27,7 km i går.
Rundan i går tror jag var den mest fantastiska sedan förra sommaren.
Vädret var fint, runt nollan. Jag hade min vanliga musik i öronen. Jag börjar alltid med ”Dont worry, be happy…”, och sedan kommer ett urval av 78-varvs låtar och ett par militärmarcher. Det som är speciellt upplyftande är diverse inslag av ”Tiger ragg”. Trots att jag hade musiken på normal volym kom fågelkvitter igenom. De små liven kvittrar ju speciellt högt nu tycker jag.
Som jag berättat har jag ju bara druckit vatten rätt länge nu när jag sprungit, men i går gjorde jag i ordning färskpressad juice av äpple, morot och apelsin och hade som dryck under rundan. Det kändes bra och när jag sedan kollade tiderna efter en timme såg jag att jag ju sprang negativt. Jag sprang fortare efter hand. Jag fick ”Runners High”. Vilket jag inte haft på bra länge. Jag sprang med ett leende på läpparna, jag sjöng med i vissa bitar. Jag tyckte att jag, i förhållande till de senaste månaderna, flög fram. Andra timmen sprang jag 500 meter längre än första timmen, och timme 3 100 meter längre än timme 2. Efter 3 timmar var jag nästan hemma, och tur var väl det, för hur hade det annars slutat.
Det här kan ju varit kroppens reaktion på att få springa och få ett visst energitillskott. Kroppen jublade. Nu ska jag fortsätta med vatten fram till 100 milaren, och till den kommer det att bli ordentligt med energiintag. Jag ser med tillförsikt fram emot den.