 mars 2017


Grymt vad det går. Var i dag ute på fjärde löpningen med ryggsäcken. Jag hade ökat på vikten i den ytterligare något så nu var jag uppe på ca 7,5 kg. Nu tror jag att jag ska hålla mig där ett tag innan jag ökar ytterligare.

Till ”första kontrollstället” tog det i dag ca 37 minuter. I tisdags tog det 39. När det har gått riktigt bra för mig, utan ryggsäck, har det tagit 36-37 minuter. Så dagens tid, med ryggsäck, var nästan en överraskning för mig. Första timmen kom jag också över 8 km, närmare bestämt 8,2 km. Och den farten höll jag till 1,5 timma. Jag var ute totalt 2:09.

I slutet av februari när det gick som sämst gjorde jag 10 km på ca 1,5 timma, och i dag gjorde jag det på 1:15. Då när det gick tungt och trögt utan ryggan hade jag ett VO2 max på 34, vilket är det lägsta jag haft. Och i dag toppade jag på 41, vilket är det högsta jag haft. Hade det vid ett tillfälle i höstas också.
Jag var ju i måndags och fick min B-vitamin spruta. Hade bokat tid hos en av de sköterskorna som har get den bäst. Hoppas nu det fungerar. Jag har också en tid ”vräkt på” med B-vitamin flytande under tungan. Jag har masserat in Voltaren kräm på det onde stället flera gånger om dagen. Och sedan länge tar jag ju Iboprufen dagligen mot inflammation. Nu bestämde jag mig för att bosta det hela riktigt. Jag var och köpte Voltaren tabletter som jag tänker ta 3 om dagen en kort tid. Jag tror det var mycket detta som gjorde att det gick så bra i dag. Den första timmen jag var ute hade jag definitivt mindre ont och var mindre stel i baksidan av vänster lår. Sedan började det komma tillbaka något. Sista halvtimmen jag var ute var smärtan och stelheten i stort sett tillbaka. Så det är mycket det här som sinkar mig med löpningen. Nu ska jag fortsätta med hästkuren ett tag till och se om jag kan få till en bestående bättring. Annars får jag väl tjata på min läkare att ge mig fler B-sprutor. De är ju inte farliga. Då är det mindre bra med massa tabletter.

tisdag 14 mars 2017


Kör hårt. I fredags fick jag hem min nya ryggsäck. Rena julafton. Efter att ha tagit ut ryggskölden var vikten drygt 500 gram mindre än det bär system jag hade tidigare. Vad det lider ska jag se om det är mera som kan pimpas på den för att få ner vikten ytterligare. Sedan har jag också köpt en ny liten midjeväska. Bra mycket mindre än den jag hade tillsammans med gamla ryggan, men lite större än den jag haft till att ta med ett par drickaflaskor i. Den har dessutom 4 fack, vilket är bra för att kunna separera diverse saker – energibars -  karta och kompass och liknande.

I lördags gav jag mig ut på första rundan med ryggan. Packade ner lite av varje bara för att få tyngd i den. Det blev lite kläder, ett liggunderlag, en påse med massa proteingrötspulver och så några flaskor med vatten. Det var en härlig känsla att åter ge sig ut med ryggsäcken. Nu förstod jag och kroppen att snart är det dags för äventyr igen.

I söndags blev det en längre runda. Första timmen avverkade jag nästan 8 km, och det med 6 kg på ryggen. Andra timmen gick det lite långsammare, men det var mycket beroende på att det i skogen och där jag då sprang var en hel del is kvar. Men jag var ute i 2:09.

Till dagens runda hade jag lagt ner ytterligare en flaska vatten och ett regnskydd till säcken. Till första kontrollstället på rundan var jag på 39 minuter. Inte så mycket sämre än när jag sprungit utan packning. Nu gick rundan på cykelvägar som var isfria. Jag var ute i drygt 1,5 timma och gjorde i princip 8 km per timme. Vilket jag inte hade förväntat mig. Och det här är alltså början på hårdkörningen inför Hawaii.

Och inte nog med det. Mitt VO2 max har återhämtat sig jättebra på det senaste. Det har annars varit rätt tungt att träna. VO2 var som sämst nere i 34. Då kändes det som jag skulle kunna lägga av. På det senaste har det klättrat uppåt något för att i dag ligga på 40. Och det var helt annorlunda att springa. När det gick som bäst att springa i höstas låg jag just på 40, och vid ett tillfälle var jag uppe på 41. Tänk om mjag nu åter har landat på ett värde på 40 och det håller i sig, så skulle det vara super fint för den närmaste träningen.

Här under de senaste vintermånaderna har även vikten ökat något, ca 3 kg. Vore ju fint att få ner det något när jag nu ska bära på en rygga som vid start kanske kommer att väga runt 10 kg. Jag har börjat att bara ha vatten på långrundorna. Och i går tog jag en liten extra runda sist på eftermiddagen med stavar. Ska försöka få till det lite mer nu när det börjar bli varmare. Det kan ju hjälpa till att pressa ner vikten, även när det blir vår och trädgårdsarbetet kommer igång bör ju hjälpa.

tisdag 7 mars 2017


Mera problem. I morse snöade det och blåste rejält. Härligt tänkte jag, nu ska jag ta en rejäl runda, kanske lyckar komma upp i 20 km. Men efter nästan 6 km började det droppa blod från näsan. Äsch tänkte jag, det går snart över. Men efter ytterligare en halv km rann det riktigt. Så jag fick gå in i en affärs toalett och stå där för att försöka få stopp på det. Det tog väl en drygt kvart. Sedan stoppade jag en sudd i näsan och lufsade hemåt. Vågade inte fortsätta på lång runda.

Ca 2 km hemifrån tog jag ut sudden och det verkade ok. Men när jag hade några hundra meter kvar började det rinna igen.

Det är bara det att det här var ca femte gången näsblod på 2-3 veckor. Jag har aldrig haft näsblod i mitt vuxna liv så det är klart jag blir orolig.

Jag ringde till sjukvårdsupplysningen, och efter en del frågor rekommenderade de mig att beställa tid hos öron-näsa-hals kliniken på Akis. Jag ringde dit men möttes av beskedet att de inte kunde ta emot fler samtal i dag. Väldigt konstigt. Men jag gick in på ”mina vårdkontakter” och skrev till dem där. Hoppas nu jag kan få en tid relativt snart. Men på upplysningen sa de också att om det kom igen skulle jag ta mig till akuten.

Ja, är det inte det ena problemet så är det det andra.

Jag har ju beställt en ny ryggsäck och nya stavar från Tyskland. När jag försökte beställa från en firma i Sverige fick jag beskedet att den ryggsäcken jag ville ha var slut hos dem. Så jag var ju orolig hur det skulle gå här. Till beställningen hade jag också  lagt några påsar med speciellt kolhydrat ”godis” som jag tänkte kunde vara bra att ha med till Hawaii. Så kom det då ett mail från Tyskland att min beställning blir fördröjd. Inte på grund av ryggsäcken eller stavarna. Nej, det var ”godiset” som tillfälligt var slut. Ja, jag säger då det. Jag går ju här och längtar efter att få hem den nya ryggan och packa lite i den för att ut och provspringa.

måndag 6 mars 2017


Magproblem. Jag tar ju regelbundet ibuprofen tabletter för ryggen, stelhet i kroppen och värken i baksidan av vänster lår.

Strax efter jag kom hem från Bermuda var det dags att förnya mitt recept på de här pillerna.

De jag fick var av märket Actavis. Det är ju så att man får olika fabrikat olika gånger man hämtar ut på apoteket. Jag tänkte inte mer på detta.

När jag börjat med den här sorten blev jag orolig i magen, och jag hade näst intill diare hela tiden. Jag vet att man kan få problem med magen av ibuprofen, men eftersom jag tagit sådana länge trodde jag inte det kunde bero på dem. Men eftersom ”problemet” inte gick över började jag fundera på om det kunde vara något med dem. Så jag kollade upp på Fass. Och mycket riktigt. Iboprofenet var lika i både dessa och i den sorten jag tagit innan. Men sedan var det övriga ingredienser som skilde sig.

Jag var till apoteket och frågade om jag kunde få byta, men då visade det sig att den här gången hade läkaren specifikt skrivit ut av det här fabrikatet.

