Säter marathon 2008.

42,195 km.
Säsongens första marathon är avklarat.
Jag gick upp hyfsat tidigt. Jag tycker det är skönt att inte behöva jäkta iväg. Jag åt 2 rostade mackor med marmelad, drack en kopp te och läste tidningen. Blandade lite kolhydratdryck som jag sedan drack i bilen. Jag skakade ihop 2 dl olja med 3 dl juice och fördelade det i 3 flaskor. En innan start , en vid 14 och en vid ca 28. Inga problem med magen att dricka detta. Jag blandade också ihop en portion med någon form av ”recovery” att ta direkt efter loppet.
Fram till halvmaran gick det helt fantastiskt. Tror inte jag haft en så bra tid på många år, 2,06. För mig är det bra i alla fall.
Men sedan började det göra ont. Låren stummade och ljumskarna blev stela och gjorde lite ont också. Så sluttiden blev 4,52. Jag är helt nöjd med det. Allt under 5 timmar är för mig godkänt. Det var ju första för säsongen och då brukar det gå smådåligt.
Jag vet inte vad jag ska göra när det gör ont. Det spelar ingen roll hur tränad jag är, när det blir stelt och gör ont blir stegen långsamma.
Jag tror inte jag hade gjort bättre resultat om jag tagit det lugnare i början. Jag brukar springa som det känns bra till. Fast nu såg jag att det gick bra och då ville jag se hur länge det skulle hålla.
Säter är en vändpunktsbana. Det tycker jag är bra, maror där man ska springa varv gillar jag inte lika mycket. Det är så lätt att ge upp när man har ett varv kvar. Jag behöver ju inte bevisa något längre, mara klarar jag.
Ut hade vi lite motvind, så jag såg fram emot vändningen och att det då skulle bli medvind. Men jag tror det var någon som jäklades med oss för när vi vände verkade det som om vinden också gjorde det till viss del.
När jag springer mara har jag 2 mål: att helst komma under 5 timmar och att inte bli sist.
Tiden klarade jag. Att inte bli sist höll på att gå åt pipan. De 2 sista kom i fatt mig strax innan 30 tror jag. Den ene fortsatte men den andra som jag känner sedan andra maror tyckte vi kunde ha sällskap. Det är ju alltid trevligt. Fram emot 37 såg vi antt den framför oss tog det lugnare. Den jag sprang med fick lite bättre krafter och lämnade mig. Jag var alltså sist. Men strax innan vätskekontrollen vid 40 km kom jag ifatt och gick om. När jag kom i mål stod jag där lite men kunde inte se honom. Han hade tydligen kroknat riktigt.
Hemresan gick bra, och väl hemma var det gott med en kall mörk öl. Jag hade tappat en 3-4 kg på loppet. För ovanlighetens skull kunde jag äta rätt hyfsat till middag.
Hoppas nu att jag kan sova gott i natt. Det brukar vara lite oroligt och jag ligger och roterar.

Dagen före.

Det blev inte mer löpträning här i veckan. Jag kände mig seg i kroppen och stel. Kanske det var för häftigt att springa långrundan förra fredagen i racingskorna. Så alltså vågar jag inte ta dem i morgon.
Annars har jag försökt ladda upp så gott jag kunnat i veckan. Stretchat lite då och då. Jag var på gymet som vanligt i tisdags.
Jag har kört en hel del med mentalträning. Det är en special-CD som jag har haft körande i bakgrunden på jobbet. Så när jag körde hem i dag hade jag lust att hoppa ur bilen och springa sidan om. När det tryter med ämne att skriva ska jag berätta mer om det här. För mig fungerar det i alla fall.
I går och i dag har jag försökt ladda upp lite extra matmässigt. Både i går och i dag har jag druckit en hel liter med kolhydratdryck. I går kväll käkade jag kvällsmackor, vilket jag ytterst sällan gör. Och i morse blev det väl ett par mackor extra. Bananer har det också slunkit ner. Jag har tagit extra probiotika piller för att magen verkligen ska fungera. Jag har lagt fram en magnesiumtablett till i morgon bitti. GPS:en ligger till laddning. Fötterna är filade. Håret är nyklippt. (Det här gör väl alltid något gram)
Ska nog ta och äta en macka eller två i kväll också, för att i morgon tidigt bara äta lite. Tar väl med en flaska kolhydratdryck i bilen för att dricka på väg till loppet.
Så hoppas jag det är något bra att lyssna på i radion på väg dit. Som tur är har jag inga andra i bilen. Jag brukar skråla för full hals på väg till lopp. Det så att säga ingår i uppladdningen och peppningen.
Jag tar nog en pilla för att sova förhoppningsvis bättre i natt.

Lååång runda.

28,2 km.
Jag tror det var årets längsta träningsrunda. Strålande solsken, temperaturen kröp väl upp till runt 10 innan jag var hemma. Jag hade ungefär samma tid som i fredags men alltså 2 km längre. Kompis var inte med, han har fortfarande problem med magen.
Men det kändes något trögt i dag. Inte att det var problem med orken. När det inte går riktigt bra är det snarare att det är stelt och gör lite ont. Jag måste nog träna mer med racingskorna innan jag ger mig ut på en mara med dem. Det kändes lite i ryggen. Lårens framsida var också lite stela. Jag får väl försöka ägna lite tid åt stretching och andra uppmjukningsaktiviteter innan lördag. Men det brukar nog vara så att om det gått smådåligt innan kan maran gå ok. Jag får åtminstone intala mig själv det. Men som mål på säsongens första mara får nog bli att bara komma under 5 timmar.
Jag ska nog försöka mig på en ”vanlig” intervall i morgon och sedan blir det inte mer löpning innan nästa lördag. Så ska jag försöka gå på gymmet 2 gånger den här veckan.Efter löpningen i dag och efter att jag fått i mig lite mat var jag ute och grejade i trädgården. Det bästa av allt var sedan när jag satt och fikade i solen vid 3-tiden. Nu tror jag inte det blir ner snö den här sidan av sommaren.

Kompis har magproblem.

12 + 26,2 + 2,5 km.
Jag vet inte om det är rätt att kalla det här för dagbok. Nu när vädret blir bättre och det successivt blir varmare är det så mycket som pockar på. Jag har ju inte någon liten trädgård att se efter, och med fint väder vill jag inte sitta så mycket vid datorn.
I torsdags gjorde jag en häftigare intervallträning. Jag gav mig iväg på min 12 km runda. Efter ca 2 km uppvärmning ställde jag GPS:en på 800 meters intervall med 200 meter vila. Det gick och kändes faktiskt rätt hyfsat. Enda problemet var när jag närmade mig en väg jag skulle över och det fanns ett trafikljus, och jag var mitt i en 800ing. Men när jag kom dit kunde jag nästan bara skratta. Jag hade turen att det stod på gul-blink. Och som fotgängare var det ju bara till att springa över. Bilarna fick ju tvärnita bäst de ville. Jag kunde ju inte bryta 800ingen.
De säger ju att den tiden i minuter och sekunder man springer en 800ing på ska man klara ett marathon på i timmar och minuter. Och om det stämmer ska det nog kunna gå hyfsat i Säter nästa helg.
Gårdagens långrunda var inte någon så där höjdare. Intervallträningen kändes i kroppen och kompis hade vissa problem. Han var dålig i magen och hade inte ätit på hela dagen. Han skulle stanna lite oftare än normalt och bajsa och det kom bara flytande. Fantastiskt att han klarade att springa så långt med de problemen. Det hade inte jag gjort.
Långrundan var också iförd mina fina NB racingskor. Så långt har jag inte tidigare sprungit med dem. Det kändes också efteråt, lite ont i ryggen och lite stelare. Får se om jag ska våga springa Sätermaran med dem. Men jag är ju väldigt nyfiken att springa ett marathon med så lätta skor.
Innan rundan skulle jag ta min oljedrink. Men så var apelsinjuicen slut. Dat var bara till att grabba första bästa som kunde tänkas användas till att skaka ihop med oljan. Det blev proviva nypondryck. Inte dåligt det heller.
När vi gav oss av i morse hade han samma problem, så jag gjorde bara en väldigt kort runda ner om skogen. Tror inte jag sprungit så kort på många år.

Nästan normallt.

27,1 km.
Nu börjar det likna något. GPS:en räknar söndag till lördag, så den gånga veckan kom jag upp över 70 km.
Fast det var ju otroligt väder i dag. Det småblåste och regnade ”småspik”, var inte många grader varmt. De första 18-19 km gick fint, jag hade väl vinden i ryggen. Men sedan vart det motvind. Lårens framsida blev blöta och alldeles nerkylda, då blev det stelt att springa. Här blev det lite gående inemellan. Eftersom takten gick ner blev det mer slitningar mellan mig och kompis. Jag tror han också var kall och ville hem, men inte hade några problem med att springa.
I dag tog jag en större dos olja. Drack väl nästan 1 dl innan jag gav mig av och sedan hade jag en dos som jag delade upp på 2 tillfälen.
Det var förvånansvärt många ute och sprang, med tanke på vädret. Men det kanske är så att nu ska det vara vår och då ska man kunna ut och springa. Det närmar sig ju också Stockholm maraton.

Äntligen.

21,35 km.
Äntligen. För det första kom jag över 20 km för första gången sedan Vietnam och sedan var det hyfsat flyt på löpningen i dag. Snittet var minst 30 sekunder snabbare per km än vad jag gjort på länge. Efter rundan var jag väldigt uppåt. På sista tiden har det mera varit en känsla av att det var avklarat och jag inte behövde ha dåligt samvete, jag hade i alla fall varit ute och pressat mig runt en runda.
Innan jag gav mig ut drack jag ca 1 dl olja skakad med 1,5 dl apelsinjuice. Kan det verkligen vara det som gjorde att det gick så mycket bättre i dag? Till söndagsrundan ska jag dricka lite sådant innan och sedan ha med mig en dos att ta halvvägs. Blir det bra då också måste ju det ha viss inverkan. Jag såg på GPS:en att jag visst hade förbrukat något med 2500 kcal. Och 1 dl olja hade ju ca 800 kcal. Jag hade också med vätska med lite energi. Dels hade jag blandat i en del snabba kolhydrater och lite vanliga kolhydrater. Det började jag dricka efter 5 km, men redan innan dess kändes det jätte fint, och då hade jag ju druckit oljan innan jag gav mig iväg.
Ja, det här med ultra löpning är för mig en del experimenterande med hälsokost och sportdrycker. Så läser man om något och tänker att det kanske har effekt på mig, och så provar jag det. Ibland verkar det ha inverkan ibland inte.
Dels har jag ju värken i min utslitna rygg som ska hållas i schack, och så är det de att jag nästan alltid känner mig så himla trött. Fast att jag på många ställen läser att man blir så pigg av springandet, så jag kan ju undra hur trött jag skulle varit utan löpningen. Hade då kanske varit rena zombien.
Helt krasst kan jag ibland fundera på vad är dopping och vad är inte? Ska man hårddra det kanske allt som man inte brukar ta och göra kan sägas vara dopping. Man gör ju det för att man hoppas prestera bättre.

Alla veckans dagar.

Nu börjar jag komma upp i träning. Fast ännu känns det så himla tungt att springa.
Tränar nu alla veckans dagar. Måndagar blir det ett intervallpass. Värmer upp i nästan 2 km och sedan 6 400-ingar med 200 meter ”vila”, följt av lite nedjoggning. Är faktiskt en av de hårdaste passen tycker jag. Sedan på tisdagar går jag på gymmet, blir lite övningar mest för ryggen och axlarna. Det ända passet i veckan som jag praktiskt taget inte blir trött av.
Onsdagens pass kör jag lite längre. Än har det inte blivit mer än 14-17 km. Tanken är att här ska jag ha en runda på minst 20 helst 25-30 km. Hade tänkt att jag skulle ta med lagad mat och äta på jobbet för att inte ha någon mattid att passa på kvällen. Och sedan när jag sprungit bara ta mackor. Onsdagen pass denna vecka var komiskt. Det var i princip full snöstorm i luften men på marken var det bara blött.
På torsdagar ska jag ta en, vad kallar de det, snabbdistans runda. Är inte van med de tekniska termerna på löpträning. Jag brukar ju mest bara springa. Men i dag blev det 2 km uppvärmning följt av 3,5 km i så gott som så fort jag kunde prestera med tanke på att jag skulle springa hela tiden. Dessutom sprang jag i mina fina street racing skor.
Blev väl inte så över sig ännu. Snittet var 6,12 min/km men då är det inräknat att kompis var med. Vid 2 tillfällen när jag kommit upp för 2 backar gick jag 10-15 meter. När jag skulle över stora vägen på slutet fick jag vänta för det var mycket trafik. Så effektivt var det kanske ändå strax under 6 min per km.
I morgon, beroende när jag kommer hem från jobbet, måste jag försöka få till det ordentligt. Det får kännas hur det vill, och jag får väl gå om det kniper, men jag vill över 20 km.
På lördag blir det morgonturen med kompis. Inte för långt utan att jag orkar ta ett tag i trädgården om vädret tillåter.
På söndag får det bli ännu en lång runda. Få se om jag kan göra en sådär 27 km igen.
Nästa vecka blir det latvecka. Jag ska på konferens måndag och tisdag i Göteborg, så då är det ju bra att jag kör hårt den här veckan.
Få se om jag kan få till det med ett marathon innan Stockholm. Det skulle behövas som genomkörare. Årets första marathon brukar alltid gå halvdant för att sedan lossna.
Jag var ute på nätet och skulle kolla något om Deutschland laufet, och bland informationen om förberedelserna stod att det även gällde att träna på att springa långsamt. Fast det tror jag inte jag behöver träna på så mycket.

