söndag 2 november 2008

Heja alla som går stavgång eller lagom motionerar på annat sätt.
I senaste numret av Runners World var det en krönikör, Claes Runheim, som ondgjorde sig över alla stavgångare. Han tycker det inte är att motionera att gå stavgång. Jag vet inte om han skrev krönikan för att reta upp folk eller om han är så inskränkt som krönikan ger intryck av.
Visst ser jag också stavgångare när jag springer som håller/använder stavarna fel. Men om de inte hade haft stavarna kan jag lova att de inte alls hade kommit ut och motionerat. För motionera är det även om man går ”fel”. Jag har hört talas om flera som tack vare stavgången gått ner en hel massa kg och fått ett nytt liv.
Själv önskar jag att jag hade mer tid så jag också kunde gå stavgång förutom löpandet. För ett par år sedan när jag var på rehab i 3 veckor för min rygg var jag ute och gick stavgång varannan dag och sprang varannan tror jag det var. Andra veckan var jag med om en fantastisk aha upplevelse. Jag märkte att ryggraden rörde sig fantastiskt. Ja, ända ner i svanskotorna rörde det sig. Att gå stavgång gör att man får upp rörligheten i hela kroppen. Och här gör det inget om man gör lite fel.
Sedan spyr Claes sin galla över de som power walkar utan någon power. Ja men snälla du, de är ju i alla fall ute och rör på sig.
Därefter blir det de som går på gym och inte tränar skiten ur sig som får en släng av sleven. Att göra 8 repetitioner – dricka sportdryck och vara social med kompisarna, kan inte kallas att träna. Det är ju bättre att åtminstone ha gjort 8 repetitioner än att ha suttit i soffan framför TV:n och druckit öl.
Många av de som kanske börjar på det här sättet kommer efter ett tag fram till att man kanske kan gå lite fortare, lägga in lite mera power, göra 15 repetitioner. Och sedan rätt vad det är är de ute på sin första joggingrunda.
Det som Claes ville komma fram till var ett det är så få som ligger på ”topp”.
Men se på arbetslivet i dag. Det är så hektiskt och stressigt. Det är inte lika mycket tid över till träning som förr. Man klarar inte att träna som behövs för att ligga på ”topp” och samtidigt hinna med jobb och familj. Många har längre väg till jobbet än förr.
Jag har inte tagit ut någon av årets semester, jag ligger på drygt 500 timmar plus. Men jag har sprungit 3 marathon, ett ultra lopp i Vietnam, under sommaren hade jag träningsveckor på mellan 100 – 184 km, gjorde en insats i Tyskland. Men för att komma längre skulle jag behövt kortare arbetstid och ännu mindre socialt umgänge.
Vad sysslar den här Claes Runheim med själv? Jag har kollat i resultatlistorna för Stockhol Marathon 3 år tillbaka och inte hittat honom. Inte heller kan jag dra mig till minnes att jag sett honom i något annat marathonlopp. Dock hittade jag ett 3 år gammalt resultat från Lidingöloppet. Och enligt krönikan springer han 400-ingar, fast det var för några år sedan. Man ska inte kasta sten när man sitter i glashus. Är det lönt att träna när det inte blir till mer, och sedan dessutom ondgöra sig över andra som gör så gott de kan.Man kanske borde införa att alla som inte springer marathon och däröver inte borde få köpa joggingskor.

Inga kommentarer: