27,7 km i går.
Rundan i går tror jag var den mest fantastiska sedan förra sommaren.
Vädret var fint, runt nollan. Jag hade min vanliga musik i öronen. Jag börjar alltid med ”Dont worry, be happy…”, och sedan kommer ett urval av 78-varvs låtar och ett par militärmarcher. Det som är speciellt upplyftande är diverse inslag av ”Tiger ragg”. Trots att jag hade musiken på normal volym kom fågelkvitter igenom. De små liven kvittrar ju speciellt högt nu tycker jag.
Som jag berättat har jag ju bara druckit vatten rätt länge nu när jag sprungit, men i går gjorde jag i ordning färskpressad juice av äpple, morot och apelsin och hade som dryck under rundan. Det kändes bra och när jag sedan kollade tiderna efter en timme såg jag att jag ju sprang negativt. Jag sprang fortare efter hand. Jag fick ”Runners High”. Vilket jag inte haft på bra länge. Jag sprang med ett leende på läpparna, jag sjöng med i vissa bitar. Jag tyckte att jag, i förhållande till de senaste månaderna, flög fram. Andra timmen sprang jag 500 meter längre än första timmen, och timme 3 100 meter längre än timme 2. Efter 3 timmar var jag nästan hemma, och tur var väl det, för hur hade det annars slutat.
Det här kan ju varit kroppens reaktion på att få springa och få ett visst energitillskott. Kroppen jublade. Nu ska jag fortsätta med vatten fram till 100 milaren, och till den kommer det att bli ordentligt med energiintag. Jag ser med tillförsikt fram emot den.

Nu är det nästan den tiden när det varken bär eller brister så att säga. Det är ett par plusgrade på dagen och några minus på natten. Kompis och jag var ute 16,5 km i dag och det var ett par plus. Men då kommer problemet nu att snö och is smälter. På många ställen är det stora sjöar på trottoar och cykelväg. Ibland finns det ingen väg utan om utan det är bara plaska i. Kompis gillar ju inte att springa sidan om mig vid de ställena. Det stänker ju upp på magen på honom. Det hade inte jag heller gillat.
I måndags blev det en super kort runda, bara ca 7 km. Jag hade ett paket att hämta ut och då sprang jag och hämtade det, med en liten extra sväng.
I går var det gymet. Men oj vad jag kände mig kass sen på kvällen. Det kassa tror jag kom sig av löpningen i måndags. Jag hade inte tagit någon värktablett. Jag har lite dåligt samvete. Är det att räkna som dopping eller… Det är ju inte så att jag springer bättre när jag tar värktablett, men om jag inte tar värktablett blir jag så stel och helt kass dagen/dagarna efter. I dag kändes det bättre och jag tog en tablett. Jag ska nämligen till Finland nå jobb i morgon och vill inte vara i dålig form. Är det dopping eller inte?
Vid rundan i dag lade jag vinn om att springa avslappnat, inte stressa på och försöka springa fort och se då går det också hyfsat. Det var nästan så att jag hade lite förnimmelse att det kan ha gått något fortare mot slutet. Kan ju vara så att jag är lite svårstartad i kylan och fukten.
Skulle va fint om det fortsatte så här till 100 milaren. När jag sprang den i Sydafrika gick det si så där fram till runt 50 km och sedan var det något som hände och jag fick hyfsad fart i en så där 50-60 km. Jag är väldigt nyfiken hur det kommer att gå den här gången.
Jag tror jag ska köra hyfsat hårt till 2 veckor innan. Sista riktiga långrundan tror jag jag ska ha 2 veckor innan och sedan en vecka med 12-14 km rundor, och sista 5-6 dagarna ingen löpning alls. Kanske gymet 2-3 gånger. Jag som sprungit så mycket borde vid det här laget nästan veta hur jag ska göra, men det är alltid lika nervöst. Vanliga maror är så att säga inget, men de här andra kittlar lite. En härlig känsla med nervositeten innan ett längre lopp.

27,5 km. Dagens runda var som att springa i lättmjölk. Det snöade hela tiden, tätt snöfall med små flingor. På vissa ställen var det plogat men på nästan lika många bitar var det inte. Och när det var inte fick jag pulsa fram i drygt 5 cm lössnö. Det var en sådan där surrealistisk känsla. Vad i hela fridens namn hade jag där ute att göra.
Det kändes bättre än förra söndagen. Jag funderade faktisk skarpt på att förlänga rundan till 30 eller drygt. Fram till 20 var det inga problem. Där jag kunde sprungit rakt fram och fått till det längre valde jag tack och lov att vika av. Tänkte att om det fortsätter att gå bra kan jag lägga på lite längre fram. Men efter 20 började det ta emot, så det var tur att jag gjorde som jag gjorde. För att inte snacka om hur det kändes efter 25. Det var på ren vilja jag tog mig hem. En orsak till att det var tungt mot slutet var naturligtvis att jag sprang på bara vatten. Och jag som tidigare ansåg att jag inte skulle orka springa så långt om jag inte hade sportdryck.
Jag tror också att jag har mindre blodsockerfall nu när jag inte dricker sportdryck hele tiden. Tidigare fick jag ibland sådana där tok sug efter choklad, men det är ett tag sedan nu. Jag var på ÖB i veckan och tidigare köpte jag alltid en chokladkaka som jag vräkte i mig på vägen hem. Visserligen stod jag och kollade på chokladen, men så slog jag mig på fingrarna och sa åt mig att jag inte behövde något godis. Och ändå var det inte sportdryck som bestod av så mycket socker utan mera rena kolhydrater.
Det första jag gjorde när jag fått av alla blöta kläder var att ställa mig på vågen. Jag har väl reducerat mig med nästan 4 kg sedan början av året. Juicekuren satte nog fart på det hela. I fredags gjorde jag faktisk en light dag. Jag åt ingen lunch utan tog bara en dos juice, och till middag blev det soppa. Ska se om jag kan göra något sådant en dag i veckan.
Väl hemma smakade det helt fantastiskt med några mackor av mitt eget bröd och en rejäl dos kaffe.
Efter det tog jag mig en halv timme på min spikmatta. Det är fantastiskt vad det är skönt att ligga på den. De första 1-2 minuterna är det lite jobbigt (det gör ont) men sedan är det mera som en varm känsla och jag slappnar av. Många gånger är det så att jag somnar en stund på den. Man ska kunna ligga på den direkt, men det har jag inte klarat av, då gör det för ont. Så jag måste ha en T-shirt på mig. Någon riktig fakir är jag väl inte.
Nu ska jag ner och kränga en mäktig fastlagsbulle som frugan bjuder på. Hon och jag har olika åsikter om huruvida jag behöver gå ner i vikt eller ej. Men blir jag bjuden på en sådan bulle kan jag ju inte låta bli, och det är ju inte hälsosamt för frugan att behöva inmundiga 2 stycken. Jag får väl ta en extra runda i veckan.

Så var juiceveckan över. Ja, i fredags var den över. Resultatet blev väl inte riktigt så revolutionerande som jag hade drömt att det skulle bli. Visst känner jag mig piggare, så länge det nu varar. Och visst har jag reducerat vikten, som det verkar hittills, med nästan 5 kg. Mycket av vikten var ju vätska. Jag hade väl trott att det skulle bli ett eller annat kg till eftersom jag samtidigt sprang så mycket under vecka. Det blev nästan 60 km. Nu är jag nere på den vikten som jag haft de senaste åren när jag varit som lägst. Och många säger åt mig att det inte behövs mer, men jag ska se om jag inte på något sätt kan få ner den lite till.
I dag var jag ute på en riktig lång runda. Det blev nästan 28 km. Det var skönt. Visserligen var ju inte depåerna fyllda men det märktes att det kommit något i dem sedan i fredags.
I fredags hade jag trott att jag skulle kunna avverka bortåt 20 km men det var alldeles tomt i musklerna och jag kände inte för att masa mig fram. Resultatet blev bara 9 km.
I början på den kommande veckan blir det antagligen inte mycket spring heller, på jobbet har jag besök från Tyskland som jag ska ta hand om antagligen även till viss del på kvällarna. Få se senare i veckan om jag i stället kan få till längre rundor.
Nu är det inte stort mer än 1 månad till 100 milaren i Täby. Här hade jag tänkt köra rätt hårt fram till en vecka innan och sedan inget alls sista veckan. Jag måste också börja tänka på hur och vad jag ska ha i ”matväg” till loppet. Jag måste försöka hitta vingummi som är tämligen mjuka. Till ett lopp hade jag köpt vingummi som visade sig vara lite hårdare. De var direkt lite svårare att få ner. Eller också får jag ta vad jag hittar och nästan svälja dem hela. Kanske jag ska göra en sökning på nätet och se om jag kanske hittar recept på vingummi, och göra egna dunder saker.Jag funderar också på vad jag ska satsa på i tablettväg för att magen ska fungera så bra som möjligt med all den konstiga maten som kommer att inmundigas då. Det gäller att se till att verkmästaren i magen har det så bra som möjligt.

I väntan på ett vulkanutbrott.
Den här juicekuren går vidare. Ännu har jag inte fuskat, men oj vad det är jobbigt. I måndags och i dag var jag på gymet, och tisdag + onsdag blev det springa av. Jag fick avverkade 14,5 km vardera dagen. Och det på så att säga inget bränsle alls. De första 4-5 km har jag kunnat springa på och sedan har det känts rätt tomt.
Frysandet har fortsatt, men som en kompis sa att det är ju inte konstigt eftersom det ju inte finns något bränsle i pannan.
Frugan tycker det är strongt av mig att hålla mig till den här kuren.
Det är lite stressigt på morgnarna också att juica ihop till måltiderna på dagen.
Ett par tillfällen har jag haft soppa på bland annat sötpotatis, men den har varit jobbig att få ner. Det har inte blivit fulla portioner vid de tillfällena.
I kväll var måltiden en jätte stor bytta med sallad och spenat, avocado, gurka, en halv burk pesto och lite ytterligare olivolja. I början smakade det gott, men inte med så mycket. Men ner gick det.
Apropå rubriken så är det så att magen gott i lås. Har inte varit på huset sedan slutet av förra veckan. Det har inte blivit någon ytterligare viktnedgång mer än de 5 kg i början, men det är ju förståeligt. I går tog jag en pilla för att försöka få fart på magen, men det har inte kommit någon reaktion. Så i kväll tog jag en till. Få se vad som händer. Nej, nu får det vara nog med skitsnack.

Så är snart ännu en dag tillända på den här juicedieten. Det var lite stressigt i morse. Att göra sin överdådiga frukost samt göra i ordning ytterligare 3 ”måltider” att ha med på jobbet.
Det känns onekligen lite tomt i kroppen, men med min envishet ska det nog gå.
Jag frös nästan hela dagen på kontoret, men när jag tittade på termometern visade den 24 grader så jag borde inte ha frusit.
På vägen hem från jobbet blev det en tur in på gymet. Det blev det vanliga, men det var tungt. Sedan var det skönt att sitta en god stund i bastun och riktigt få värmen.
Middagen i kväll var soppa. Men i dag orkade jag inte äta allt. Det var en aningen sött. Den var på morot, sötpotatis, palsternacka, courget och en purjolök. Som extra hade jag tagit i några klyftor vitlök.Så nu känner jag mig tämligen mätt, men inte belåten.

Zoombie running. Har ni provat det någon gång? Det är väl närmast så jag kan beskriva hur löpningen gick i dag. Det blev hela 19,1 km.
När jag vaknade bråkade magen. Inte att jag kände någon hungerkänsla, snarare en tomhetskänsla. Och det är väl så magen var också. Även om middagen i går bestod av nästan 1 liter morotssoppa. Väl nere i köket satte jag in en mugg vatten i mikron medan jag hämtade tidningen, och hällde sedan i en försvarlig dos citronsaft i vattnet och började sippa av det medan jag gjorde i ordning frukosten. En smothie av juicen av ett par äpplen, lite spenat, lite selleristjälk och 0,25 avocado körd i mixer. Tvärs över bordet satt frugan och småskrattade åt mig.
Sedan skulle jag göra mig klar för dagens runda. Inte för att det verkade finnas krafter till det, men ombytt blev jag och iväg kom jag. När jag väl kommit igång gick det bättre än vad jag väntat. Jag gav mig ut till en vändpunkt längre ute. Hade jag rundat tidigare tror jag inte det blivit så lång runda, men nu hade jag i alla fall varit dit ut och det gjorde inget om jag sedan kortade av mot slutet. Den sista km är det lite motlut. Men det var inte att tänka på att försöka jogga ens. Stundtals tidigare tog jag mig framåt som i en bubbla.
Väl hemma hade jag på morgonen varit så förutseende att jag förberett det som i kuren kallas för brunch. Så när jag kom hem var det bara att svepa drinken, och sedan rasade jag ihop på soffan.
Jag inbillar mig att det här också är bra träning till den förestående 100 milare. Man kan nog lugnt säga att jag kommer in på fettförbränning. Det finns ju inget annat att bränna.
Kvällens middag var en soppa på en purjolök, en selleristjälk, en courget, lite spenat och en grönsaksbuljongtärning. Och så fuskade jag och tog i ett par klyftor vitlök och några droppar sesamolja. Det blev inte alls tokigt, men bättre hade det varit med exempel en korvbit i soppan och/eller en macka till. Nej, nu ska jag inte börja hallucinera.

Inte så mycket bloggande den gångna veckan, men den kommande kan det bli intressant.
Den här veckan har det bara blivit 45,6 km. Och det var ungefär som det var tänkt. I alla fall att det skulle vara en lugn vecka.
I dag har jag startat en kur som vi ska se vad den kan göra. Jag ska bara livnära mig på färska juicer, smoothis och grönsakssoppor. Halva kylskåpet är fullt med grönsaker till den kommande veckan. Jag började i dag. Frukosten bestod av 0,5 avocado mosad, 0,5 annanas+ 1 lime och ett par morötter juicade.
Och dessutom har jag varit ute och sprungit 2 gånger i dag, totalt nästan 18 km. Det är ju ingen kraft bakom eftersom bränslet bara är juice. Meningen med den här ”kuren” är att jag hoppas må bättre och gå ner ett antal kg i vikt. I dag har det redan rasat av mig 4 kg, men det är naturligtvis vätska, och ändå är det bara vätska jag intagit.
Det är många som säger åt mig att jag inte behöver gå ner i vikt, jag har ett BMI på ca 25 och det är övre gränsen för att vara normalviktig. Men några kg mindre och jag tror att löpningen skulle gå bättre. Och inför Namibia är det ju inte dumt om jag kunde få bort några kg. Kanske så att det i förhållande till nu skulle vara som att springa utan ryggsäck. Men det tvivlar jag något på.
Sedan är ju den här ”kuren” också en form av detox. Kan det få mig att må riktigt bra tro?
Det har gått nästan bättre än väntat med allt juice drickande i dag, jag känner mig inte hungrig. Det ända är att jag saknar att sätta tänderna i något. Måltiderna är ju också snabbt avklarade, 0,5 minut så har jag svept min drink. Fast i kväll tog det längre tid. Det var nästan 1 liter soppa på morötter, pumpa och rödlök.I går frossade jag lite extra som avslutning inför det här. Bland annat hade jag köpt 10 doughnuts. Det låg 2 kvar i en påse i dag och hånskrattade åt mig, men jag klarade faktiskt att inte röra dem. Det blir mycket galghumor också när frugan sitter där med riktig mat och jag med mitt. Fast om det ger förväntat resultat kanske hon inte skrattar så mycket.

Rubba inte mina cirklar är det tydligen som gäller för mig. I fredags när jag kom hem var huset tomt och kompis var hos grannen. Alltså kunde jag byta om utan att någon stressade mig om att bli klar. Så hämtade jag kompis och gav mig iväg. Och när jag tittade på GPS:en vid första ”kontrollstationen” upptäckte jag att jag glömt att slå på den när jag gav mig iväg från grannen.
Rundan kändes jobbig. Jag tror jag hade något i kroppen i slutet av veckan. Det var så jag ett slag funderade på att ringa frugan och be henne hämta mig 5 km innan jag var hemma. Men jag bet ihop och tänkte att så roligt ska hon inte ha det. Men så var jag nästan hemma och min mobil ringde. Då var det hon som ringde och ville bli hämtad. Hon hade fått krångel med bilen i stan.
Veckans resultat blev ca 88 km. Härligt att vara uppe i distans igen.
I går var det en massa med löparklubben. Först hade de en 5 km tävling på förmiddagen. Jag var inte med och sprang. Någon fick ju stå och heja också tänkte jag. 5 km är ju nästan inte lönt att byta om till.
Sedan träffades vi på stan för lunch. Efter det cyklade jag hem och fixade middag till familjen för att sedan ge mig iväg till ett pass cirkelträning vi skulle ha i klubben. Det var hårt för mig. Mycket typ situpps och benlyft . Min rygg tog stryk. Sedan på kvällen var vi hemma hos en i klubben och käkade pizza. Jag hade tagit med en DVD om Bad Water loppet. Nu fick en del i klubben se lite vad det är för typ av lopp jag håller på med. Att det inte direkt är någon ”pice of a cake” så att säga. Fast en del sekvenser av fötter och tår var kanske lite magstarkt ihop med mat.
Det var kul att göra något tillsammans med andra i klubben.
Det bästa med hela dagen var nästan det fyndet jag gjorde mellan tävlingen och lunchen. Det är inte ofta jag ger mig tid att gå på stan, men nu gjorde jag det. Jag hittade ett par flipp-tofflor eller vad man ska kalla det. Det är som jag tänker ha på mig i Namibialoppet p´å kvällarna i lägret efter dagens etapper. Annars hade jag tänkt ha ett par Foppa-tofflor med mig. Men de här väger 215 gram mindre. Fantastiskt. Och kanske kan de bli ytterligare lite lättare efter att jag "trimmat" sulorna lite. Antingen blir min packning så mycket lättare eller också kan jag ta med 200 gram mer mat. Att hitta sådana här saker riktigt gläder mig.