26,4 km.
Det känns skönt att ha tillryggalagt några km igen, drygt 55 km på 3 dagar.
I går innan vi skulle på julbordet hann jag faktiskt med att springa ca 8 km med kompis. Det var ju en bra uppladdning inför julbordet.
Och sedan i dag den här rundan dagen efter ett julbord med allt vad det innebär av mat och inte minst dryck. För att inte tala om att det inte blev sänggående förrän vid halv 2 i natt. Men nog fasiken var jag vaken i nästan normal tid, 6 tiden.
Dagens runda blev till musik. Det var länge sedan jag hade det så det kändes bra. Sådana där gamla inspelningar från 30-talet fram till 50-talet. Jag blir i alla fall glad av sådan musik. Ibland försökta jag väl också öka takten till musiken, för att falla tillbaka till halv takt till den.Jag gav mig iväg vid 12 tiden och tänkte att jag väl skulle vara tillbaka innan det blev mörkt. Men ack nej. Det blev mörkt ovanligt tidigt i dag tyckte jag. Och jag hade inte tagit med något lyse eller dylikt. Sådant där är ju väldigt viktigt här i mörkret.

Det blir inte mycket till dagbok när jag inte springer så mycket.
Men i dag blev det faktiskt en runda. Hela 21,5 km.
Det har blivit mycket jobb på sista tiden. Och i dag hade jag trott att jag skulle kunna gå strax efter lunch. Komma hem och få en halv timme på soffan först och sedan hade jag hoppats på 27 km. Men vad det blev är inte dåligt det heller. Bättre än på länge.
Men det funkar inte som jag gärna vill att det skulle göra. De första ca 10 känns ok, men sedan blir det tungt och stelt.
I dag sprang jag själv. Kompis var inte hemma, och tur var nog det. Det var blött på trottoarer till en början, men sedan började det frysa på och blev lite små halt. Hade kompis varit med hade vi nog blivit rejält ovänner eller också hade jag hamnat på sjukhuset.
I morgon tror jag inte det blir så mycket springande. Jag och frugan ska på julbord i Stockholm på eftermiddagen. Och sedan får vi se hur mycket det blir på söndag.

Oj, oj, nu vet jag inte vad jag ska göra. Jag hade ju tänkt ge mig på motsvarigheten till tysklandsloppet (DL) fast i Frankrike nästa år. Så jag började efterforska hur det fungerade och när det skulle gå. Så visar det sig att det också är inställt nästa år till förmån för Trans Europa loppet. Vad ska vi stackare göra som tycker att det är för långt att springa från södra Italien till Nordkap, och i stället skulle vilja försöka en något kortare sträcka som genom hela Tyskland eller Frankrike?
Jag fick annars ett mail från en av årets deltagare med lite god information om Frankrikeloppet. Kortare dagsetapper, mera franskt när det gäller maten (och drycken). Tydligen någon deltagare som hade haft vissa dryckesproblem men ändå klarat loppet.
Nu sitter jag här och ska försöka komma fram till något spännande för nästa år. ”Libyska utmaningen” - ökenlopp i Libyen på 72 timmar nonstopp, Balatonsjön runt i sololöpning på 4 dagar (ca 200 km), Balatonsjön runt i sololöpning på 32 timmar. Eller också något helt annat som jag hittar.Att det blir Sydafrika till oktober är nästan helt klart. Någon intressent att följa med har jag fått, men det skulle vara kul om vi kunde bli fler. Hör av Er, inget är bindande. Det här är chansen att delta i ett fantastiskt ökenäventyr och till ett bra pris.

Snön faller, men inte jag. Inte än i alla fall.
Innan i veckan kom det lite snöblandat och sedan frös det. Rundan i onsdags kändes lite osäker. Och mot slutet av den kom det ytterligare lite fint snö. Då blir det ju nästan som allra halast med is och ett fint pudrat snölager därpå.
I torsdags tog jag ett pass på gymet i stället. Passade då på att springa lite längre på löpband. Normalt kanske jag har som mest avverkat 10-12 minuter där, men nu blev det drygt 15 minuter. Jag tycker annars inte det är så festligt att stå där och springa och inte komma någon vart. Annat hade det varit om det gällt att vara med i en 24-48 timmars tävling på löpband. Det är ju något helt annat. Men att komma dit får man nog ha gjort några fler minuter på bandet.
Och till i dag hade det snöat bortåt 10 cm. På många ställen var det inte plogat, men det var ju lössnö så det var inte tungsprungit. Jag hade inte så stora förväntningar inför dagens runda. När frugan frågade hur långt jag tänkte ta sa jag att målet var 14 km men att det mycket väl kunde sluta med både 12 och 10 km. Men jag överraskade faktiskt mig själv med att få ihop 16,5 km. Så jag blev riktigt nöjd. Men det jag inte var nöjd med var kompis. Nysnö och färska oblandade spår. Han for ju hit och dit för att snusa.Organisationen för trans-europa loppet, samma som för Dl, har hört av sig och vill ha mig som tolk för ettapen genom Sverige. Nästan 3 veckor. Det hade varit jätte kul att vara med, men det är precis när jag har massa att göra i trädgården, Stockholm marathon m.m. Men de vill i alla fall hålla kontakt med mig för att få tolkhjälp innan i den mån det behövs. Ska bli kul.

19,2 km.
Dagens runda var en av de värsta jag varit med om. Jag var inte det minsta upplagd för att springa, och känner mig rätt nere. Men som jag brukar säga, man kan ju inte bara göra de bra rundorna. Då skulle det inte blivit så många.
När jag vaknade var jag så ”groggy”, hade egentligen velat ligga kvar i sängen. Men min rygg säger alltid åt mig att inte ligga för länge. Jag tror att nu när jag varit ledig några dagar kommer den verkliga tröttheten. Skulle nog behövt 5 veckors ledighet och inte bara 5 dagar.
Sedan när jag satt och käkade och läste tidningen, fick jag ju inte göra det helt ifred. Innan jag var klar var det någon under bordet som krafsade på mitt ben. Och när jag sedan började göra mig i ordning tyckte kompis inte att det gick fort nog, han gick hela tiden runt och pep och tyckte synd om sig själv. Snacka om att bli stressad av alla krav runt om en.
Vädret var ju inte heller upplyftande. Jag såg att det var något som for i luften. Efter ett tag var det riktig snö som kom. Men temperaturen i övrigt gjorde att det inte blev liggande. Det har väl varit ett par plus i dag.
Jag hade nog tänkt att rundan skulle blivit över 20 i dag, men mot slutet var jag rätt frusen och jag tyckte att det fick räcka så jag kortade av den något.När jag kom hem tände jag en brasa, käkade några mackor (nybakat bröd) och lade mig sedan ett slag på soffan.

18,9 km.
När jag gav mig iväg var det uppehållsväder, men efter ett tag började det smådroppa.
Det märks att jag inte sprungit långt på ett tag, men också att det är jobbigare att springa när det är kallt. Man är stelare helt enkelt.
Drygt halvvägs på turen i dag träffade jag en klubbkompis, Holger, som var ute och sprang. Det är väl inte något speciellt med honom förutom att han fyllde 90 innan i år!!! (Han har en massa rekord för sin ålder) Och som tur var sprang vi inte på samma håll. Jag är rädd för att jag inte orkat hålla hans tempo.
Jag träffade honom tidigare en gång i år och frågade hur det var. Jo, det var väl ok. Han funderade lite på att ge sig ut och tävla igen. Han gick ju upp en åldersklass och det skulle vara kul att se hur det skulle gå.
Jag önskar att jag får ha hälsan så jag också kan hålla på så länge.

11 km.
Jag har tagit ett par dagar ledigt från jobbet, men med visst hemarbete. Ska försöka komma upp i distans igen. Det är flera veckor sedan jag var uppe i minst 70-80 km på en vecka. Dessutom är jag gräsänkling. Det är bara jag och kompis hemma.
Jag började på förmiddagen med 11 km lätt löpning. Det duggregnade lätt men var nästan vindstilla. Det var jätte skönt och jag tog det riktigt lugnt. Kände att det inte var läge att försöka jaga upp farten. Det har blivit lite mycket jobb på sista tiden.
I går lämnade jag in bilen på service i andra ändan av stan. Jag ska hämta den i morgon och hade tänkt springa dit, så gör jag 2 flugor på smällen. Det lär bli bortåt 18-20 km.
Här på eftermiddagen tappade jag också upp bortåt 20 liter äppelvin jag gjort. Eller man kan kanske kalla det för stilla cider. Jag har låtit äppelmust jäsa utan tillsats av socker till det jäst ut. Sedan lät jag det stå och klarna, för att tappa om det. Innan jag tappade det på flaskor har jag eftersötat det, annars skulle det vara för surt att dricka.
Det är rätt skönt efter att ha varit ute på en lång runda att ta sig ett kallt glas av det här. Sedan ska jag nog också göra en eller ett par flaskor av en kryddig variant. Jag tar en flaska av det här och stoppar ner en kanelstång, ett par nejlikor, lite kardemumma och eventuellt lite spansk peppar. Tillsätter lite mer socker och låter det stå ett par veckor. Det är jätte gott när man varit ute på vintern och värma sig med. Lite åt glögg hållet.
När jag nu hade tömt damejanen kunde jag sätta en sats öl till bryggning, 22 liter. Det är också något som är gott efter en löptur eller när man kommer trött hem från jobbet.
Tro nu inte jag är alkolist, men i måttliga mängder är det inte större fara. Och jag tror också det är bra för löpningen med lite alkohol för att slappna av musklerna efter en tur.