Gå på olja.

Många km senare.
Hinner nästan inte sätta mig ner och skriva om kvällarna. Dagarna rinner iväg.
I torsdags blev det en lite runda igen, tror det var 5,5 km. Tog en kort snabb runda. Uppvärmning 1,8 km och resten sprang jag i princip så fort jag kunde. Fast det var ju med kompis, så det blev väl ett par stopp.
På fredagen blev det ca 17 km, det gick hyfsat. Det kändes tungt i benen men tidsmässigt blev det som jag brukar nästan.
Sedan blev det jobb. Jag eldar med pellets, och fick en leverans i fredags. 6 pallar med 52 säckar a´ 16 kg per styck. Och de skulle ner i källaren. I fredags hann jag med 2 pallar.
På lördagen var det dags för min bakning igen. Blandade ihop degen och ältade den direkt på morgonen.
Sedan skulle kompis ut. Jag brukar gå en promenad med honom på lördag förmiddagar, men har lagt om det till en löprunda. På så sätt förenar jag 2 saker. Och när jag kommit hem hade degen lagom jäst upp till utbakning. Det blev 10 bröd och en plåt med bullar.
Eftermiddagen fördrevs med att bära ner 3 pallar pellets. Grabben hade tagit ner 1 pall, så nu var allt nere. Skönt. Nu hoppas jag det här räcker till nästa vår eller höst.
Och så i dag på förmiddagen var det dags för löpning igen. Skulle velat göra 20 eller däröver, men det var så segt. Normallt under träning gör jag ca 8,5 km i timmen men i dag blev det inte mer än drygt 7. Så jag kortade av så det blev samma runda som i fredags.
Sedan gjorde jag en intressant grej i helgen. Jag hade läst om en leverreningskur som jag skulle prova. Jag vet inte om den gjorde någon nytta, jag hade tagit fel på en ingrediens som man skulle ha till förberedningen. Men sedan som final skulle man dricka 1 dl olivolja blandad med 1,5 dl grapefrukt juice. Det här tyckte jag lätt jätte jobbigt att dricka så mycket olja. Men jag blev förvånad, det var faktiskt gott. Och då fick jag mig en tankeställare. Jag har för mig att jag i ett av de senaste numren av Runners World läste något om att ultra löpning ju mest förbränner fett, ja även på kortare distanser när man springer som jag. Ja, det här visste jag sedan tidigare. Men nu när jag drack den här oljan och det gick bra ska jag faktisk prova att göra det på något långt träningspass eller till och med på nästa marathon.
På tysklandsloppet blir det ju frågan om en massa fettförbränning. Frågan är också i vad mån man hinner och orkar äta sådana mängder mat som det ska till på de distanserna. Det kanske blir perfekt att dricka minst 1-2 olivoljeshotts för att få i sig ordentligt med kcal. 1 dl olivolja är ca 800 kcal. Det kanske till och med blir ännu godare med en olja som har mindre smak än olivoljan. Det kanske till och med är så att man kan göra som bilar och traktorer – gå på rapsolja.

Vietnam målgång.

