Ett skönt måste.

14,45 km.
I dag var det inte lätt att vakna med tanken att jag borde springa. Det kändes fruktansvärt jobbigt, men ut kände jag att jag ”måste”.
Att det kändes så jobbigt efter förra rundan kan bero på vätske och saltbrist. Även om det är vinter svettas jag något kopiöst, och jag hade inte mycket dricka med sist. I dag hade jag gjort i ordning, men glömde det hemma så jag gjorde rundan några kilometer kortare än planerat.
Jag fick springa själv, för kompis skulle ut och motionera frugan. Det visade sig vara bra, för det var en hel del andra hundar ute. Hade kompis varit med vet jag att det hade blivit kontrovers mellan honom och mig. Men det betydde också att det blev mera spring. Inget stopp vid buskar, träd och lyktstolpar. När jag väl kom iväg kändes det bra. Tänkte på en artikel av Rune Larsson som jag läste i senaste numret av Runners World. Nämligen att man kan få mer och nya krafter genom att sträcka på sig och lyfta på mungiporna lite. Det funkade faktiskt. Ja, tankens kraft är stor faktiskt.
När jag bara hade en liten bit kvar började snöflingor yra i luften.
Nu ska jag så smått ordna lite gott åt frugan och mig att äta i kväll: Gratinerad hummer, lime marinerade pilgrimmsmusslor med mango salsa, kycklingfilé med potatiskroketter och grönsaker. Till detta ska vi dricka en Gula Änkan. Desserten blir en Guffig chokladgrej med vispgrädde. Till 12-slaget kan det eventuellt bli en flaska skumpa till.

Spring ben, spring i kalla nyårsnatten
mot horisontens snösky och på markens is
den gamla rundan gömmer sig i dis..
Spring lugnt över land och vatten!

Spring in det nya och spring ut det gamla
i årets första, skälvande minut.
Spring ja, spring…………

GOTT NYTT ÅR!

Bara en runda.

20,95 km.
”Bara” en runda i dag - med packning. Tiden ska vi inte tala om. Jag var så trött direkt efter att jag nästan inte kunde prata. Nu har jag fått ner en del mat och hämtat mig så nu orkar jag i alla fall sitta här vid datorn. Först tog jag en sådan där drink med mjölk, rått ägg, kolhydratpulver, yoghurt, havregryn och apelsinjuice. Sedan vilade jag lite och därefter blev det en ägg och sill macka, ostmacka och ett stort krus med press kaffe. Livsandarna börjar återvända. Jag har problem att äta vad som egentligen behövs för de här kraftansträngningarna. Få se om det blir något över huvud taget i morgon.
Grabbens löfte om att jag skulle få ont i benen efter racingskorna har helt kommit på skam. Inget speciellt känns i benen. Jag är nog ämnad att springa med lättviktsskor :-).

Lätt på foten - snabb som vinden :-)

9,2 + 15,5 km.
Ännu en dag med 2 löppass. Dagens första var en sådan där riktig höjdar runda. Som jag berättade i går fick jag ju ett par tävlingsskor, RC750, av min vän på New Balance. Min grabb och personalen på Löplabbet undrade vad jag skulle med ett par sådana skor till. Och det funderade jag nog också på när jag såg dem och fick dem på mig. Men om man får tillfället att testa något är det ju dumt att inte tacka ja. De vägde knappt hälften av mina andra skor. Grabben hade sagt att jag skulle ta det väldigt försiktigt med dem och inte springa för långt första gången. Han garanterade att jag skulle få ont i benen av dem, men ännu känns det inget. Och nog är de speciella jämfört med vad jag sprungit i hittills. Det var som att spänna på sig ett par handskar på fötterna nästan. Ingen speciellt tjock sula. Jag skulle aldrig köpt sådana skor om jag skulle betala dem själv.
När jag började springa kändes det fantastiskt. Det var inte samma handskkänsla då. Och när jag tittade på GPS:en och såg farten blev jag förvånad. Tänkte att det nog bara var så i början. Men det höll faktiskt hela rundan ut. Jag sprang faktiskt ca 42 sekunder snabbare per kilometer på samma runda som i går morse. Men nu är skorna undanstoppade till des att Vietnam loppet är överståndet. Det nyttar ju inte att träna i dem till dess. Nu längtar jag efter att Vietnam är förbi och det kommer en vanlig mara att testa dem på. Ska jag kanske lyckas sätta nytt pers efter alla dessa år?
Eftermiddagspasset var med packning igen. Jag hade stoppat ner en 0,5 liters flaska vatten till i packningen, så nu är jag nästan uppe i vad jag hoppas ha vid start over there.
Nästa surpris kom när jag skulle duscha efter alla löpning och ställde mig på vågen. Helt plötsligt var det ca 2 kilo borta. Där ser ni, det är nyttigt med all julmaten. Man blir bara slankar av den.
Friskt vågat hälften vunnit som det heter. Köp gärna ett par riktiga tävlingsskor och testa. Det kanske blir en ny dimension av löpningen.

Hääärligt!

9,2 + 14,5 km.
Det här är inte resultatet från 2 dagar utan från en dag. Ja, jag har varit ute på 2 pass i dag. Helt fantastiskt. Först var jag ute direkt efter morgonmaten med kompis och sprang 9,2 km helt vanligt. Det var så skönt efter allt ätande hos morsan och bilkörningen fram och tillbaka.
Sedan här på eftermiddagen hade jag packat i ordning min ryggsäck och midjeväska med ett antal kilon för att börja vänja mig vid löpningen inför mitt nästa lopp som blir i Vietnam. Det går i slutet av februari. Ett sådant där etapplopp där man ska bära med sig allt för alla dagarna från början. Jag hade bara stoppat ner en del så där på måfå för att få vikt på det. När jag kom hem och vägde det visade det sig att jag hade packat ca 8 kilo. Så det var inte så illa. Det var jätte skönt att ut och springa med packning igen.
Och något förbluffande var att jag samtidigt upptäckte att jag i alla fall inte gått upp i vikt över julen, snarare tvärt om. Konstigt nog. Vi får väl se vad fortsättningen har att ge.
Fast med packning går det något långsammare än utan. Det blev väl i början ca 30 sekunder per kilometer för att mot slutet vara ca 1 minut långsammare per kilometer. Det tycker jag själv inte är illa så här i början av träningen.
Sedan kom jag hem och hade tänkt ut en god middag så här efter julhelgen. Det blev kokt lammben med massor av olika grönsaker och en rotselleri pure till det. Det här var något som jag fick inspiration till när jag var nere i Turkiet.
Jag tog de nedersta benen både fram och bak på ett lam och stoppade ner i kokande vatten. Lät det koka ensamt tills det hade bildats skum på ytan, och då tog jag bort det. Sedan stoppade jag ner en massa grönsaker i kokvattnet: vitlöksklyftor, morötter, fänkål, persiljerot, potatis, chalottenlök, rotselleri. När de var möra tog jag upp dem och höll dem varma. Kokte sedan med mini majs, sockerärtor. Rotsellerin körde jag i mixer tillsammans med nästan lika delar turkisk yoghurt som smaksattes med salt och peppar och värmdes.
Efter all julmaten var det här jättegott.
Fast till dessert har jag gjort en nötpaj som vi ska äta med vaniljglass. Man får ju inte överge kalorierna och Julinslaget helt.
Mellan löprundorna var jag också i stan och hämtade ett par nya skor. Har fått ett par lättviktsskor att prova. Sådana där riktiga tävlingsskor. Som att ta på sig ett par handskar på fötterna. Ska bli jättespännande. Det är inte många som tror att det är något för mig.

Julfrrosseri.

