Ett skönt måste.

14,45 km.
I dag var det inte lätt att vakna med tanken att jag borde springa. Det kändes fruktansvärt jobbigt, men ut kände jag att jag ”måste”.
Att det kändes så jobbigt efter förra rundan kan bero på vätske och saltbrist. Även om det är vinter svettas jag något kopiöst, och jag hade inte mycket dricka med sist. I dag hade jag gjort i ordning, men glömde det hemma så jag gjorde rundan några kilometer kortare än planerat.
Jag fick springa själv, för kompis skulle ut och motionera frugan. Det visade sig vara bra, för det var en hel del andra hundar ute. Hade kompis varit med vet jag att det hade blivit kontrovers mellan honom och mig. Men det betydde också att det blev mera spring. Inget stopp vid buskar, träd och lyktstolpar. När jag väl kom iväg kändes det bra. Tänkte på en artikel av Rune Larsson som jag läste i senaste numret av Runners World. Nämligen att man kan få mer och nya krafter genom att sträcka på sig och lyfta på mungiporna lite. Det funkade faktiskt. Ja, tankens kraft är stor faktiskt.
När jag bara hade en liten bit kvar började snöflingor yra i luften.
Nu ska jag så smått ordna lite gott åt frugan och mig att äta i kväll: Gratinerad hummer, lime marinerade pilgrimmsmusslor med mango salsa, kycklingfilé med potatiskroketter och grönsaker. Till detta ska vi dricka en Gula Änkan. Desserten blir en Guffig chokladgrej med vispgrädde. Till 12-slaget kan det eventuellt bli en flaska skumpa till.

Spring ben, spring i kalla nyårsnatten
mot horisontens snösky och på markens is
den gamla rundan gömmer sig i dis..
Spring lugnt över land och vatten!

Spring in det nya och spring ut det gamla
i årets första, skälvande minut.
Spring ja, spring…………

GOTT NYTT ÅR!