måndag 10 december 2007

Zink och Tore Skogman.

0 km ännu en gång.
Man kan ju bli stressad för mindre, fast mindre än 0 km kan man ju inte göra.
Om det är en lite muskelbristning i vänster vad är det ju inte så dumt att ta det lite lugnt.
Tror också att det är något i förkylningsväg som står och lurar men inte bryter ut. Folk i familjen och annars i närheten har varit/är förkylda.
På jobbet i dag var jag väldigt sömnig och det är ändå bara måndag. När jag kom hem satte jag mig för att vila och eventuellt slumra lite. Men det är typiskt att när jag får slumra då kan jag inte.
I morgon måste jag ge mig av på ett jobb redan vid 5 tiden på morgonen. Det är en kund som har en maskin som låter illa och egentligen skulle ha stängt av den tidigare men inte velat. Det lär bli en sådan där mastodont dag med minst 12 timmar. Men det är ju också dem som gör att jag får ihop en massa extratid att ta ut till extra träning eller när jag ska iväg på någon tävling. Så det blir det ingen löpning i morgon heller.
När det gäller förkylningar brukar jag vara rätt förskonade från sådana. Kan vara att jag får något som står och inte riktigt bryter ut men jag blir inte så sjuk att jag måste stanna hemma från jobbet eller hålla upp med träningen. Receptet på det tror jag är att jag tar zink tabletter. Läste för några år sedan att det skulle vara bra mot förkylningar och även öka läkningsförmågan vid skador. Så från oktober till april-maj tar jag en stark tablett med zink varje dag.
I övrigt tar jag inga vitaminpiller eller antioxidanter. För gjorde jag, men så kom jag på att det rent inte behövdes. Äter man bara varierat så får man i sig vad som behövs. Fast ligger man på en träningsnivå på uppåt 200 km i veckan kanske det kan behövas något, men som vanlig motionär rent inte.
Läste på förmiddagen att Tore Skogman dött. Jag blir alltid lika illa berörd när någon av de här kändisarna går bort. De har ju alltid funnits där sedan man var liten. Så varje gång någon sådan går bort känner jag mig äldre. Som en spik i ens egen kista. Tycker det är rätt många i år.
Jag gillar Tore och hans musik. Jag är allätare när det gäller musik. Men hans låtar är så glada och trallvänliga. Många av dem är också härliga att lyssna på när man springer. Man blir så glad, och när man blir glad springer man med lättare steg.

Inga kommentarer: