torsdag 31 januari 2008

Är vi galna?

Springa ultralopp eller äventyrslopp. Är det en fråga om att vara tokig eller är det en fråga om att göra det man brinner för?
Jag fick här i veckan en länk till en artikel om en av mina löparkompisar i Amerika, Brent Weigner, som just hade kommit tillbaka från ett marathon i Antarktis. Han var med på ökenloppet jag också sprang i Antarktis för ett par år sedan. Brent har gjort drygt 160 marathon och ett antal äventyrslopp.
När folk frågar honom om vilket lopp som varit det bästa, och då brukar han svara att det är det nästa. Ungefär som jag resonerar. Jag gillar träningen och planeringen inför ett nytt äventyr. Det är det som är halva loppet nästan.
Det var ett 20-tal deltagare på Antarktis loppet. Anledningen till att folk var där var högst olika. Från folk som ville se Antarktis, folk som ville göra något annorlunda, folk som ville komma i Guineness Book of World Records.
En av deltagarna var en person från Singapore som satte världsrekord genom att vara den första rullstolsidrottaren som genomfört ett marathon på varje kontinent. Det tog honom 10 timmar på Antarktis. Det kan tyckas långt, men i april förra året genomförde han ett marathon på nordpolen och det tog 20 timmar.
Brents egentliga mål var att ha gjort ett 100 km lopp denna gång, men han kände sig inte riktigt i form för det så det blev ”bara” ett marathon.
Brent är lärare och för bland annat vidare att det inte alltid är frågan om att vinna, utan att göra det bästa man kan i situationen. Friskt vågat hälften vunnit.
Han säger åt sina studenter att det spelar ingen roll på vilken plats de kommer i listan, man ska fira vad man har åstadkommit efter sin bästa förmåga. Man har lika rätt att vara glad och fira som den som vinner, och ska inte låta någon påstå något annat.
Det är ungefär som jag säger att alla som genomför att marathon, ultralopp eller äventyrslopp är vinnare. Bara det att ha tagit sig dit, att genomföra det. Upplevelsen och känslan. Det går inte att beskriva.
Omgivningen må tycka att man är tokig, men den här typen av löpning ger mig kickar. Kalla det att vara tokig eller att brinna för något.

Inga kommentarer: