15,5 x2 km. Distans läggs till distans. Men det är inte utan att det är lite stressigt. Jobba full dag, skynda mig hem, byta om och prata ett par ord med frugan, kolla posten, springa en ordentlig runda, pusta ut och ta av blöta kläder, äta. Och det här innan klockan blir allt för mycket. Jag gillar inte att äta för sent, jag blir så ”däst” då.
I går var det ingen höjdare att springa. Det var så slaskigt. Kompis viste inte var han skulle springa. Framför, sidan om eller bakom. Det plaskade så upp på honom när jag klafsade fram.
Nu har det smugit sig in 2 träningsfria dagar. Jag ska till Norge 2 dagar. Det känns rätt bra. Inte nog med att de är träningsfria, det blir mera vila och sömn också.
Jag begriper inte att vågen inte ger mer resultat. Jag tar ingen whisky efter löpturerna, inga nötter och jag har dragit ner mackantalet på morgonen med 1 skiva och jag dricker ingen som helst sportdryck. Och jag har fått upp kilometrarna. Kan det vara så att muskelmassan minskade något i höstas och så skall den nu först ökas upp. Jag känner ju hur det knorrar och har sig i magen. Men rätt vad det är så rasar kilona tror jag. Det gäller att hålla ut, men om det inte händer något är det lätt att misströsta.