Lite löpning=mer trött.

Det är hemskt vad man blir trött av att springa lite. I onsdags hade jag alltså inte sprungit på 2 dagar och skulle ut på en kortis. Jag tyckte det gick tungt och trögt, men när jag tittade på GPS:en visade den att jag sprang fortare än på länge. Jag var ofta nere och sprang runt 6 minuter per km eller lägre. Så det var ju inte så konstigt att det kändes jobbigt. Men jag sprang som det kändes bra till som jag brukar säga.
Sedan blev det en liknande runda i går. Också den gick tungt tyckte jag, men det var ungefär samma fenomen där.
Men jag har varit så trött i veckan. Sovit bättre än på länge. Och det är ju bra för nu är det vila mig i form som gäller. I morgon tänkte jag ta kanske 14 km och sedan på tisdag är det klubbmästerskap som jag tänkte vara med på. Det gäller inte att springa fort, utan att gissa sin tid på en terrängbana. Den som gissar mest rätt vinner.
Jag ska också försöka hinna med 2 besök på gymet. Och det blir vanlig träning. Uppvärmning på typ stepp-maskin och sedan lite lyft och drag för ryggen främst. Avslutning med ordentlig stretching och en skön bastu.
Dagens träning har varit promenad med kompis, cykla till stan och gräva upp vinterpotatisen.
Jag har börjat packa så smått. Lagt fram grejor på en säng eftersom jag kommer på något som ska med.
I dag var jag i stan och köpte en massa små förslutningsbara plastpåsar. Jag tar ju en del piller för diverse grejor, och jag tänkte att det inte är säkert jag har sinnesnärvaro nog i Tyskland att sitta och plocka ihop från alla burkar. Så då har jag portionerat ut i småpåsar för morgon och kväll.
Det är följande piller: Glucosamine/kondritin och MSM för ryggen, EyeQ för ögon och hjärna(bra för humöret), zink för att minska risken att bli sjuk, mjölksyrabakterier för magen men också för att minska risken att bli sjuk, salt/mineraltablett för att ersätta allt salt man svettas.
Den gångna veckan har jag också ätit en del mer än jag brukar, för att ladda upp. Men det syns inte på vågen så det var kanske något som egentligen behövdes. Och den kommande veckan blir det fortsättning med en viss stegring mot slutet. Tänkte att från torsdag ska jag försöka dricka minst 2 portioner kolhydratdryck om dagen.

Häng med till Sydafrika.

Innan jag är klar med det kommande äventyret (http://www.deutschlandlauf.org/)
är jag igång med planerna på ett kommande. Jag säger inte nästa äventyr, det ligger så långt fram att det ju kan komma något mer mellan.
Jag har ibland fått förfrågan om jag inte kan ordna resa till något ökenlopp. Och det är det jag nu är igång med.
Jag har kontakt med en resebyrå (Kenzan Tours) som är Sydafrika specialist och vad det är frågan om är resa till Sydafrika hösten 2009.
Det är ett lopp som heter Kalahari Augrabies Extreme Marathon.
http://www.extrememarathons.com/augrabies/
Jag skulle ju inte behöva så lång tid framförhållning, men för många andra kan det kanske behövas 1 års förberedelse om det är första gången med ett ökenlopp.
Alla kan genomföra ett sådant här lopp, man behöver inte springa hele tiden. Det brukar vara deltagare allt ifrån ”elit löpare” till de som tar det som en ”fjällvandring” höll jag på att säga.
Jag hade tänkt mig resan på drygt 2 veckor. Med början i Kapstaden.
Ta det lite lugnt innan loppet, bestiga Taffelberget, åka på vinprovning, studiebesök hos tillverkaren av världens bästa löparstrumpor Falke (Outlett försäljning), ”pubafton” med mat i kåkstad, dagstur till Godahopsuden. Möjlighet till fantastisk shopping i Kapstaden.
Efter loppet möjlighet till förlängning med safari.
Och som reseledare och mentor innan loppet: Sveriges mest meriterade ökenlöpare. (Gissa vem)

Om Ni är intresserade att hänga med, så hör av er. Inget bindande ännu

Så var sista långrundan innan jag åker till Tyskland genomförd. Tack och lov.
I fredags blev det 30 km och det gick hyfsat bra. Jag hade inte sprungit på 2 dagar och trodde att det skulle märkas, men det gjorde det inte. Det var som om jag hade varit ute på en riktig lång runda dagen innan.
I lördags var jag riktigt lat. Jag var ute 7 km med kompis på skogsrunda och efter det kände jag inte för någon mer runda.
I går hade jag tänkt ta ca 30 igen, men jag var rätt slut så jag kortade av mot slutet så det blev ”bara” 27. Men sedan blev det lite aktiviteter till. Vi fick plötsligt gäster, så jag skulle fixa mat. Iväg och handla, plocka grönsaker i trädgården, filea en lax, göra aioli, göra en rabarberpaj. Och sedan var jag lika genomsvettig igen som efter rundan.
Och i dag vågar jag bara inte tänka på löpning. Gör jag det börjar svetten rinna.
De 2 sista veckorna blev det lite km av det. GPS:en registrerar från söndag till lördag. Förr förra veckan blev det 152 km och förra veckan blev det ca 120. Jag har aldrig tidigare haft mer än en vecka åt gången med över 100 km.
Här i veckan ska jag också börja titta på packningen. Det gäller att håla nere vikten men samtidigt få med så mycket kolhydratpulver som det går. Jag tror jag måste satsa att ha det att dricka som måltidsdryck på kvällarna för att få i mig så mycket som möjligt. Och lokalt där nere kanske jag kan köpa nötter varje kväll i byn dit vi kommer. Nötter har ju mycket kcal.
Vi ska ju också ha med sjukvårdsgrejor. Vad ska jag ta med? Plåster och bandage, smärtstillande salvor, liniment….
Det blir nog ett fasligt upp och nedpackande innan jag är färdig.

184 km.
Ja, det är alltså inte resultatet i dag. Men det är det nya rekordet på hur mycket jag sprungit på 7 dagar. Helt fantastiskt. Det är lite som om det går bättre varannan dag. I dag hade jag egentligen ingen lust att springa, men när jag väl kom iväg gick det. Jag hade tänkt att springa själv, men ingen annan var hemma så kompis fick lika gärna följa med. Synd om honom att sitta själv hemma. Men det ångrade jag. Han var lite medtagen i dag redan på ett tidigt stadium. Och när han ville lyfta på benet passade inte med när jag egentligen hade tänkt ta det lite lugnare. Så det var väldigt mycket stop and go. Lite oflyt kan man säga. Men trots det var sluttiden inte så dålig som jag hade väntat. Det ger ju också lite indikation om hur man kan springa i Tyskland när jag kommer igång där nere. Jag låg alltså klart under 8 minuter per km i dag och då tyckte jag ändå att jag gick en hel del och stoppade för kompis benlyft och en massa snusande på blommor och badande i vattenfyllda diken.
Jag kollade de som kom sist respektive näst sist förra året, och de hade snitt på 9 respektive 9,5 minuter per km. Kan jag bara hålla igång alla 17 dagar tycker jag att det ska gå vägen.
I kväll har också den där euforiska känslan infunnit sig. Det är helt grymt alltså.
Jag kan inte annat än önska att fler provade på att springa längre. Bry er inte om om det går långsamt eller om ni måste gå ibland. Grejen är att mala på timme efter timme. Spring bara spring. Fast jag är ju väldigt tacksam för att jag i morgon ska ut på jobbresa och inte kan springa på troligen 2 dagar. Men å andra sidan hade det varit roligt att se hur länge jag kunnat hålla på. Det får jag se i Tyskland om inte annat.

21,5 km.
Nytt veckorekord, över 150 km.
Det verkade som om det mycket riktigt var energibrist som gjorde att det var tungt i går. I går på kvällen efter middagen, så dels åt jag ett par mackor extra, åt banan och drack en omgång kolhydratdryck innan jag gick och lade mig. I morse åt jag en ordentlig frukost med massa mackor, och under förmiddagen drack jag mer kolhydratdryck. Till lunch blev det mackor, nytt hembakat bröd, och banan.
Och inte nog med det, jag hade hittat underbar musik på nätet. En kille i USA som gjort om massa 78:or till mp3, flera tusen. Glen Miller, Benny Goodman, Spike Jones och en massa andra mer eller mindre kända titlar. Är ni intresserade finns det här: http://78records.cdbpdx.com/
Så när jag gav mig av på dagens runda var det med ett leende på läpparna. Jag var förvånad hur bra och vilken ”fart” jag hade. Det var så jag tänkte att jag fick dämpa mig lite annars skulle det ta slut med förskräckelse. Men som alltid sprang jag som det kändes bra till. Efter 2 timmar började det bli lite tyngre. Men nu efter är den euforiska känslan i princip tillbaka.
När jag kom hem skulle jag fixa middag. Och med tanke på att jag behöver massor av energi gjorde jag riktig husmanskost. Det blev potatisplättar med stekt fläsk. Och fettet från fläskstekningen och lite olja blandade jag i potatisröran. Om en liten stund ska jag fylla på med mera mackor och sedan en eller annan banan. I morgon hade jag tänkt kröna helgen med en ordentlig långrunda. Skulle jag behöva gå mot slutet må det vara hänt, men jag vill ha en lång en.

+27, +27 km.
Den här veckan efter 6 dagar är jag uppe i 131 km. Och det återstår en dag i veckan. Få se hur mycket jag orkar i morgon. Men en sak är säker och det är att jag redan är uppe i nytt veckoträningsrekord.
I går var kompis med, och jag tyckte det verkade som om han var något trött. Jag tyckte att han skulle stanna och lyfte på benet och snusa på blommor lite väl mycket. Men när vi så kom hem och han blev fri i trädgården var han inte trött mer. Vilka rundor han tog. Och när han kom in började han leka vilt. Men antagligen är det att mala på i mitt tempo som tröttar honom.
Och så över till rundan i dag. Jag är TRÖTT. Efter 4-5 km var det nära att jag vände om hem. Det kändes så motigt. Men så tänkte jag att det fick ha lite chans till. Jag sänkte farten med ca 20 sekunder per km. Och si då gick det igen. Det var bara att mala på. Hade bättre fart än vad jag väntat ändå. Men så var det lite problem. Jag hade glömt ta på mig rygg-stödet och jag orkade inte vända om och hämta det. Tänkte att det fick gå som det gick. Det gick väl rätt hyfsat men jag kände ju att jag blev trött i ryggmusklerna. Fick koncentrera mig att springa så rakt som möjligt, det är annars lätt att ”krokna”. Men mot slutet, sista 30-45 minuterna, var det rätt jobbigt. Det blev en del gåing. Tror det blev 75% jogg och 25 going. Men huvudsaken var att jag var ute och ”plågade” mig.
De andra dagarna här i veckan har jag snarare fått en euforisk känsla efter långrundan. Men i dag är jag bara så trött. Och med tröttheten kommer också svårighet att äta så mycket som jag nog borde för att hålla på så här. På rundan i dag brände jag 3121kcal, enligt GPS:en. En normal dag för mig utan löpning tror jag är ca 2500 kcal. Nere i Tyskland kommer jag kanske att bränna 11000 –12000 kcal per dag. Snacka om att jag måste äta.
Min erfarenhet från mina långlopp säger att den euforiska känslan kommer om jag intagit hyfsat med energi, men tröttheten kommer om jag gått över gränsen.

