Vietnam målgång.

Så var det dags att komma till avslutningen med Vietnam loppet.
Sista natten hade vi ju sovit på ovanvåningen till ett informationscenter. Det var trångt med plats, det fanns 2 toaletter. Periodvis under natten tyckte jag att det var ett ända spring dit. Jag låg tämligen nära toan.
Här på morgonen intog man vad som fanns kvar i matväg, om man nu hade något. Tittade över packningen för att se vad som kunde slängas och på så sätt lätta packningen. Här slängde jag mina långbyxor som varit med en herrans massa år och där sömmen började gå upp i grenen. Plastpåsen med toapapper åkte också.
Alla var glada och uppspelta, nu var det nästan över, i dag skulle vi få duscha, vi skulle få riktig mat och det var snart slut med gyttjan.
Starten skulle ske i 3 grupper, så att vi skulle komma till målet förhoppningsvis lite mera samlat, efter hur vi hade klarat oss innan i veckan. Jag hamnade i mittengruppen. Det var ju både hedrande och lite pressande.
På morgonen var det ungefär temperatur som innan i veckan, så jag kläde mig därefter. Knä tights, t-shirt och fodrad vindjacka. Det skulle visa sig vara lite för varmt. Strax efter start kom solen fram för första gången i veckan, och temperaturen steg fort. Då tyckte jag det var för besvärligt att ta av jackan och stoppa ner i ryggsäcken.
Dagens etapp startade på ca 975 meters höjd och målet var på ca 1500 meter. Distansen var ca 13 km. Beskrivningen av etappen var gyttjiga spår och packad väg mot slutet.
Det var lite si och så med markeringen på den här biten. Jag var stundtals tillsammans med andra och vi sprang en del fel och hade svårt att hitta.
På den här filmsnutten ser ni terrängen och det i slutet högt uppe som är vit är byn Sapa som var målet:
http://picasaweb.google.com/Gunnar.ontherun/Vietnam2008/photo#5178080299163699282
Mot slutet var det något alldeles ohyggligt brant uppför. Det var väg. Men efter veckans strapatser och den nu uppkomna kraftlösheten efter lågt energiintag och solen, tror jag aldrig jag tagit mig fram så sakta i ett lopp. Det passerade motorcyklar ibland som undrade om jag inte ville ha skjuts. Tiden på den här sista etappen räknades inte eftersom många sprang fel, de flesta sprang för kort. Hade jag vetat det hade jag nog tagit skjuts bara för att anlända till mål lite spektakulärt. Här är en filmsnutt från slutet:
http://picasaweb.google.com/Gunnar.ontherun/Vietnam2008/photo#5178083168201853074
Efter målgång hade jag gjort mig välförtjänt av en öl:
http://picasaweb.google.com/Gunnar.ontherun/Vietnam2008/photo#5178291405396232466
På tal om öl, har ni läst i senaste numret av Runners World att öl inte är dumt om man springer. Efter löpningen alltså. Det innehåller både näring , vitaminer och mineraler. Jag har hört någon stans att det bara behövs 2 saker för att man ska få i sig allt man behöver, och det är bananer och öl.
Efter målgång bar det av till ett spa för dusch och ombyte till civila kläder. Helt underbart att få duscha och raka sig.Sedan var det till en restaurang och en god middag. Jag tror det var en 3-4 rätter. Sedan började jag så smått få tillbaka livsandarna. Det var bara det att det var minst sagt lite stelt i benen.