9-10 km.
Jag är nere i Skåne och hälsar på min mor. De andra i familjen hade inte stigit upp och kompis var lite orolig. Så jag kunde lika gärna ut och springa en runda. GPS:en är inte med så jag vet inte exakt hur långt det blev. Jag antog att det skulle bli massor av mat och svårt att springa senare i dag. Och tänk vad rätt jag hade.
Det var strax innan 8 som jag kom ut. Vilket härligt väder. Det var väl strax över nollan och nästan vindstilla. Fortfarande lite skymning. Nere i hamnen en bit ut på en flotte hade de ställt en gran utan barr, men alldeles fullspäckad med små lampor. Granen speglades i vattnet. Det var snyggt.
Turen gick norrut längs kusten och sedan in i skogen och en runda där för att åter komma ut mot vattnet och tillbaka mot stan. Sedan tyckte jag att jag var lite mera redo för en dag i ”matorgier”.
Morsan menar ju bara väl, men det blir alldeles för mycket mat. Jag har smusslat undan hälften av köttbullarna och prinskorvarna som var framtagna från frysen. Och vi lyckades övertala henne att vi inte behövde någon dessert i dag efter middagen.
Till eftermiddagsfikat blev det en massa hembakat. Det var väl snudd på 7 sorter. Bland annat hembakade mandelmusslor med grädde och sylt.
I kväll ska det ”bara” bli ägg och sill, skinka, danskost, grönmögelost, leverpastej, inlagd gurka, laxröra, skagenröra, köttbullar, prinskorv, brunkål. Och säkert något mer som hon inte berättat om ännu.
På bordet vid TV:n finns det olika sorters nötter, fikon, after eight, skål med godis, frukt. Bara så att man inte svälter mellan måltiderna.
I morgon ska vi till brorsan i Ystad för det riktiga frossandet. Måste ta en liknande runda i morgon bitti. Och morsan har vi övertalat att morgonmat och lunch kan vi slå ihop till ett mål.
Som ni förstår måste jag springa så mycket som jag gör för att inte gå upp för mycket i vikt med ett par besök hos morsan om året.

Snart JUL

14,5 km.
Vad skönt att få sträcka ut lite igen. Det kändes lätt idag, sprang nästan 0,5 km längre första timmen än vad jag brukar.
Det blir nog inte så värst mycket springa av över själva juldagarna. Jag brukar bli så däst av all julmaten och andra matrutiner och det att plötsligt är man ledig. Tröttheten kommer i efterhand.
Ha inte dåligt samvete om det inte blir sprungit dessa dagar. Det tas lätt igen när det värsta är över. Försök annars åtminstone komma ut på härliga promenader.
Någon julstämmning har ännu inte infunnit sig. Jag gjorde ett tappert försök efter löpningen med att ta ett glas glögg.

GOD JUL

Nyttiga bakterier.

0+0+0…. Km.
Ja, på det här sättet blir det inte många kilometer. Men det beror inte på att jag är lat eller inte vill springa. Orsaken är att det har brakat till på jobbet så att säga. I måndags var jag i Umeå, per flyg. Tisdag+ onsdag var det Borås per bil, och i dag Sundsvall per flyg. På 4 dagar har det blivit en bra bit över 50 timmars arbete. Det slår aldrig fel, innan jul kan det först se lugnt ut och så plötsligt är det en massa problem hos kunder som bara måste lösas innan helgen.
Nu ska jag bara till kontoret några timmar i morgon och göra lite skrivbordsarbete som chefen ville ha gjort innan nyår. Hade annars tänkt vara ledig. Men nu hoppas jag på ledighet till efter trettonhelgen.
På eftermiddagen kan det kanske bli en runda.

I början på året var jag med i en studie som skulle kolla om intag av probiotika (gynnsamma bakterier), 2 stammar med lactobaciller, kunde minska förkylningssymptom och förbättra immunförsvaret. Den pågick under 3 månader. En del fick verksamt material och en del bara placebo. Vi visste ju naturligtvis inte vad vi fick. Och nu här i veckan kom undersökningsresultatet. Det visar att den som fick aktivt material hade mindre förkylningsbesvär och fick ett förstärkt immunförsvar.
Jag har länge gjort så att när jag rest utomlands har jag tagit någon form av probiotika i förebyggande syfte. Alltså att dåliga magbakterier inte får grepp så lätt om man stoppar i sig en massa goda bakterier.
En viktig faktor för allt idrottande är ju att man håller sig frisk och ser till att alla system fungerar.

På gång igen.

15,5 km i går och 20,8 km i dag. Nu börjar det likna något igen.
Men jag har igen fått belägg för att det är jätte viktigt att fylla på kolhydrater när man springer längre.
I går hade jag ingen sportdryck med och jag tog inget extra heller när jag kom hem. Och så i natt vaknade jag av att ena vadmuskeln levde sitt eget liv så att säga. Den jobbade och det ryckte i den.
I dag tog jag inte heller med någon sportdryck och det började faktiskt kännas tungt efter ca 14 km. Det var som om kraften var borta. Några 26 tror jag inte jag hade orkat med. Jag kände mig faktiskt lite medtagen länge efter jag kommit hem. Och ändå tog jag och mixade en kolhydratdrink direkt jag kommit hem. Mjölk – yoghurt – kolhydratpulver. Äggen var slut, annars hade det kommit i ett sådant också.
Det är klart man kan äta kolhydratrik kost, men det är då så mycket som ska ätas för att få i mig den mängden kolhydrater som jag tror det behövs.
Det var rätt kalt om händerna och springa i dag. Var väl inte mer än drygt ett par minusgrader. Men jag svettas så grymt. Det rinner längs armarna så att vantarna blir genomblötta och sedan börjar jag frysa om händerna. Fick springa med händerna uppdragna i jackan.

Julbord. Say no more.

0 i dag men 10 i går. I princip ingen känning av grejen i vaden. Kan det vara zinken som hjälper till med läkningen?
Egentligen borde jag nog sprungit längre i går, men dels kom jag sent hem från jobbet men också att det kändes tyngre än väntat. Fortfarande.
Orsaken till att jag väl borde avverkat längre i går är att i dag var jag på julbord med jobbet.
Det blev väl en del mat mer än vad som var behövligt, men också en del dricka mer än behövligt. Fast någon gång är det ”skönt” att sväva ut i extravaganser.
Vi var på ett ställe på Lidingö. Det fanns en ”meny” på bordet som förklarade att man borde göra bordet på 5 tallrikar. Men när jag kom till dessertbordet tyckte jag att det fick delas upp på 2 tallrikar. Desserter och sötsaker är jag lite svag för. Och till extra tallriken blev det kaffe med tillbehör. Vårt gäng var det sista att lämna lokalen, vi blev närmast utslängda. Sedan fortsatte vi till en pub på Sveavägen i Stockholm. Lite öl att släcka törsten med, men sedan var det en kille som är småbarnsförälder som bröt upp, och då passade jag också på att ge mig av. Skönt att komma hem i ordentlig tid. Men också det att dottern kommer hem från plugget i London, för julfirande.
Förhoppningsvis är jag i hyfsad form för en runda i morgon eftermiddag.
Bara för att jag håller på med ultralöpning betyder inte att jag inte lever som andra, med mat och dryck.

Springa med värmeväxlare.

9,3 km.
Oj vad det kändes tungt i benen. Men det var inte annat än vad jag hade väntat.
Jag åkte hemifrån i går morse 04.30 och hade då ca 350 km att köra. Sedan jobbade jag till 17.30. Men sedan var jag också slut.
I dag jobbade jag hos kunden till 12.30 och sedan hade jag igen ca 350 km att köra. På vägen hem kände jag att när jag kom hem så bara måste jag ut en tur.
Men jag visste ju också att efter ett sådant arbetspass skulle det kännas tungt i benen. Jag intalar mig själv att det är sådana pass som härdar mig.
Temperaturen var nere i minus 3 innan jag var hemma. Så i dag tog jag på min ”värmeväxlare” när jag sprang. Det är en grej som heter Airtrim. Det är som en trekantig mask som täcker näsa och mun, och som man andas igenom. Luften som andas in är då tempererad. Det ger inget direkt motstånd så det gör det inte direkt jobbigare att springa.
Filterna till maskin finns i olika täthetsgrader beroende på vad de ska användas till. Om man promenerar eller springer/åker skidor.Den här grejen gör att man inte får ner så mycket kall luft i lungorna. Inte för att jag har problem, men jag vill inte få problem. Så fort temperaturen sjunker ner till minus 3 eller därunder brukar jag ha mask på.

Zink och Tore Skogman.

