27,2 km.
I dag kändes det pest och pina, men ut skulle jag. Men det blev med en begränsning. Bara tanken på ryggsäck och midjeväska gjorde att jag mådde dåligt, så dessa attribut hoppade jag över.
När jag väl kom ut sken solen, en sådan där härlig solskensdag. Temperaturen var precis över nollan. Visserligen gick det inte fort, inte fortare än om jag haft packningen på.
Vi tog en runda så att vi, kompis och jag, kom i skogen mot slutet. Där släppte jag honom ett tag. Men alltså, jag blev tröt, alltså tröttare än vad jag var i förväg, av att se honom springa. Han satte igång att tokrusa. Precis som om vi precis börjat en promenad och han blev släppt. Och då hade vi sprungit i 3 timmar alltså.
Ca 1 km från ”målet” skulle jag springa runt ett så kallat potthål i grusvägen. På något sätt konstrade kompis till det så att jag stöp raklång. Hela vänster sida i grus och lera. Kände att jag slog i ansiktet, kände efter med handen men det var inget blod så då var det väl inte så farligt. Så kom jag hem och grabben bad mig titta i spegeln. Under yttre ögonvrån var det en bula som om man stoppat en typ spelkula under skinnet. Och över ögat blödde det. Jag ringde sjukvårdsupplysningen och de tyckte jag skulle komma in. Och efter att ha suttit i ett undersökningsrum 2,5 timma visade det sig att ”kulan” hade jämnat ut sig och det var mjukdelarna som jag antagligen hade fått en inre blödning i. Så vi bestämde att det var inte mycket att göra, utan jag kunde åka hem igen. Så nu har jag en snygg blåtira vid vänster öga.
Kan ju skylla på att det är frugan som nockat mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar