lördag 26 april 2008

Säter marathon 2008.

42,195 km.
Säsongens första marathon är avklarat.
Jag gick upp hyfsat tidigt. Jag tycker det är skönt att inte behöva jäkta iväg. Jag åt 2 rostade mackor med marmelad, drack en kopp te och läste tidningen. Blandade lite kolhydratdryck som jag sedan drack i bilen. Jag skakade ihop 2 dl olja med 3 dl juice och fördelade det i 3 flaskor. En innan start , en vid 14 och en vid ca 28. Inga problem med magen att dricka detta. Jag blandade också ihop en portion med någon form av ”recovery” att ta direkt efter loppet.
Fram till halvmaran gick det helt fantastiskt. Tror inte jag haft en så bra tid på många år, 2,06. För mig är det bra i alla fall.
Men sedan började det göra ont. Låren stummade och ljumskarna blev stela och gjorde lite ont också. Så sluttiden blev 4,52. Jag är helt nöjd med det. Allt under 5 timmar är för mig godkänt. Det var ju första för säsongen och då brukar det gå smådåligt.
Jag vet inte vad jag ska göra när det gör ont. Det spelar ingen roll hur tränad jag är, när det blir stelt och gör ont blir stegen långsamma.
Jag tror inte jag hade gjort bättre resultat om jag tagit det lugnare i början. Jag brukar springa som det känns bra till. Fast nu såg jag att det gick bra och då ville jag se hur länge det skulle hålla.
Säter är en vändpunktsbana. Det tycker jag är bra, maror där man ska springa varv gillar jag inte lika mycket. Det är så lätt att ge upp när man har ett varv kvar. Jag behöver ju inte bevisa något längre, mara klarar jag.
Ut hade vi lite motvind, så jag såg fram emot vändningen och att det då skulle bli medvind. Men jag tror det var någon som jäklades med oss för när vi vände verkade det som om vinden också gjorde det till viss del.
När jag springer mara har jag 2 mål: att helst komma under 5 timmar och att inte bli sist.
Tiden klarade jag. Att inte bli sist höll på att gå åt pipan. De 2 sista kom i fatt mig strax innan 30 tror jag. Den ene fortsatte men den andra som jag känner sedan andra maror tyckte vi kunde ha sällskap. Det är ju alltid trevligt. Fram emot 37 såg vi antt den framför oss tog det lugnare. Den jag sprang med fick lite bättre krafter och lämnade mig. Jag var alltså sist. Men strax innan vätskekontrollen vid 40 km kom jag ifatt och gick om. När jag kom i mål stod jag där lite men kunde inte se honom. Han hade tydligen kroknat riktigt.
Hemresan gick bra, och väl hemma var det gott med en kall mörk öl. Jag hade tappat en 3-4 kg på loppet. För ovanlighetens skull kunde jag äta rätt hyfsat till middag.
Hoppas nu att jag kan sova gott i natt. Det brukar vara lite oroligt och jag ligger och roterar.

1 kommentar:

Gordon Sander- Jonas Wincent sa...

Kul att läsa, jag sprang min andra mara nånsin den dagen och kom under 4 timmar, bara 5 sekunder under men ändå!