0 km ännu en gång.
Man kan ju bli stressad för mindre, fast mindre än 0 km kan man ju inte göra.
Om det är en lite muskelbristning i vänster vad är det ju inte så dumt att ta det lite lugnt.
Tror också att det är något i förkylningsväg som står och lurar men inte bryter ut. Folk i familjen och annars i närheten har varit/är förkylda.
På jobbet i dag var jag väldigt sömnig och det är ändå bara måndag. När jag kom hem satte jag mig för att vila och eventuellt slumra lite. Men det är typiskt att när jag får slumra då kan jag inte.
I morgon måste jag ge mig av på ett jobb redan vid 5 tiden på morgonen. Det är en kund som har en maskin som låter illa och egentligen skulle ha stängt av den tidigare men inte velat. Det lär bli en sådan där mastodont dag med minst 12 timmar. Men det är ju också dem som gör att jag får ihop en massa extratid att ta ut till extra träning eller när jag ska iväg på någon tävling. Så det blir det ingen löpning i morgon heller.
När det gäller förkylningar brukar jag vara rätt förskonade från sådana. Kan vara att jag får något som står och inte riktigt bryter ut men jag blir inte så sjuk att jag måste stanna hemma från jobbet eller hålla upp med träningen. Receptet på det tror jag är att jag tar zink tabletter. Läste för några år sedan att det skulle vara bra mot förkylningar och även öka läkningsförmågan vid skador. Så från oktober till april-maj tar jag en stark tablett med zink varje dag.
I övrigt tar jag inga vitaminpiller eller antioxidanter. För gjorde jag, men så kom jag på att det rent inte behövdes. Äter man bara varierat så får man i sig vad som behövs. Fast ligger man på en träningsnivå på uppåt 200 km i veckan kanske det kan behövas något, men som vanlig motionär rent inte.
Läste på förmiddagen att Tore Skogman dött. Jag blir alltid lika illa berörd när någon av de här kändisarna går bort. De har ju alltid funnits där sedan man var liten. Så varje gång någon sådan går bort känner jag mig äldre. Som en spik i ens egen kista. Tycker det är rätt många i år.
Jag gillar Tore och hans musik. Jag är allätare när det gäller musik. Men hans låtar är så glada och trallvänliga. Många av dem är också härliga att lyssna på när man springer. Man blir så glad, och när man blir glad springer man med lättare steg.

Något bättre.

7,5 km.
Det gick aningen bättre i dag. Jag kom i alla fall nästan 4 km innan kniven i benet kom. Sedan när jag gått ett stycke och försökte springa igen gick det kanske 30-40 meter med springsteg och så var det färdigt igen.
När jag kom hem och höll på med stretchingen kände jag att det nog rör sig om en muskelbristning på vadens utsida.
Men inte har jag tid att göra löpningsuppehåll. Går det som hittills att det blir ”2 km bättre” för var dag, så ska jag snart vara helt på banan igen. Får kanske ta och massera lite med något liniment eller så.
Det där att hålla på med löpning och bli indisponibel är inte roligt alls. Att gå till läkare är inte att tänka på. De har inte förståelse för hur viktig löpningen är för en. De tycker bara att om det gör ont, så är det väl inte annat att göra än att låta bli med springandet. Många gånger får man vara sin egen läkare, söka information på nätet eller genom löparkompisar.
I går lovade jag recept på frukt-nött-kakan:
Björg Kjellaug Osas Julekake
2 dl vetemjöl, 1,5 dl socker, 1 tsk bakpulver, 1 tsk vaniljsocker, 0,5 kg dadlar (utan sten), 3 dl torkade aprikoser (ev. russin/fikon), 5 dl paranötter, 3 vispade ägg.
Blanda samman de torra ingredienserna, Hacka frukter och nötter och blanda i. Till sist rörs de vispade äggen i. Fyll smeten i smord brödform. Baka i ugnen 1 timme och en kvart vi9d 150 grader. Låt svalna något och stjälp upp. Packa in i plast eller folie. Låt ligga i kylskåp minst 3 veckor innan det skäres i den.
Jag brukar göra dubbel sats, och då tar jag 3 dl aprikoser och 3 dl blandat russin och fikon.
Den brukar göra stor succé.

Besöksrapport.

Det är rätt kul att kunna se hur många besök eller visningar min blogg haft. Annonserna ger ju inte så mycket klirr i kassan så att säga. Men det att kunna se att det faktiskt är folk som besöker bloggen är tillfredställande. Annars hade jag gått och undrat om det var någon mening med mitt skrivande.
Under hela november hade jag 195 visningar av bloggen. Och det var ju inte så dåligt för att precis ha börjat. Hittills under december har jag redan haft 99 visningar.
Det mesta jag nog haft under en dag har varit 26 tror jag. Jag vet inte om det var något speciellt jag skrev den dagen eller om det bara var tur.
Tack alla ni som besöker min blogg.

På språng igen... trodde jag.

