Kort, kort.

5,4 km.
Ja, ni ser rätt. Jag har inte satt kommatecknet fel. Jag vet inte när jag sprang så kort senast.
Det är lite orsakat av distansen mellan mitt jobb och hemmet. Vid jobbet regnade det inte så jag tänkte ta mig en lagom runda på förhoppningsvis 12-16 km. Och då skulle jag helst vilja springa utan kompis. Men på vägen hem blev det mer och mer regn. Jag började dra mig för att ge mig ut. Tänkte at jag kunde börja plocka med grejor som ska med till Vietnam. Så kom jag hem, och vem kommer inte där förhoppningsfull om inte kompis. Ja, han har ju naturligtvis också fått löpningen i blodet och får abstinens om det blir för långt mellan rundorna.
Ok tänkte jag, det får väl bli en kort runda. Kunde ju passa på att köra tempo med lite fartlek. När jag sedan kom ut slutade det i princip att regna. Men då var jag redan mentalt inställd på en kort runda. Och så fick det bli.
Sedan har jag plockat med sportdryckspulver och mat inför Vietnam.
Vurpan jag gjorde i söndags blev till en ordentlig blåtira. I går morse när jag vaknade var ögat rätt igenmurat med ett alldeles ”vattnigt” ögonlock.
Man skulle kunna säga att uttrycket att springa in i väggen har fått ett ansikte.