Nu är det nästan den tiden när det varken bär eller brister så att säga. Det är ett par plusgrade på dagen och några minus på natten. Kompis och jag var ute 16,5 km i dag och det var ett par plus. Men då kommer problemet nu att snö och is smälter. På många ställen är det stora sjöar på trottoar och cykelväg. Ibland finns det ingen väg utan om utan det är bara plaska i. Kompis gillar ju inte att springa sidan om mig vid de ställena. Det stänker ju upp på magen på honom. Det hade inte jag heller gillat.
I måndags blev det en super kort runda, bara ca 7 km. Jag hade ett paket att hämta ut och då sprang jag och hämtade det, med en liten extra sväng.
I går var det gymet. Men oj vad jag kände mig kass sen på kvällen. Det kassa tror jag kom sig av löpningen i måndags. Jag hade inte tagit någon värktablett. Jag har lite dåligt samvete. Är det att räkna som dopping eller… Det är ju inte så att jag springer bättre när jag tar värktablett, men om jag inte tar värktablett blir jag så stel och helt kass dagen/dagarna efter. I dag kändes det bättre och jag tog en tablett. Jag ska nämligen till Finland nå jobb i morgon och vill inte vara i dålig form. Är det dopping eller inte?
Vid rundan i dag lade jag vinn om att springa avslappnat, inte stressa på och försöka springa fort och se då går det också hyfsat. Det var nästan så att jag hade lite förnimmelse att det kan ha gått något fortare mot slutet. Kan ju vara så att jag är lite svårstartad i kylan och fukten.
Skulle va fint om det fortsatte så här till 100 milaren. När jag sprang den i Sydafrika gick det si så där fram till runt 50 km och sedan var det något som hände och jag fick hyfsad fart i en så där 50-60 km. Jag är väldigt nyfiken hur det kommer att gå den här gången.
Jag tror jag ska köra hyfsat hårt till 2 veckor innan. Sista riktiga långrundan tror jag jag ska ha 2 veckor innan och sedan en vecka med 12-14 km rundor, och sista 5-6 dagarna ingen löpning alls. Kanske gymet 2-3 gånger. Jag som sprungit så mycket borde vid det här laget nästan veta hur jag ska göra, men det är alltid lika nervöst. Vanliga maror är så att säga inget, men de här andra kittlar lite. En härlig känsla med nervositeten innan ett längre lopp.