+27, +27 km.
Den här veckan efter 6 dagar är jag uppe i 131 km. Och det återstår en dag i veckan. Få se hur mycket jag orkar i morgon. Men en sak är säker och det är att jag redan är uppe i nytt veckoträningsrekord.
I går var kompis med, och jag tyckte det verkade som om han var något trött. Jag tyckte att han skulle stanna och lyfte på benet och snusa på blommor lite väl mycket. Men när vi så kom hem och han blev fri i trädgården var han inte trött mer. Vilka rundor han tog. Och när han kom in började han leka vilt. Men antagligen är det att mala på i mitt tempo som tröttar honom.
Och så över till rundan i dag. Jag är TRÖTT. Efter 4-5 km var det nära att jag vände om hem. Det kändes så motigt. Men så tänkte jag att det fick ha lite chans till. Jag sänkte farten med ca 20 sekunder per km. Och si då gick det igen. Det var bara att mala på. Hade bättre fart än vad jag väntat ändå. Men så var det lite problem. Jag hade glömt ta på mig rygg-stödet och jag orkade inte vända om och hämta det. Tänkte att det fick gå som det gick. Det gick väl rätt hyfsat men jag kände ju att jag blev trött i ryggmusklerna. Fick koncentrera mig att springa så rakt som möjligt, det är annars lätt att ”krokna”. Men mot slutet, sista 30-45 minuterna, var det rätt jobbigt. Det blev en del gåing. Tror det blev 75% jogg och 25 going. Men huvudsaken var att jag var ute och ”plågade” mig.
De andra dagarna här i veckan har jag snarare fått en euforisk känsla efter långrundan. Men i dag är jag bara så trött. Och med tröttheten kommer också svårighet att äta så mycket som jag nog borde för att hålla på så här. På rundan i dag brände jag 3121kcal, enligt GPS:en. En normal dag för mig utan löpning tror jag är ca 2500 kcal. Nere i Tyskland kommer jag kanske att bränna 11000 –12000 kcal per dag. Snacka om att jag måste äta.
Min erfarenhet från mina långlopp säger att den euforiska känslan kommer om jag intagit hyfsat med energi, men tröttheten kommer om jag gått över gränsen.