5,5 ynka km.
I dag har jag stått vid spisen och fött barn höll jag på att säga. Men jag har i princip stått i köket hela dagen. Har bakat. Först blev det mitt matbröd. Sedan gjorde jag saffransbröd. Det blev 2 stora flätor och ca 20 lussekatter.
Efter det gjorde jag en norsk jul-nöt-frukt-kaka. Gjorde dubbel sats för den brukar vara så populär och jag själv är helt såld på nötter och frukt. Jag tänkte komma med receptet på den här sedan. Den ska göras i god tid innan jul för den ska ligga och ”dra” helst minst 3 veckor innan man skär i den. Så det var ju nästan sent jag gjorden den i år. Men den kommer att hålla sig till en bit in i januari.
Just nu håller jag på att avsluta bakningen med 2 st pougno. Det är en sorts bröd från Provence med en massa nötter och torkad frukt. Det är en sorts frukostbröd. Jag har aldrig bakat det tidigare men jag köpte någon sorts apelsinskals-fruktblandning i Turkiet som kunde användas till bakning. Och när jag då bläddrade i diverse recept tyckte jag att det här kunde passa att använda det till.
Och dagens löpning då, ja det blev nästan fiasko. Det var jätte skönt att komma ut och jogga med de nya New Balance skorna. Härlig svikt och stuns i dem. Hade tänkt att ta minst 10 km men strax innan 2,5 km var det som om en kniv stacks in i vänster ben strax under knäet på utsidan. Men så fort jag gick var det borta igen, men varje gång jag gjorde ett försök till löpsteg var det tillbaka. Fattar inte vad det kan vara.
Det här hade jag på 24-timmars också mot slutet.
Det är väl bara att ta det lugnt så går det över. Men det är så förargligt när man vill springa. Kanske får ta till stavgång ett tag för att hålla igång. Får se i morgon hur det är

Deg till jäsning.

0 km ännu en dag. Och inte ens till gymet. Men jag var och handlade på vägen hem, och det kan vara nog så jobbigt.
Jag glömde berätta i går att när jag var på gymet och skulle värma upp på en maskin där man trampar med benen och drar i spakar med händerna, så kan man kolla pulsen också. När jag började visade den inte mer än ca 38 i puls. När jag hållit på i drygt 5 minuter hade den masat sig upp till 97, och strax innan jag slutade efter 5 minuter var den precis på 100. Det var precis som om hjärtat protesterade, inte motionera i dag igen.
Och i dag på jobbet satt jag och småfrös så kollade jag pulsen och som jag misstänkte var den bara på 40.
Mycket av handlandet i dag var inför bakning till helgen. Bland annat ska jag göra mitt matbröd. Det brukar bli ca 10 kg var tredje vecka. Det är ju motion det också att arbeta en sådan deg för hand. Här kommer receptet. Det är ett väldigt fiberrikt och energirikt bröd.
Dag 1 blandas följande: 3,8 liter vatten, 2 packet jäst, 130 g kruskakli, 1 kg grovt rågmjöl, 700 g havregryn, ca 500 g vetemjöl.
Blanda ihop detta och låt stå i rumstemperatur 2-3 dagar. Rör eventuellt i det någon gång.
Dag 3 eller 4 görs resten: 120 g salt, ett par tsk socker och sedan vetemjöl tills degen är i en bra konsistens. Det rör sig om ca 3,6 kg mjöl.
Blanda, ält ihop detta ordentligt tills det blir en slät deg med nästan lite silkeskonsistens.
Låt den stå och jäsa till nästan dubbla storleken. Det kan ta 1,5 – 2 timmar. (Här hinner man ta en liten löprunda om man vill). Sedan brukar jag dela upp degen i knappt 1 kg bitar. Ält den lite lagom och lägga ner i plåtformar smorda med olivolja. Jag har formar till 8 bröd, och degen som blir över brukar jag göra ”bullar” av. Det är så bekvämt att ha att kunna ta upp från frysen och bara tina i mikron.
Bullarna bakar jag i ca 220 grader varm ugn i ca 12 minuter.
Bröden sätter jag in i 220 grader varm ugn och låter få den värmen i drygt 5 minuter. Sedan sätter jag ner tempen till ca 190 grader. Och bakar i ca 40 minuter till.
När bröden är färdiga låter jag den ligga i formarna en kort stund och vänder sedan ut dem och låter dem kallna under handduk. Sedan stoppar jag dem i plastpåse och i frysen.
Fast det allra bästa brödet får jag om jag ersätter 1 liter vatten med 1 kg grovt riven squash.
Jag vet inte vad det är i squashen som gör det men konsistensen blir helt fantastisk. Antagligen är det några enzymer eller något. Det händer att om jag får mycket squash i trädgården så river jag och fryser in i 1 kg påsar för att ha till bakning.Ett gott bröd som man kan springa långt på.