12 km i riktigt hundväder.
Förra veckan låg jag lågt efter maran. Ja, jag hade väl inte så mycket tid att springa heller.
I fredags åkte jag till norge för ett jobb som bara kunde göras när produktionen låg nere. Jag skulle med hjälp renovera 3 maskiner från fredag kväll till i går kväll. Det blev några sega dagar. Jag tror det blev 36 timmar på 3 dagar. Sedan kom jag hem i dag mitt på dagen. På eftermiddagen lade jag mig ett tag på soffan, men höll på att inte komma upp. Det var för skönt helt enkelt. Och ute blåste det rejält och regnade. Men är man löpare så är man. Jag bytte om och tänkte att det åtminstone kanske kunde bli 10 km. Men strax efter jag kommit ut slutade det åtminstone att regna. Sedan kändes det så bra att vara ute att jag tog hela 12 km. Fast ryggen protesterade en del mot slutet.
Och eftersom det var hundväder passade det bra att kompis var med.Efter löpningen blev det lite skitgöra nere i källaren, tömma aska i pelletspannan och kolla att latrinseparatorn var ok. Duschen satt fint efter detta. Sedan smakade det gott att krypa upp i en fåtölj med en whisky efteråt.

Heja alla som går stavgång eller lagom motionerar på annat sätt.
I senaste numret av Runners World var det en krönikör, Claes Runheim, som ondgjorde sig över alla stavgångare. Han tycker det inte är att motionera att gå stavgång. Jag vet inte om han skrev krönikan för att reta upp folk eller om han är så inskränkt som krönikan ger intryck av.
Visst ser jag också stavgångare när jag springer som håller/använder stavarna fel. Men om de inte hade haft stavarna kan jag lova att de inte alls hade kommit ut och motionerat. För motionera är det även om man går ”fel”. Jag har hört talas om flera som tack vare stavgången gått ner en hel massa kg och fått ett nytt liv.
Själv önskar jag att jag hade mer tid så jag också kunde gå stavgång förutom löpandet. För ett par år sedan när jag var på rehab i 3 veckor för min rygg var jag ute och gick stavgång varannan dag och sprang varannan tror jag det var. Andra veckan var jag med om en fantastisk aha upplevelse. Jag märkte att ryggraden rörde sig fantastiskt. Ja, ända ner i svanskotorna rörde det sig. Att gå stavgång gör att man får upp rörligheten i hela kroppen. Och här gör det inget om man gör lite fel.
Sedan spyr Claes sin galla över de som power walkar utan någon power. Ja men snälla du, de är ju i alla fall ute och rör på sig.
Därefter blir det de som går på gym och inte tränar skiten ur sig som får en släng av sleven. Att göra 8 repetitioner – dricka sportdryck och vara social med kompisarna, kan inte kallas att träna. Det är ju bättre att åtminstone ha gjort 8 repetitioner än att ha suttit i soffan framför TV:n och druckit öl.
Många av de som kanske börjar på det här sättet kommer efter ett tag fram till att man kanske kan gå lite fortare, lägga in lite mera power, göra 15 repetitioner. Och sedan rätt vad det är är de ute på sin första joggingrunda.
Det som Claes ville komma fram till var ett det är så få som ligger på ”topp”.
Men se på arbetslivet i dag. Det är så hektiskt och stressigt. Det är inte lika mycket tid över till träning som förr. Man klarar inte att träna som behövs för att ligga på ”topp” och samtidigt hinna med jobb och familj. Många har längre väg till jobbet än förr.
Jag har inte tagit ut någon av årets semester, jag ligger på drygt 500 timmar plus. Men jag har sprungit 3 marathon, ett ultra lopp i Vietnam, under sommaren hade jag träningsveckor på mellan 100 – 184 km, gjorde en insats i Tyskland. Men för att komma längre skulle jag behövt kortare arbetstid och ännu mindre socialt umgänge.
Vad sysslar den här Claes Runheim med själv? Jag har kollat i resultatlistorna för Stockhol Marathon 3 år tillbaka och inte hittat honom. Inte heller kan jag dra mig till minnes att jag sett honom i något annat marathonlopp. Dock hittade jag ett 3 år gammalt resultat från Lidingöloppet. Och enligt krönikan springer han 400-ingar, fast det var för några år sedan. Man ska inte kasta sten när man sitter i glashus. Är det lönt att träna när det inte blir till mer, och sedan dessutom ondgöra sig över andra som gör så gott de kan.Man kanske borde införa att alla som inte springer marathon och däröver inte borde få köpa joggingskor.