+27, +27 km.
Den här veckan efter 6 dagar är jag uppe i 131 km. Och det återstår en dag i veckan. Få se hur mycket jag orkar i morgon. Men en sak är säker och det är att jag redan är uppe i nytt veckoträningsrekord.
I går var kompis med, och jag tyckte det verkade som om han var något trött. Jag tyckte att han skulle stanna och lyfte på benet och snusa på blommor lite väl mycket. Men när vi så kom hem och han blev fri i trädgården var han inte trött mer. Vilka rundor han tog. Och när han kom in började han leka vilt. Men antagligen är det att mala på i mitt tempo som tröttar honom.
Och så över till rundan i dag. Jag är TRÖTT. Efter 4-5 km var det nära att jag vände om hem. Det kändes så motigt. Men så tänkte jag att det fick ha lite chans till. Jag sänkte farten med ca 20 sekunder per km. Och si då gick det igen. Det var bara att mala på. Hade bättre fart än vad jag väntat ändå. Men så var det lite problem. Jag hade glömt ta på mig rygg-stödet och jag orkade inte vända om och hämta det. Tänkte att det fick gå som det gick. Det gick väl rätt hyfsat men jag kände ju att jag blev trött i ryggmusklerna. Fick koncentrera mig att springa så rakt som möjligt, det är annars lätt att ”krokna”. Men mot slutet, sista 30-45 minuterna, var det rätt jobbigt. Det blev en del gåing. Tror det blev 75% jogg och 25 going. Men huvudsaken var att jag var ute och ”plågade” mig.
De andra dagarna här i veckan har jag snarare fått en euforisk känsla efter långrundan. Men i dag är jag bara så trött. Och med tröttheten kommer också svårighet att äta så mycket som jag nog borde för att hålla på så här. På rundan i dag brände jag 3121kcal, enligt GPS:en. En normal dag för mig utan löpning tror jag är ca 2500 kcal. Nere i Tyskland kommer jag kanske att bränna 11000 –12000 kcal per dag. Snacka om att jag måste äta.
Min erfarenhet från mina långlopp säger att den euforiska känslan kommer om jag intagit hyfsat med energi, men tröttheten kommer om jag gått över gränsen.

22 + 26 km.
Det är lite stressigt att hinna med en långrunda efter i princip en full dags arbete.
I måndags blev de drygt 22 km, och då gick jag en halv timme tidigare. Men precis när jag skulle ge mig ut öppnade sig himmelens portar. Så jag lade mig på sofflocket och väntade ut det värsta. Men det går det ju inte att göra i Tyskland. Regnar det där är det bara till att försöka hålla humöret uppe och sjunga i regnet.
I går var det gymdags. Tog det lugnt som vanligt och lyfte lite lätta vikter mest.
I dag smet jag också en halv timme tidigare från jobbet. I bilen hem fick jag riktig löplust. Men så har jag också kört mentaluppladdning på jobbet både i går och i dag. Det var ett tag sedan, så det är nog den som gjorde att det kändes så. När jag kom hem bytte jag om snabbt och blandade ihop min specialdryck.
Jag märker att jag är lite mer svårstartad nu än tidigare, men i gengäld verkar det som att när jag sedan kommer igång går det bättre än tidigare. I dag tog det nästan 4 km innan jag var riktigt igång. Men sedan höll jag faktiskt en bra takt hela tiden. Det blev ett snitt på 9 km i timman.
I dag sprang jag dessutom med nya New Balance skor. Jag fick 2 par i vintras, och det ena paret lade jag i frysen för att gummit inte skulle åldras för mycket. I morse tog jag ut skorna så att de skulle få tina i lugn och ro. Det är samma modell som jag haft hela tiden nu i 1,5 år tror jag. Fast jag fick lite ont i fötterna, och ändå hade jag flyttat över inläggen från de gamla skorna till dessa. Alltså inte original inläggen utan det är en annan sort jag använder. Men det ska nog bli bra när de blivit insprugna.

27,2 km.
Si så där, nu är jag uppe i lite distans. Fast…
När jag sprang i dag tänkte jag mest hela tiden samtidigt som jag småskrattade inombords: i dag blir det antagligen runt 27 km. Men vad fasiken är det. Löjligt lite. I Tyskland ska jag springa runt 3 gånger detta varje dag i 17 dagar. Är jag egentligen medveten om vad jag har gett mig in på?
Som så mycket annat är nog svaret nekande. Och det är till viss del här min styrka ligger J
Hur många skulle över huvud taget tänka tanken att springa 120 mil. Det är på samma sätt med kortare distanser som till exempel marathon. Visserligen är det fler som springer det, men även här är det många som inte ens kan tänka sig tanke att springa ett.
Men det är ju klart, man går nog inte från ett halvmarathon eller helmarathon och tänker en sådan här tanke. Jag har ju varit ute på en del strapatser dessemellan.
Nu gäller det att tänka den här tanken starkt. Om ingen annan tror på mig måste i alla fall jag göra det. Och det är faktiskt en härlig tanke. Jag ser mig själv på de Tyska vägarna, inte kanske bara springande fram utan tagandes mig fram. Jag tror nog det bitvis blir en hel del slow motion.
Det är rätt varierande med folk vad de säger när jag berätta vad jag ska ge mig ut på. En del tror jag ska klara det, en del att jag inte, en del har ingen åsikt och sedan är det de som inte rakt ut säger vad de tror men i en mening har på något sätt avslöjat att de inte tror det ska gå.
Bland annat min storebror har sagt att jag inte kommer att klara det. Bara därför måste jag göra det.

Ca 12 km.
Precis när jag skulle ut i dag öste regnet ner. Så det var bara till att vänta på bättre tider.
Ca 1 timme senare var det bara ett stilla duggregn, och det kan ju inte avskräcka en ultralöpare som mig. Jag måste ju vara bered på alla väder. I Tyskland kan jag ju inte ta time out om det skulle regna, det är bara till att bita ihop och sjunga i regnet.
Jag tog ledigt från jobbet i dag, men redan när jag satt med mitt morgon te ringde mobilen. Och sedan fortsatte det hela dagen med grejor som skulle fixas. Jag fick i alla fall vara hemma och ta det lugnt. Få se hur det blir i morgon. Jag misstänker att det blir något samtal.
Jag har fått ett problem som jag måste försöka lösa innan Tyskland. Under högra lilltån har jag ett sår. Det är så att säga i vecket där lilltån böjer. Jag har väl haft det ett par veckor och inte tänkt så mycket över det. Märkte att det ibland sved där, men tyckte inte att jag kunde hitta orsaken till det. Så här om dagen upptäckte jag att det är ett sår. Det är väl inte så stora problem så här, men tänk i Tyskland. Springa i 17 dagar. Då skulle det ju vara synd om jag bryter och orsaken är att det här såret har blivit värre eller rent av inflammerat. Så det gäller väl att försöka göra något åt det. I morgon är det 1 månad till start.
Jag kontaktade en fotvårdsspecialist, men det de har mest erfarenhet av är så kallade torrsprickor på hälar och liknande. Det här är närmare en ”våtspricka”. Jag var sedan på apoteket och konsulterade dem. Det slutade med att jag skaffat en zink salva som jag ska testa. Zink påskyndar ju sårläkning och så är det väl lite torkande.

Tänkte jag kunde lägga in en kartbild på sträckningen i Tyskland.

Fanastiskt.

14,5 km.
I dag var jag ute på en underbar runda. Gårdagens resa drog ut till i dag. Och inte nog med det, jag måste antagligen dit igen. Som tur är det inte det mest ansträngande jobbet, men det räcker till. Hade tänkt ta ledigt torsdag-fredag den här veckan för att komma i form till slutträningen, men det får nog bli lite ändring. Är nog tvungen att göra resan.
Temperaturen i dag är ju lite lägre än annars på sista tiden. Det blåste och småregnade. Jag bestämde mig för att springa utan kompis, jag behövde springa på utan en massa småstopp.
Jag tog på både långa tights, jacka och mössa. Nu sista månaden innan loppet i Tyskland gäller det att jag får inte ha haft feber någon gång. Då måste jag dra mig ur.
Jag blev förvånad hur lätt det kändes att springa i dag. Behövde nästan inte ta i och ändå låg jag för det mesta runt 6.00-6.10(6.15) per km. Fick hålla igen tyckte jag för jag ville inte bränna mig. Den sista halva km var jag faktiskt en bit under 6 till och med. Slutresultatet med stopp vid väg passage och en bomfällning blev 6.28 per km.
Det här var bra för självförtroendet. Tyckte annars att det gått trögt här innan. Men det är antagligen värmen som bidragit. Jag brukar ju inte ha problem med värme, men å andra sidan har jag inte tränat för värme speciellt det här året.

