Vintermaran 08.

42,195.
Jag hade inte föranmält mig till Vintermaran, dels för att jag vet aldrig om det dyker upp en jobresa eller hur jag känner mig eller hur vädret är.
Som vädret var i slutet av veckan hade jag definitivt inte lust att springa en mara. Men när jag tittade på prognosen lovade det fint. Och det blev det också. Solen sken från en klar himmel, det blåste inte, men det var rätt kalt. Minus 5 när vi kom fram till Borlänge och samma när vi åkte hem. Här i Uppsala var det ingen snö, men där var det ett jämnt täcke, men vägarna var bara, det var lite isigt när vi sprang i villa kvarteren och på en cykelväg.
Jag hade inte känt mig riktigt bra den sista tiden, men inte heller kommit fram till vad det är. Så mina förhoppningar var inte så högt ställda.
När starten gick kändes det fint. Jag kollade GPS:en och blev förvånad att det gick så ”fort”. Men så tänkte jag att det håller så länge det håller. Jag brukar så att säga springa som det känns till.
Första milen klarades av på timmen, helt fantastiskt.
Maran går på 3 varv runt Dalälven så att säga. De sista 4-5 km är lite småtuffa, och det märktes också på tiden. 20 km hade jag lite över 2 timmar, inte fy skam det heller. Halvmaran var på 2.11. Den första som kom och varvade mig kom vid 22 km. Och sedan blev jag inte varvad av fler än totalt 4 personer. Om det nu berodde på att jag sprang bra eller att de andra inte sprang så bra vet jag inte. Men alla som jag berättade det för sa att det måste ju ha berott på att jag sprang bra :-).
Samtidigt strax efter att jag passerat halv markeringen tappade jag lite ork, vet inte vad som hände. Det var till och med så att jag efter 2 varv hade lite dåliga tankar så att säga, men jag fortsatte.
Sportdrycken som serverades verkade vara sådan med bara mineraler och salter, ingen extra energi. Som tur var hade jag egen med. Innan start hade jag druckit min oljemix. Strax efter första varvningen märkte jag också att det började kännas tomt, så där började jag ta av min egen blandning, lite småstark kolhydratblandning spetsad med druvsocker. Det började åter kännas bra.
På sista varvet märkte jag att det var en som försiktigt började närma sig bakifrån, samtidigt som jag såg att jag började närma mig en som låg framför mig. Det här sporrade ju. Att inte bli upphunnen och att försöka hinna upp en annan.
Vid sista vätskekontrollen var jag ifatt. Här fick jag kaffe, kanske var det det som livade upp. Jag låg bakom den här killen ett tag och vi hade dessutom kommit ifatt ytterligare en löpare. Det här var ju fantastiskt. Normalt är det ju jag som blir upphunnen och omsprungen på slutet. Jag tog mig förbi båda och lade in ytterligare ett kol. Den andre som närmat sig mig innan syntes inte till.
Vid 40 såg det ut att jag skulle klara det under 4.40 så jag kämpade. Men vid 1 km kvar såg jag att det inte riktigt skulle gå. Då var det också inne bland villor och avsevärt halare, och grymt kallt. Jag kunde lika gärna gå några steg. Jag frös så grymt om mina blöta vantförsedda händer, det var rena isbitarna till fingrar. Jag kom in på 4.42, och jag hade 6 löpare efter mig. Jag tror till och med att det blev årsbästa. Det gäller att plocka fram så mycket positivt som möjligt.
Sedan var det skönt med en varm dusch.När jag kom hem skulle jag äta middag, och jag tyckte att jag kunde ”fira” med ett glas vin. Smacka om att bli indisponibel. Jag höll mig kvar vid bordet tills frugan också ätit färdigt, men sedan gick jag in på soffan. Därifrån kom jag inte på hela kvällen förrän jag gick till sängen. I dag är det aningen stelt och ömt i fötterna, men jag har lite att göra så jag måste försöka komma igång.