Äntligen en bra vecka. I går fick jag ihop 22,7 km. Det var grymt kallt, men med rätt kläder och mask för mun och näsa var det inga problem. I dag hade jag också tänkt springa men när jag tittade på veckans resultat, 73,8 km, bestämde jag mig för att inte ”överdriva”. I alla fall inte när jag är säker på om det lossnat eller ej. Så i dag blev det bara en kort promenad med kompis.
Och nu över till det stora tillkännagivandet för veckan. Jag kan inte hålla mig ifrån öken. RacingThePlanet extra lopp i år går ju i Namibia i maj. Och jag har hela hösten sagt att det skulle jag inte vara med på. Men när jag för ett tag sedan var ute och kolade deltagarlistan och såg hur många det var som jag känner som skulle med, kunde jag inte låta bli. Första frågan var att kolla så det inte var för sent, och det var det inte. Sedan var det om det skulle gå att få semester från jobbet vid den tidpunkten. Jag gick och drog på det ett par dagar, men när jag väl frågade chefen var det inga problem. Men sedan kom nästa instans, att fråga frugan om det var ok att jag åkte iväg igen på äventyr. Inte heller här uppstod några problem. Hon bara skrattade när jag frågade, och sa att hon tyckt jag varit tyst så länge att hon bara hade gått och väntat på att det snart skulle komma något.
Så alltså, jag åker till Namibia i mitten på maj för ännu ett ökenlopp. Jag kallar mig ju inte för inte ”Desertrunner”. Info omloppet hittar ni här: http://www.4deserts.com/beyond/namibia/
När jag berättade det för Stefan Lindvall i Göteborg kom det svar tillbaka att så länge omgivningen skakar på huvudet åt våra förehavande vet vi att vi är på rätt väg…..
Så nu är det bara att ge järnet med träning, sätta igång att planera utrustning och resa.