En staffet går vidare.
Fick den här "pinnen" från en av mina läsare, Oliver Sture och hans blogg http://www.ordskav.se/
1.Vilken typ av löpare är du?
En som löper hellre än bra. Jag har insett att jag aldrig kan vinna något lopp, men istället kanske jag kan vara första eller bästa svensk på en del lopp. Jag gillar utmaningar. Jag är som humlan och dess flygning, jag borde inte kunna springa som jag gör men gör det ändå.
2. Hur länge har du löpt?
Det beror på vad man räknar med löpning.
Jag har inget vidare bollsinne och var/är lite större så på högstadiet hade jag en förstående gympalärare som när det var handboll eller fotboll, sade åt mig att springa en runda i stället. Sedan blev det så att jag till och från sprang några km för att hålla mig i lite form så att säga. Riktigt började det sedan med ett första Lidingölopp 1991, 35 år gammal.
3. Hur mycket löper du per vecka?
Det är allt mellan 0-184 km. Ibland är jag på tjänsteresa och då passar jag på och låter kroppen vila, och vissa veckor springer jag desto mer. Fast normalt försöker jag få ihop 60-70 km.
4. Vilket är ditt “feelgood” tempo?Det är svårt att säga, det är olika. Ibland känns det fantastiskt att springa i 7.10 tempo för att andra gånger gå som tåget i 6.30 tempo. På tävling, när jag oftast vilat en vecka innan, är det 6.00 tempo.
5. Vid vilken ålder började du springa?Om man räknar på alvar var det när jag var 35 och sprang mitt första Lidingölopp och året därpå första maran.
6. Vilka andra sporter utövar du regelbundet?
Det blir inte tid över till så mycket annan sport. Och för den delen är jag inte sportintresserad.
7. Vad måste du ha med dig på ett pass?
Det är väl hyfsade skor och kläder efter förhållandet. Periodvis musik,
Och så är det väl hunden i så fall, kompis. Fast det blir enklare att springa utan honom, men han behöver ju motion han med.
8. Varför springer du?
För att klara ryggen. I mitten av 80-talet fick jag besked att jag har en ”utsliten” rygg och att det gällde att träna, det var det ända som skulle hjälpa. Började med skidor, men vintrarna var så dåliga att jag gick över till något mindre väderberoende. Det är därför också som jag säger att jag ”springer för livet”.
9. Har du någon gång ljugit för att få springa?
Inte vad jag kan minas. Och har väl inte behövt det heller.
10. Hur ofta köper du skor?
De senaste åren har jag varit sponsrad när det gäller skor, har nästan blivit 2 par om året. Innan köpte jag nog bara ett par om året. Det är inte så lätt att få tag på skor, och bra skor, i stora storlekar, 49.
11. Hur ofta köper du annan löprelaterad utrustning?
När det mer eller mindre är nödvändigt. Strumpor använder jag tills de är fulla med hål. Svårt att få tag på stora storlekar. Vissa andra kläder kan också vara problem i stora storlekar.
Inför ökenloppen brukar jag se om jag kan hitta något som väger några gram mindre än det jag haft tidigare.
12. Var/hur handlar du utrustningen?
Det är olika. Både i affär och på nätet, både i Sverige och utlandet. Det beror på var jag hittar något spännande och intresant
13. När föredrar du att springa?
Föredrar och föredrar. På vardagarna vill jag ha rundan avklarad innan jag ska äta middag, vilket innebär att jag ska iväg senast 16.00. På fredagar något tidigare eftersom jag vill ha till en längre runda då. På söndagarna blir det långrunda på förmiddagen. På sommaren kan jag ibland vänta till på eftermiddagen för att få det så varmt som möjligt för värmeträningens skull.
14. Hur ofta tävlar du?
Marathon, när jag tycker jag har tid och det känns bra. Brukar inte föranmäla mig, det kan ju komma något med jobbet emellan. Eller också kan det dyka upp en resa med ett marathon i närheten.
Och på senare år 1-2 längre distanser, gärna öken.
15. Vilka distanser?
Under marathon tycker jag inte det ger mig något. Upp till i stort sett ½ marathon kan ju vem som helst så att säga springa. Men för att springa marathon måste man kämpa mer.
Ökenloppen på 230-250 km på en vecka. Har börjat känna på 100 milare.
16. Vilken är favoritdistansen?
Det är avgjort ökenloppen. Men för att komma dit tycker jag att jag behöver några maror om året.
17. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet?
Nej inget fast återkommande. Ibland kan det bli låten ”dont worry, be happy” eller när det blir riktigt tufft dyker ”Vi ska klare av det….” upp, eller ”tiger ragg”.
18. Vad dricker du?
Förra året var jag noga med kolhydratdryck på i stort sett alla rundor. Jag springer ju sälla mindre än 1,5 timma. Men i år kör jag bara med vatten.
19. Springer du helst i grupp eller ensam?
Jag har inte hittat någon som springer i min ”speed” så det bli alltid ensammen (med kompis, han har inger val). Och så kan jag bara ge mig ut utan att behöva bestämma tidpunkt med någon.
20. Hur återställer du dig efter ett långpass?
Ofta tar jag en ”recover” drink direkt när jag kommer hem. Det är pulver med en massa protein och kolhydrater. Sedan gärna några baljor kaffe och hembakat matbröd. Och sedan en liten stund på soffan.
21. Vilken snabbhetsträning föredrar du?
Snabbhetsträning vad är det? Skämt åsido, oftast mal jag bara på. Jag vet att jag egentligen borde köra något annat. Det kan bli ett par korta perioder på året då jag kör ett intervall pass i veckan.
22. Vart blir du oftast skadad?
Skadad vad är det? Springer man som jag är det nog inte så stor risk för skador.
23. Vilket lopp drömmer du om att springa?
Det är en svår fråga. Man hittar så många lopp på nätet som skulle vara kul att springa. Men jag drömmer om att springa tvärs över USA solo. Kanske om ett par år när jag ska bli löpare på heltid.
24. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?
Det är svårt. Jag springer ju alltid ensam, även i de största loppen. Jag har svårt att springa och prata samtidigt oberoende av farten. En snygg tjej skulle alltid liva upp. Men jag vågar ju inte nämna någon speciell för jag vet ju inte om frugan får för sig att för en gång skull läsa bloggen.
25. Vilken idrottsstjärna skulle du vilja springa med?
Jag vänder på frågan, vilken idrottsstjärna skulle vilja springa med mig?
Att få känna hur det är att hålla på och springa maran på nästan 5 timmar. Att få vara ute i en öken på natten med en alldeles fantastisk himmel. Att springa en ökenetapp i slutet på loppet när energin är så slut att man ser mathägringar och ber till Gud. Det kan man kalla att idrotta.
26. I filmen om dig, vem spelar rollen som du?
Jag har svårt att komma ihåg namnen på skådespelare, men även jag tycker nog att Tom Hanks skulle passa som mig.
27. Vilka tre löp/träningsbloggare utmanar du?
Det verkar som om det redan är så många som haft den men...
Jag skickar den vidare till en av dem som tydligen följer min blogg, Magnus. http://runningmange.blogspot.com/. Hoppas du har tid och svara.

Ibland kan jag vara för het på gröten också så att säga. I går var jag så upplagd för en runda när jag kom hem från jobbet. Det var kanske en 15 minuter senare än jag väntat mig, så jag hade brått om ut. Så när jag hade sprungit nästan 0,5 timma upptäckte jag att jag glömt sätta igång GPS:en. Ja, ja.
I dag kom jag i alla fall ihåg den. Jag lade på lite extra idag, så det blev 17,8 km. Men det är hårt med disiplinen jag har för tillfället att inte äta så mycket och springa ordentligt. När jag höll på att byta om skrek det i magen som av vilda vargar. I dag hade jag inget vatten med heller. Det är lite småtufft att komma igång men sedan infinner sig ett läge där det nästan bara är att tuffa på. Det uppstår nästan en euforisk känsla. Hade jag bara varit lite hungrig hade det varit ohållbart, men när man kommer över ”lite hungrig” stadiet går det bättre. Så när jag kom hem var jag rätt törstig. I dag blev det faktiskt en öl. Frugan hade inte middagen färdig när jag kom hem, och ändå hade hon frågat hur länge jag skulle vara ute. Hon satte på maten först när jag kom tillbaka.
Först i stort sett 0,5 liter hembryggd stout med en näve tacoschips. Upptäckte att det ju har 505 kcal per 100 gram. Kan vara bra att ha till 100 milaren. Och sedan 0,5 liter till maten. Gud vad gott.

28,7 km!!! Så långt har jag inte sprungit (varit ute) sedan innan jag åkte till Tyskland. Tiden nämner jag inte. Att träna långlöpning handlar mycket som sagt om att träna sig i att hålla på länge. Dagens runda var en sådan där surrealistisk runda, det var blött och slask så till den milda grad. Till slut gav jag upp med att försöka undvika de värsta pölar. Det var till att bara ge sig ut i det. När jag kom hem var jag blöt rakt igenom, skorna chippade.
Jag hade musik i dag. Det kanske gjorde det lite lättare, och ibland skrålade jag för full hals till musiken.
När jag kom hem tog jag först 0,5 liter återhämtningsdryck. Sedan lade jag mig på min spikmatta en halv timma och slappnade av. Efter det satt det fint med ett par baljor kaffe och några mackor. Nu har en sådan där härlig känsla infunnit sig i kroppen.
I går hade jag tänkt vara ute ca 2 timmar, men jag var tillbaka redan efter 45 minuter. Dels snöade det kornsnö som kom i ögonen och så blåste det en del. Fast det som avgjorde det hela var att jag behövde gå på toa. Och vädret var inte sådant att det var läge för att uppsöka en buske.TEC, 100 milaren i Täby, har på sin sida frågor om hur mycket energi folk tror man gör av med under ett sådant lopp samt hur mycket de tror man får i sig. Det är skrämmande vad folk är okunniga om det nu är deltagare som svarat på enkäten. 40% av de som svarat tror att man gör av med mer än 21000 kcal, och 54,5 % tror att man tar in ca 6000 kcal. Ja, jag kanske kommer upp mot den förbrukningen men de flesta väger något mindre än mig så jag säger att de flesta kommer att ha en förbrukning runt 16000 kcal. Men hur folk tror att de ska kunna springa ett sådant lopp med en sådan förbrukning och bara ta in 6000 kcal begriper jag inte. Det är skrämmande. Det är detsamma som att inte äta på 5 dagar och sedan ut och springa. Nej, det gäller att äta från början. Äta något en gång i halvtimmen, förutom sportdryck. Att äta när man blir hungrig, då är det för sent. Och kanske ett par gånger under loppet äta något rejälare.

15,5 x2 km. Distans läggs till distans. Men det är inte utan att det är lite stressigt. Jobba full dag, skynda mig hem, byta om och prata ett par ord med frugan, kolla posten, springa en ordentlig runda, pusta ut och ta av blöta kläder, äta. Och det här innan klockan blir allt för mycket. Jag gillar inte att äta för sent, jag blir så ”däst” då.
I går var det ingen höjdare att springa. Det var så slaskigt. Kompis viste inte var han skulle springa. Framför, sidan om eller bakom. Det plaskade så upp på honom när jag klafsade fram.
Nu har det smugit sig in 2 träningsfria dagar. Jag ska till Norge 2 dagar. Det känns rätt bra. Inte nog med att de är träningsfria, det blir mera vila och sömn också.
Jag begriper inte att vågen inte ger mer resultat. Jag tar ingen whisky efter löpturerna, inga nötter och jag har dragit ner mackantalet på morgonen med 1 skiva och jag dricker ingen som helst sportdryck. Och jag har fått upp kilometrarna. Kan det vara så att muskelmassan minskade något i höstas och så skall den nu först ökas upp. Jag känner ju hur det knorrar och har sig i magen. Men rätt vad det är så rasar kilona tror jag. Det gäller att hålla ut, men om det inte händer något är det lätt att misströsta.

24,1 km härlig löpning. Är det inte en sång där de sjunger något om en isande, grå-kall vind. I alla fall var det vad jag hade, temperaturen strax under 0 och lite snö hängande i luften. Och den där texten förföljde mig hela rundan. Jag kan inte komma på vilken låt det är, är det något med Totta Näslund???
Och dessutom gick det snabbare än i fredags, hela 26 sekunder per km. Kan det var så att jag äntligen kommit på vad problemet med min trötthet är. Jag har nu i snart 3 veckor kört hårt med en massa extra B-vitaminer. Jag läste på nätet att en del som hade problem med trötthet blev hjälpta av B-vitamin. Egentligen skulle jag vilja ha det i injektion men det är svårt att hitta någon läkare som ger det utan att man har bevisad brist. Och det verkade inte farligt att få i sig ”för mycket”. Hur som helst får vi väl se om det fortsätter. Sedan har jag hittat en grej till som kanske blir det avgörande slutet på tröttheten. Mer om det senare.
Sedan fick jag mig ett gott skratt också på rundan. Kompis sprang rakt in i ett träd. Jag skrattade men han tyckte inte det var roligt. Strax framför oss var det en som gick över gatan med 2 hundar. Och när vi passerade vände kompis på huvudet och skulle spana efter dem, och så sprang han rakt in i ett träd med sidan av huvudet. Han skrek högt. Så det är inte så bra att försöka spana efter tjejer samtidigt som man springer.