Jag tänkte att magen kanske vänjer sig vid den här sorten, bara att härda ut. Men det har inte blivit riktigt så. Så i förra vecka beställde jag pillerna av fabrikat Orifarm. Och nu har jag tagit dessa i stället i 4 dagar och magen är helt ok.

Antagligen är det också den andra sortens piller som gjort att värken blommat upp ordentligt i vänster lårs baksida. När de ställt till det i magen och tarmarna kanske inte upptaget eller något varit optimalt. Bara synd att det ställt till det för mig. Tanken var att jag skulle försöka sluta med B-vitamin sprutorna, men nu vågar jag inte tro på det. Det är som att ta flera steg bakåt eftersom smärtan och stelheten blivit som det blivit.

Det som irriterar mig är att jag hela tiden själv måste ”experimentera” för att hitta medicinska lösningar. Att inte läkarna fattar att det och det preparatet är skonsammare för magen när man måste ta det hela tiden.

Det här har gjort att löpningen inte fungerar som den gjorde i höstas. Värken i lårets baksida är inte värre när jag springer, men stelheten är ett stort hinder. Jag har ju testat annat också, stretching mm, men det har inte gett resultat. Den senaste veckan har jag experimenterat en del med Voltarensalva innan jag gett mig ut och springa. Det har hjälpt något lite. Jag har i alla fall kommit upp i rundor på bortåt 15 k.

fredag 10 februari 2017


Jakten går. Nu är jakten igång efter att hitta så energirika matprodukter och pulver inför Hawaii äventyret. I dag när jag var inne på närmaste ”kvarters” butik och skulle inhandla lite till helgen upptäckte jag att de hade några typ bars till extra pris. Tänkte atyt det kan man ju alltid kolla på. Och det var en angenäm överraskning. Den ena sorten, sesam och tranbär, hade hela 575 kcal per 100 gram. Något av det högsta jag hittat. Och de var billiga dessutom, 5:-. Så det blev en 5 stycken till att börja med. Det gäller att ha varierad kost.

Och här om dagen när jag var på Lidel hittade jag sådana där små runda salami grejor på utförsäljning på grund av kort datum. Men det är ju torkat så datumet spelar mindre roll. De hade en så där 475 kcal. Sådana grejor är goda att ha och tugga på efter dagen löpning på äventyret.

Jag har också sett chokladkakor på XXL, avsedda för friluftsliv, som har väldigt högt energivärde.

Sedan blir det ju också min specialare – olja – att ta med och spetsa diverse grejor med och att dricka som den är. Och där kan man ju riktigt tala om massa energi, 950 kcal per dl.

torsdag 9 februari 2017


Stegringen har börjat. Sedan jag kom hem från Bermuda har de längsta rundorna blivit 8-10 km. Men i dag tyckte jag det var på tiden att börja öka distanserna. Dagens runda blev 14,5 km. Men jag ska ju upp till minst 10 km till på de flesta så kallade långrundorna. Jag bör få till minst 3 sådana i veckan.

Det var lite stelt i dag. Delvis väl beroende på att temperaturen har gått ner en del. Det var bortåt 5 minus när jag startade. Märkte ju på Bermuda att temperaturen där hade positiv effekt på värken i vänster lårs baksida. Sedan är det ju också b-vitamin sprutorna jag får var 6 vecka. Det ärt inte bara att spruta in vitaminet godtyckligt i skinkan. Och det är vad hon gjorde som gav mig senaste sprutan här efter hemkomsten. Det finns 2, möjligen 3 sköterskor på vårdcentralen som när de ger sprutorna ger bättre verkan. När de ger den mäter de från höftkammen på något sätt. Tycker det är konstigt att det kan bli skillnad, vitaminet sprider sig ju i kroppen tycker jag. Men så enkelt tycks det inte vara. Jag vet inte om när det blir en lyckad injektion, de har på något sätt träffat nerven. Jag måste se till att när det är dags för spruta så ska jag boka att jag vill ha det gjort av en av de som gör det bra.

Förre veckan fick jag också klart med bokningar för äventyret på Hawaii. När jag började kolla flyg var priserna på 8500-9000, men nu fick jag en biljett för 6700:-. Det är ju en lång resa, den tar 22 timmar dit. Åker härifrån på morgonen men är ändå framme till på kvällen samma dag på grund av tidsskillnaden. Värre blir det på hemvägen. Den resan tar 27 timmar, med 8 timmars väntan i Los Angeles. Åker från Hawaii på kvällen en söndag och kommer hem på tisdag eftermiddag.

De som organiserar loppet har bokat för oss på ett 5 stjärnigt hotel före och efter loppet. De tyckte också att vi kunde bo där när vi kommer dit lite tidigare för att acklimatisera oss. Men för det första känner jag mig inte riktigt hemma på så fina ställen, och för det andra använder jag hellre pengarna på lite billigare övernattning. Det ger mer pengar över till andra äventyr.

Så jag hittade ett hotel i själva Kona och som ligger 100 meter från stranden men även har en pool. Det kostar ca 1500 mindre per natt, men är ändå rätt dyrt, drygt 1000:- per natt.

En av mina drömmar är ju att kunna göra en Ironman. När jag bor på det här hotelet blir det nog det närmaste en Ironman jag kan komma. Hotelet ligger bara 40 meter från starten på det klassiska Ironman på Hawaii. Jag får väl fortsätta att drömma.

 Jag håller också som bäst på att fundera över om jag ska skaffa en ny ryggsäck. Den jag har har hängt med sedan jag började med ökenlopp och är 17 år gammal. Den är lagad vid blixtlåsen. Den heter RS33, men jag tror inte den är 33 liter stor. Jag har försökt mäta omkrets och höjd på den och kan inte få det till att den är mer än kanske 20 liter. Vikten efter allt jag skalat bort under åren är 697 gr. Ihop med den här säcken har jag använt en midjeväska på några liter. Nu har jag spanat in en 25 liters säck som väger 600 gr innan något är borttaget eller avskalat. Den har stora fickor i midjebältet. Med den här säcken skulle jag nog kunna spara minst 0,5 kg. Men naturligtvis finns det ingen affär i Uppsala som säljer den. Jag vågar ju inte bara beställa den rätt upp och ner. Det slutar väl med att jag får ta mig till Stockholm för att prova. Då kan jag passa på och kolla skor också. Jag behöver ett par riktigt bra terrängskor. Ja, det här med planeringen inför loppet är halva nöjet.

tisdag 31 januari 2017


På ét igen. Är åter hemma sedan ett tag. Direkt började jag springa så smått. Underlaget var ju annorlunda här hemma så det gick ju inte att springa var som helst. Det blev avsevärt kortare rundor. Men det var kanske bara bra, att tuffa igång lugnt.

I dag blev första ”längre” rundan. Hela 1:15 h, med en fart på 7:16 per k. Faktiskt riktigt bra för att vara jag och så kort efter loppen på Bermuda.

Fortsätter det så här har jag vilda planer för året. Vad som redan är bestämt är äventyrsloppet på Hawaii i maj. Tiden dit är väldigt härlig. All planering. Först att planera hur jag ska resa och hur långt innan loppet jag ska åka dit för att acklimatisera mig. Sedan det spännande med att planera utrustning. Den biten tar stor del av mina tankar redan.

Jag upptäckte att jag inte riktigt har koll på vad jag har. Bland det obligatoriska här är att man ska ha ett liggunderlag. Så jag började fundera på vad jag skulle satsa på. Men så innan jag åkte till Bermuda och var och rotade i mitt skåp med diverse utrustning, upptäckte jag att jag ju hade ett riktigt bra liggunderlag redan. Det är litet och lätt och tar inte stor plats. Det är uppblåsbart. Men jag har inte använt det tidigare. Det var när jag var på vinterloppet i Finland som jag skaffade det, men inte kom så långt att jag behövde använda det.

Jag kanske borde göra en inventarie lista på vilka grejor jag har.

Jag köpte också för ett tag sedan en ny pannlampa. Det var bara det att det visade sig vara speciella batterier till den. Men jag skaffade sådana här i veckan. Otroligt vilken stark lampa. Tror inte jag har sett något liknande tidigare. Den ska det bli fint att springa med på Hawaii.