Vintermaran 08.

42,195.
Jag hade inte föranmält mig till Vintermaran, dels för att jag vet aldrig om det dyker upp en jobresa eller hur jag känner mig eller hur vädret är.
Som vädret var i slutet av veckan hade jag definitivt inte lust att springa en mara. Men när jag tittade på prognosen lovade det fint. Och det blev det också. Solen sken från en klar himmel, det blåste inte, men det var rätt kalt. Minus 5 när vi kom fram till Borlänge och samma när vi åkte hem. Här i Uppsala var det ingen snö, men där var det ett jämnt täcke, men vägarna var bara, det var lite isigt när vi sprang i villa kvarteren och på en cykelväg.
Jag hade inte känt mig riktigt bra den sista tiden, men inte heller kommit fram till vad det är. Så mina förhoppningar var inte så högt ställda.
När starten gick kändes det fint. Jag kollade GPS:en och blev förvånad att det gick så ”fort”. Men så tänkte jag att det håller så länge det håller. Jag brukar så att säga springa som det känns till.
Första milen klarades av på timmen, helt fantastiskt.
Maran går på 3 varv runt Dalälven så att säga. De sista 4-5 km är lite småtuffa, och det märktes också på tiden. 20 km hade jag lite över 2 timmar, inte fy skam det heller. Halvmaran var på 2.11. Den första som kom och varvade mig kom vid 22 km. Och sedan blev jag inte varvad av fler än totalt 4 personer. Om det nu berodde på att jag sprang bra eller att de andra inte sprang så bra vet jag inte. Men alla som jag berättade det för sa att det måste ju ha berott på att jag sprang bra :-).
Samtidigt strax efter att jag passerat halv markeringen tappade jag lite ork, vet inte vad som hände. Det var till och med så att jag efter 2 varv hade lite dåliga tankar så att säga, men jag fortsatte.
Sportdrycken som serverades verkade vara sådan med bara mineraler och salter, ingen extra energi. Som tur var hade jag egen med. Innan start hade jag druckit min oljemix. Strax efter första varvningen märkte jag också att det började kännas tomt, så där började jag ta av min egen blandning, lite småstark kolhydratblandning spetsad med druvsocker. Det började åter kännas bra.
På sista varvet märkte jag att det var en som försiktigt började närma sig bakifrån, samtidigt som jag såg att jag började närma mig en som låg framför mig. Det här sporrade ju. Att inte bli upphunnen och att försöka hinna upp en annan.
Vid sista vätskekontrollen var jag ifatt. Här fick jag kaffe, kanske var det det som livade upp. Jag låg bakom den här killen ett tag och vi hade dessutom kommit ifatt ytterligare en löpare. Det här var ju fantastiskt. Normalt är det ju jag som blir upphunnen och omsprungen på slutet. Jag tog mig förbi båda och lade in ytterligare ett kol. Den andre som närmat sig mig innan syntes inte till.
Vid 40 såg det ut att jag skulle klara det under 4.40 så jag kämpade. Men vid 1 km kvar såg jag att det inte riktigt skulle gå. Då var det också inne bland villor och avsevärt halare, och grymt kallt. Jag kunde lika gärna gå några steg. Jag frös så grymt om mina blöta vantförsedda händer, det var rena isbitarna till fingrar. Jag kom in på 4.42, och jag hade 6 löpare efter mig. Jag tror till och med att det blev årsbästa. Det gäller att plocka fram så mycket positivt som möjligt.
Sedan var det skönt med en varm dusch.När jag kom hem skulle jag äta middag, och jag tyckte att jag kunde ”fira” med ett glas vin. Smacka om att bli indisponibel. Jag höll mig kvar vid bordet tills frugan också ätit färdigt, men sedan gick jag in på soffan. Därifrån kom jag inte på hela kvällen förrän jag gick till sängen. I dag är det aningen stelt och ömt i fötterna, men jag har lite att göra så jag måste försöka komma igång.