Nya löpardojor.

0 km. Naturligtvis. Tror ingen hade väntat sig att jag skulle ut och springa i dag.
I går efter hemkomsten var jag faktiskt per cykel till stan och Löplabbet för att hämta nya löparskor som skulle vara komna. Och det kändes faktiskt att det var andra muskler som användes vid cyklingen än löpningen. Inga smärtande muskler alls, inte förrän jag hoppade av cykeln och skulle gå i stan.
Jag fick 2 par av samma modell och storlek New Balance som jag haft senast (881). Det är en utgående modell verkar det som men vad gör det så länge som den funkar. Det ena paret har kommit i frysboxen. Det sägs ju att man kan förvara löparskor där för att de inte ska åldras.
Det andra är ett par terrängskor (783) som jag framför allt ska ha till nästa lopp, vilket är i Vietnam. Mer härom senare.
New Balance har förutom att de har skor i olika bredder, också 2 olika läster. Alla skor finns inte i båda lästerna. Den ”större” lästen är för lite bredare framfot och hög vrist.
Det första paret är i den större lästen, sl2, så där har jag standardvidden på skorna. Terrängskorna är en ”standar läst”, sl1, så där valde jag en 2E bredd. Ska bli väldigt intressant när jag hämtat mig att ut och prova skorna. Tror att terrängskorna även kan vara ok att springa i i vinter. Bland annat är de vattentäta.
I dag efter jobbet var jag på gymet en stund och gjorde en del lyft. Synd bara att jag inte fick sitta i bastun och mjuka upp mig lite efteråt. Skulle egentligen varit skönt med en riktig ordentlig massage, men man kan ju inte få allt.
I helgen fram på småtimmarna kom som vanligt tankarna på vad det egentligen var jag höll på med. Det här fick nog bli sista 24-timmars åtminstone, det var ju rätt jobbigt.
Men så i dag när jag hämtat mig lite och det känns inget av skavsåren börjar den lille hjävulen i huvudet göra sig till känna. Han sitter där och säger att ännu en gång var det ju egentligen inte orken som hindrade mig från att springa längre, utan det var ju något annat. Kan jag bara eliminera det där andra kanske det skulle kunna bli några 10-tal km till.
Jag har inte gjort det ännu, men jag vet att det är bara en tidsfråga till jag är ute på nätet och undersöker var och när det finns 24-timmars som skulle kunna passa in i programmet.En hel del av de andra Svenskarna hade fått mer eller mindre blånaglar och blåser under fötterna, men jag klarade mig från allt sådant. Pepper, peppar så kanske jag har fått grepp om vad jag ska göra för att slippa sådant i största möjliga mån.

Personbästa och generande hårväxt. (Inte min mustach alltså)

