24,1 km härlig löpning. Är det inte en sång där de sjunger något om en isande, grå-kall vind. I alla fall var det vad jag hade, temperaturen strax under 0 och lite snö hängande i luften. Och den där texten förföljde mig hela rundan. Jag kan inte komma på vilken låt det är, är det något med Totta Näslund???
Och dessutom gick det snabbare än i fredags, hela 26 sekunder per km. Kan det var så att jag äntligen kommit på vad problemet med min trötthet är. Jag har nu i snart 3 veckor kört hårt med en massa extra B-vitaminer. Jag läste på nätet att en del som hade problem med trötthet blev hjälpta av B-vitamin. Egentligen skulle jag vilja ha det i injektion men det är svårt att hitta någon läkare som ger det utan att man har bevisad brist. Och det verkade inte farligt att få i sig ”för mycket”. Hur som helst får vi väl se om det fortsätter. Sedan har jag hittat en grej till som kanske blir det avgörande slutet på tröttheten. Mer om det senare.
Sedan fick jag mig ett gott skratt också på rundan. Kompis sprang rakt in i ett träd. Jag skrattade men han tyckte inte det var roligt. Strax framför oss var det en som gick över gatan med 2 hundar. Och när vi passerade vände kompis på huvudet och skulle spana efter dem, och så sprang han rakt in i ett träd med sidan av huvudet. Han skrek högt. Så det är inte så bra att försöka spana efter tjejer samtidigt som man springer.