Ras här och där.

10 km.
Inte en endast km på hela veckan. Det var inte riktigt läge för det. Dels var det ju så fruktansvärt varmt, men också det att jag väl jobbat ca 64 timmar den här veckan.
I måndags körde jag ner till Vejle i Danmark och jobbade sedan där till onsdag eftermiddag. Då körde jag till Perstorp.
Hade allt gått kundens väg hade jag haft jobb över helgen och antagligen inte varit färdig förrän i slutet på kommande veckan.
I Perstorp skulle jag reparera en maskin som havererade för ett par veckor sedan. Det slog mig inte förrän dagen innan att jag ju skulle kunna ha sådan tur att maskinen inte var reparabel. Så i min aftonbön lade jag till att jag gärna såg att maskinen inte skulle gå att reparera. Den är 40 år gammal, det finns ingen dokumentation på den och reservdelarna var svåra att få tag på.
På torsdagen när jag kom tog jag en ordentlig titt på den men kunde inte finna något så graverande att jag kunde döma ut den. Jag började demontera den, alltså en maskin modell större. Så blev det lunch och jag åkte för att käka. Passade på att skicka en tanke till de högre makterna. Så kom jag tillbaka och skulle fortsätta jobbet, men tog mig ytterligare en ordentlig titt. Nu hade jag blivit bönhörd. Jag upptäckte att i båda maskinens sidoplattor fanns det vardera en ordentlig spricka. DEN ÅKTE DIREKT TILL SKROT.
Kvar hade jag en annan jättestor maskin som jag renoverade i våras men där en balanseringsvikt hade lossnat vid drift. Jag såg en möjlighet att vara hemma till/under helgen. Men på grund av semestertider fick jag inte den kvalificerade hjälp som tidigare. Bara en ung pojke till en början som mest stod handfallen. Jag fick göra grovgöra själv. Fick grymt ont i axlarna och överarmarna. Kunde nästan inte sova natten till fredagen. Började fredagen med en värktablett och kom så småningom i gång. För att korta av historien var både maskinen och jag färdiga vid 19 tiden på kvällen.
Sedan körde jag hem i går.
Stod i köket på kvällen och hade plockat in grönsaker från trädgården och fixade till middagen då frugan kom in och undrade om jag sett vad som hände? Tittade ut och såg att ¼ av ett päronträd högt som huset hade ramlat över hennes bil….
Så i dag var det till att ut och röja. Det som är tillräckligt tjockt får gå till att elda med, resten körde jag i kompostkvarnen.
Innan det här hade jag först varit ute och sprungit 10 km. Har ju inte sprungit så mycket på det sista, så nu får jag se till att komma upp i distans igen.
Hade tänkt att bara springa i dag och sedan ta det lugnt, men det blev det ju inte riktigt.
Och i morgon ska jag iväg igen. Det är förhoppningsvis ett dagsjobb. 2 nylevererade maskiner där de har problem med säkerhetsventilerna. Det är i Kristinehamn.
Sedan får det vara nog rest innan Tyskland. Nu gäller det först att komma upp i distans och känna mig något så när utvilad. Hade tänkt ta det lugnt denna vecka. Kanske 12-14 km rundor 3 gånger, en kortis med kompis på lördag och sedan minst 25 på söndag. Hoppas vädret håller sig lite svalt.
Det är också dags att börja plocka fram grejor till DL och planera vad jag ska ha med.
Jag har beställt biljett och kom fram till att det enklaste är att flyga till Berlin med ett lågprisbolag och sedan ta tåget därifrån till Stralsund. Kommer dit på fredagen för att kunna ta det lugnt på lördagen och riktigt ladda. Måste bara boka hotel för nätterna innan loppet.