107,717 km.
Det blev nytt personbästa vid 24-timmars tävlingen i Finland i helgen. Det gamla och mitt första sådant lopp var på något med 94 km.
Det gav mig en placering som 73:a av 95 som kom till start. Det är jag helt nöjd med.
Vi var ju ett sällskap Svenskar som tog Siljaline över. Vi hade julbord både ditt och hem. Dit lades det in en hel del i uppladdningssyfte. Och sedan på lördags morgonen blev det en ordentlig frukost.
Loppet gick i en fantastisk idrottsarena i Esbo. Den innehöll löparbanan vi sprang på, 3 innebandy planer, innlines bana, gym, och en fullstor konstgräsplan på taket.
De flesta klagade på att underlaget var hårt att springa på, och det var det också för att hålla på i 24-timmar. Och längden 390 meter var lite kort :-). Det var faktiskt nästan så att jag fick snurrkänsla ibland. Kurvorna var skarpa. Var sjätte timma vände vi löpriktning.
Jag gick ut något ”hårdare” än tänkt, drygt 8 km i timmen. Men jag brukar så att säga springa som det känns bra till. Det här höll väl i 3-4 timmar. Sedan började jag ta det lite lugnare, villa något lite. Efter 6 timmar gick jag och fick lite massage. Jag hade fått lite känning i låren, speciellt på insidorna på något sätt. Men massagen hjälpte inte så mycket. Bättre var då när jag själv smetade på lite Iprensalva eller ibland liniment.
Jag började redan i början att äta lite. Stoppade väl in något minst vart tredje varv, och drack sportdryck eller Cola. Det blev rätt mycket Cola och banan. Själv hade jag med till 3 stora laddningar Vitargo. Pastan de serverade var ingen höjdare. Det var bara kokta pasta skruvar, och ingen sås. Det fanns ketchup om man ville ha något på.
Vid nio tio tiden på lördagskvällen började jag få lite fryskänning. Så jag tog och gick en del varv och samtidigt stoppa i mig en del mer.
Vid 12 timmar hade jag kommit till ungefär 80 km.
Men här var jag också rejält trött. Bestämde mig för att ta och vila riktigt lite. Kröp ner i sovsäcken och låg på golvet i omklädningsrummet. Men inte gick det att sova. Var också rädd för att bli stel och ha svårt att komma igång igen.
Efter 3 timmar var jag på banan igen. Inte det minsta stel och jag gjorde god fart så att säga i bortåt 3 timmar.
Men sedan började de riktiga problemen. Skavsår i grenen och mellan skinkorna. Mycket beroende på generande hårväxt så att säga (alltså inte mina mustacher). Jag smetade först på vad salva jag hade med och det gick lite. Sedan så fort jag suttit ner något var det grymt att komma igång igen. Det var till att försöka få tag på vaselin. Det smetades på i enorma mängder.
Jag tror det var vid 8.30 ungefär som jag tyckte det räckte (vaselin brist). Jag gick och duschade och bytte om. Sedan satt jag och tittade på och hejade på andra. Jag var långt ifrån först att sluta avancera mig framåt så att säga.
Men sedan när det var en dryg halv timma igen började jag gå banan runt med några andra, i lågskor – jeans och skjorta men med nummerlapp på. Och chip runt ankeln. På det sätt fick jag ihop några varv till.
Men sedan var jag bra sömnig. Det var en pers att hålla mig vaken till färjan och fram till att vi skulle äta julbord igen. Men det var det kortaste avverkade julbordet för min del någonsin. Vi började kvart över fem, och klockan sex låg jag i hytten. Hade fått i mig en del riktig mat och druckit massa mineralvatten. Jag tog ett glas vin som med viss ”möda” gick ner.
Jag sov väldigt gott hela natten.
Om någon hade stått vid Silja terminalen i Stockholm när vi gick av hade det nog inte varit större problem att peka ut vilka av resenärerna som hade deltagit i loppet.
Hur gick det för övriga Svenskar? Totalt var vi 28 Svenskar.
Reima Hartikainen vann loppet på 241,21 km. Vilket dessutom var nytt skandinaviskt inomhus rekord.
Sverige lade också beslag på placering 3 genom Mikael Andersson på 215,086 km. Han är bror till en klubbkompis.
Reimas fru Torill kom tvåa i dam klassen på 191,746 km.
Bertil Palmqvist från Bälinge kom 32:a med 161,618 km. När han dagarna innan hade hämtat ut nya skor hade det legat skor till mig och de hade jämfört dem. Hans skor vägde bara 1/3 av mina.
Ted Tryggvesson från Värmland, som är 57 år gammal och inte tidigare sprungit något 24-timmars fick ihop 161,21 km. Han är en typisk Värmlänning med humor och värme och med ”en käft som gick”. Men efter loppet var det inte mycket med ”käften”.
Stefan Lindvall från Göteborg hade hoppats på över 200 km, och lede också loppet länge. Men rätt vad det var fick han magproblem och fick lägga sig ett tag. Han fick nöja sig med 137,415 km.
K-G Nyström, loppets äldste deltagare, fick ihop 73,90 km. Trotts knäprotes och att han hade glömt kryckorna hemma.
Ibland får man till ett lopp som fungerar och ibland kan det inträffa något som gör att man får hålla igen eller lägga av. Det kan vara något som kanske inte hade påverkat så mycket på ett marathon eller så men när man håller på i 24-timmar måste allt klaffa om man ska komma riktigt långt.På ett sådant här lopp finns det inga förlorare. We are all the winners, we are all the best.