Så var det dags att komma till avslutningen med Vietnam loppet.
Sista natten hade vi ju sovit på ovanvåningen till ett informationscenter. Det var trångt med plats, det fanns 2 toaletter. Periodvis under natten tyckte jag att det var ett ända spring dit. Jag låg tämligen nära toan.
Här på morgonen intog man vad som fanns kvar i matväg, om man nu hade något. Tittade över packningen för att se vad som kunde slängas och på så sätt lätta packningen. Här slängde jag mina långbyxor som varit med en herrans massa år och där sömmen började gå upp i grenen. Plastpåsen med toapapper åkte också.
Alla var glada och uppspelta, nu var det nästan över, i dag skulle vi få duscha, vi skulle få riktig mat och det var snart slut med gyttjan.
Starten skulle ske i 3 grupper, så att vi skulle komma till målet förhoppningsvis lite mera samlat, efter hur vi hade klarat oss innan i veckan. Jag hamnade i mittengruppen. Det var ju både hedrande och lite pressande.
På morgonen var det ungefär temperatur som innan i veckan, så jag kläde mig därefter. Knä tights, t-shirt och fodrad vindjacka. Det skulle visa sig vara lite för varmt. Strax efter start kom solen fram för första gången i veckan, och temperaturen steg fort. Då tyckte jag det var för besvärligt att ta av jackan och stoppa ner i ryggsäcken.
Dagens etapp startade på ca 975 meters höjd och målet var på ca 1500 meter. Distansen var ca 13 km. Beskrivningen av etappen var gyttjiga spår och packad väg mot slutet.
Det var lite si och så med markeringen på den här biten. Jag var stundtals tillsammans med andra och vi sprang en del fel och hade svårt att hitta.
På den här filmsnutten ser ni terrängen och det i slutet högt uppe som är vit är byn Sapa som var målet:
http://picasaweb.google.com/Gunnar.ontherun/Vietnam2008/photo#5178080299163699282
Mot slutet var det något alldeles ohyggligt brant uppför. Det var väg. Men efter veckans strapatser och den nu uppkomna kraftlösheten efter lågt energiintag och solen, tror jag aldrig jag tagit mig fram så sakta i ett lopp. Det passerade motorcyklar ibland som undrade om jag inte ville ha skjuts. Tiden på den här sista etappen räknades inte eftersom många sprang fel, de flesta sprang för kort. Hade jag vetat det hade jag nog tagit skjuts bara för att anlända till mål lite spektakulärt. Här är en filmsnutt från slutet:
http://picasaweb.google.com/Gunnar.ontherun/Vietnam2008/photo#5178083168201853074
Efter målgång hade jag gjort mig välförtjänt av en öl:
http://picasaweb.google.com/Gunnar.ontherun/Vietnam2008/photo#5178291405396232466
På tal om öl, har ni läst i senaste numret av Runners World att öl inte är dumt om man springer. Efter löpningen alltså. Det innehåller både näring , vitaminer och mineraler. Jag har hört någon stans att det bara behövs 2 saker för att man ska få i sig allt man behöver, och det är bananer och öl.
Efter målgång bar det av till ett spa för dusch och ombyte till civila kläder. Helt underbart att få duscha och raka sig.Sedan var det till en restaurang och en god middag. Jag tror det var en 3-4 rätter. Sedan började jag så smått få tillbaka livsandarna. Det var bara det att det var minst sagt lite stelt i benen.

Tyskland nästa.

14,65 km.
Oj vad jobbigt det kändes i dag. Det var som om benen vägde 15 kg stycket. Jag vet inte varför det känns så ibland. Men ändå så var tiden inte den sämsta för att vara träning, jag gjorde i stort sett 8,5 km i timmen. (Med kompis pauser för sina behov) När jag tränar blir tiden inte så värst, men när det sedan är alvar går det något bättre. Men för mig och som jag springer är inte snabbheten det viktigaste.
Nu har jag berättat för min mor och en av mina bröder vad som blir mitt nästa projekt.
I september ska jag till Tyskland och springa, i 17 dagar……
Det är ett lopp som går från östersjökusten till sydgränsen…..
Den totala distansen är 1205 km, vilket innebär ett snitt på 70,4 km om dagen…
Det är väl ca 2 år sedan jag hittade det här loppet. Det har väl legat där och gnagt i bakhuvudet. Skulle jag kunna klara en sådan här distans? Det kan jag ju inte svara på utan att ha försökt, så sagt och gjort i år blir det av. Det satt lite långt inne att få semester 3 veckor för att ta till Tyskland och springa. Det finns ju cykelsemester så varför inte springsemester.
Här är det ju utan packning dessutom. Sova får vi göra i skolor och liknande. Maxtiden är väl tilltagen, det räcker att man tar sig fram med 6 km i timmen, alltså 10 minuter per km. Fast i 17 dagar kan det också kanske bli tufft. Jag kollade den som kom sist förra året och han hade totalt ett snitt på något med 9 minuter per km.
Den längsta etappen är drygt 92,4 km. Man kommer att starta i 2 grupper beroende på hur man ligger till. Antingen klockan 6 eller 8 på morgonen. Här förutsätter jag att det blir klockan 6 för mig.
När min mor frågade mig hur mycket vi skulle springa per dag, och jag berättade, sade hon spontant: Det kommer du att klara. Skönt att det är någon som tror på en.
Hittills är det 34 anmälda. Jag vet inte om det blir några fler. Det är väl inte något man anmäler sig till i sista stund så att säga. Det fordrar ju lite extra träning och planering.
Inför det här skulle jag behöva en chaufför. Någon som kan köra min bil, hjälpa till att ”ta hand om mig” och min packning samt hjälpa till vid check points. Det är gratis kost och logi i drygt 17 dagar. Och man får se ”hela Tyskland” och träffa trevliga löparmänniskor. Att prata tyska är väl inget krav men man bör väl kunna lite engelska. Hör av er till mig om det är någon som är intresserad.
Mer om loppet hittar ni här: http://www.deutschlandlauf.org/