Äntligen en bra vecka. I går fick jag ihop 22,7 km. Det var grymt kallt, men med rätt kläder och mask för mun och näsa var det inga problem. I dag hade jag också tänkt springa men när jag tittade på veckans resultat, 73,8 km, bestämde jag mig för att inte ”överdriva”. I alla fall inte när jag är säker på om det lossnat eller ej. Så i dag blev det bara en kort promenad med kompis.
Och nu över till det stora tillkännagivandet för veckan. Jag kan inte hålla mig ifrån öken. RacingThePlanet extra lopp i år går ju i Namibia i maj. Och jag har hela hösten sagt att det skulle jag inte vara med på. Men när jag för ett tag sedan var ute och kolade deltagarlistan och såg hur många det var som jag känner som skulle med, kunde jag inte låta bli. Första frågan var att kolla så det inte var för sent, och det var det inte. Sedan var det om det skulle gå att få semester från jobbet vid den tidpunkten. Jag gick och drog på det ett par dagar, men när jag väl frågade chefen var det inga problem. Men sedan kom nästa instans, att fråga frugan om det var ok att jag åkte iväg igen på äventyr. Inte heller här uppstod några problem. Hon bara skrattade när jag frågade, och sa att hon tyckt jag varit tyst så länge att hon bara hade gått och väntat på att det snart skulle komma något.
Så alltså, jag åker till Namibia i mitten på maj för ännu ett ökenlopp. Jag kallar mig ju inte för inte ”Desertrunner”. Info omloppet hittar ni här: http://www.4deserts.com/beyond/namibia/
När jag berättade det för Stefan Lindvall i Göteborg kom det svar tillbaka att så länge omgivningen skakar på huvudet åt våra förehavande vet vi att vi är på rätt väg…..
Så nu är det bara att ge järnet med träning, sätta igång att planera utrustning och resa.

Är det här vändningen månne. Natten till i måndags hade jag svårt att sova. Jag vaknade redan vid halv 3 och sov sedan inte med någon reda till jag gick upp lite över 5. När jag sedan körde till jobbet hade jag den där härliga löpkänslan att jag hade lust att hoppa ur bilen och springa sidan om. Det fortsatte sedan hela dagen att jag kände mig löpsugen. Men så tänkte jag att jag inte skulle överdriva nu. Så jag lade om veckans schema och gick på gymet där i stället. Tog inte i så hårt men jag var faktiskt lite svettig när jag var färdig. Kanske mest för att som uppvärmning hade jag lite löpstegring på löpbandet.
I går var jag också pigg på att ge mig ut. Hur ska det här sluta tänkte jag. Jag gav mig av utan några förväntningar och när jag kom hem hade jag fått ihop 20,1 km. Och det på en tisdag till och med.
Och så i dag då. Ja, jag kom inte riktigt från jobbet som jag tänkt och jag kände mig inte lika pigg som i går. Inte värt att överdriva. Dagens resultat blev 10,8 km.
I morgon hade jag tänkt ta gymet igen. Jag kanske bara ska ta i stort sett en riktig vilodag. Springa 4 dagar, gymet 2 dagar och promenad eller riktigt kort runda 1 dag. Få se vad det ger.

Livet rusar vidare, och jag lufsar på. Förra veckan blev det hele 57 km, och i går började jag den nya vecka med 20,5 km. Normalt brukar jag ta vilodag på måndagar, men jag kände mig ”pigg” och gick på gymet. Tänkte försöka springa i morgon. Ska se om jag inte kunde komma upp i ett ordentligt km antal denna vecka. Jag har faktiskt lite löpsug. Hoppas jag inte förivrar mig.
Det är också så att jag känner ett stort behov av att ha något stort äventyr att lägga upp till. Visserligen berättade jag att jag anmält mig till Täby Extreme Challenge (100 miles), och sedan har jag ju Sydafrika i höst. Men jag har riktigt fått äventyrssjukan. Jag mår mycket bättre när jag har ett sådant där självförsörjande lopp på 230-250 km på en vecka. Det är min grej helt enkelt. Och ett om året tycks inte räcka för mig längre. Men vad gör man inte för att må bra.
Sedan håller jag också på att mentalt ladda upp för att försöka reducera kroppsvikten. Inte så att jag lagt på över julhelgen eller så, men över hösten när det inte blev lika mycket löpning lade jag väl på en 2 kg. Annars om åren brukar jag nog också lägga på ett par kg under den mörka årstiden. Och nu tänkte jag försöka göra slag i saken och få bort minst 5 men helst 10 kg. Jag har haft den här önskan innan också men inte riktigt fått motivationen för jag ville ju äta för att orka springa. Men nu verkar det som om löpningen går lite smådåligt så då gör det inget om jag får plåga mig lite extra. Skulle jag lyckas göra en sådan reduktion och det sedan ger resultat med löpningen skulle det nog ge en extra kick med löpningen.
Naturligtvis kommer det också att göra sitt på resultatet med löpningen. Och ska jag ut på sådant där självförsörjande lopp är det ännu roligare om jag kunde reducera bort det jag ska bära.
10 kg reduktion och 5 timmars löpning i farten av 8 km/h motsvarar 423 kcal mindre i förbrukning och alltså så mycket mindre att stoppa i sig. Och för 100 milaren skulle det innebära minst 1600 mindre kcal.

Sista kvällen på den här raddan av helgdagar. På sitt sätt ska det bli skönt att komma in i vanliga gängor igen. Men det hade också varit skönt med mera ledighet. Jag känner att det är mycket uppdämt vilobehov egentligen.
I går var det över 10 minus, men i övrigt härligt väder. Jag kom iväg på en 12 km runda tillsammans med kompis. Jag var ordentligt klädd, men värre var det nog för kompis. Visserligen är han ju klädd i päls, men med tanke på att han ville att jag skulle öka farten tror jag nog att han tyckte det var i kallaste laget.
I dag hade jag inte planerat att springa så till vida att inte andan föll i ordentligt. Temperaturen i dag var strax under 0, men det blåste rejält. Men så var det en som nästan fick abstinensbesvär för att vi inte skulle ut i dag. Kompis. Han har nu blivit van att vi varit ute i stort sett varje dag, så det slutade med att jag tog en kort runda. Det blev bara 5,5 km. Innan jag gav mig iväg hade jag satt på ångbastun så den skulle vara färdig när jag kom hem. Sen satt jag där en god stund och hade det varmt och gott och gjorde vapenvård så att säga (filade fötterna).
Sedan har jag också anmält mig till vårens stora utmaning, i slutet av mars. Ett 100-miles lopp i Täby. Täby Extreme Challenge http://www.colibri.se/tec/ De hade maximerat deltagarantalet till ca 40 pers, och här i mellandagarna såg jag att det var redan bortåt 30 anmälda. Så det var bara att anmäla sig så jag fick plats.
Ja, det finns kortare också att välja, men det tycker jag inte är lönt att åka till Täby för. Ska det va så ska det. Fast jag har ju lite tvekan om jag klarar det. Det är ett lopp med en massa slingor. Man kommer att passera utgångspunkten ca var 10:de km. Då är det så himla lätt att kasta in handduken och tycka att nu får det räcka. Jag behöver ju inte bevisa något eftersom jag klarat distansen tidigare.
Jag fick också reda på av de som arrangerar det att av de hittills anmälda är jag den ända som genomfört en 100-milare. Det förpliktigar ju.
I slutet av mars kan det ju vara lite taskig värme, och om jag då dessutom inte klarar ätandet igen kan det bli tufft. Måste pappa mig ordentligt till dess.Sedan skulle det ju inte vara fy skam om man kunde få en pacer mot slutet av loppet. Det måsta ju vara någon som förstår att vid det laget går det inte fort, och som bara ska följa med mig i min takt och vara ett moraliskt stöd. Inte jaga på mig, utan bara finnas där.

Ett nytt år har börjat med nya löprundor.
I går var jag inte ute på någon runda. Det hade kanske stjälpt mer än det hjälpt. Dels för att det var ju inte precis tidigt i säng på nyårsafton, men också för att det som inmundigades inte var att klassa som löparvänlig kost och dryck. Men det kunde ju också behövas en vilodag.
I dag däremot var jag ute 17-18 km. Solen hade inte masat sig över trädtopparna innan jag gav mig ut. Det var 8-9 minusgrader. Jag var lite tveksam på hur mycket kläder jag skulle ta på, men 3 lager på överkroppen och 2 på benen räckte fint. Dessutom blev det med värmeväxlare. Det gjorde också att kylan inte kändes så. Det är nästan att jag skulle vilja göra samma uppmaning med värmeväxlare som med mössa.
Samma konstaterande som jag gjorde i somras när jag tillfälligt tyckte att det kändes tungt gör jag nu. Om det är tungt att springa, ge inte upp. Dämpa farten, njut av att i alla fall vara ute och jogga. Se på naturen och filosofera.Sedan körde jag in för att se vad Stadium hade på sin rea. Men jag tycker inte att Stadium är något så värst till sportbutik. Jag skulle mera vilja kalla det en fritidsbutik. Och inte heller har de kläder för fullvuxna.