Liten tuva stjälper stort lass. Ja, jag är nu i stort sätt säker på att det var lite sjukdom i kroppen som stoppade mig på 100-milaren. Ett tag innan hade jag, om jag ritigt kände efter känt något långt nere i luftrören. Tog jag ett ritigt djup andetag kittlade det liksom till. Men det hade ju inte stört träningen mot slutet så jag hade inte tänkt så mycket på det.
Nu har jag lagat här några dagar alldeles däckad. Har svårt för att andas. Till en början ingen feber men djup slemmig hosta. Så i söndags kväll kom febern, 40 grader och jag ännu mer orkeslös.
Att hålla på med de vanliga ”kortare” rundorna påverkade det kanske inte. Men att hålla på timme efter timme i blöta kläder och till viss del frysa lätt, att timme efter timme flåsa i sig luft som bara blev kallare. Det var väl det som gjorde att det tog stopp.
Jag har kanske varit lite slarvig med användningen av värmeväxlaren till andningen i vinterträningen. Annars om åren har jag varit noga med om det varit lägre än 3 minusgrader har den varit på, men jag tänkte att det kanske var lite överdrivet. Men antagligen inte om det är ultra man tränar.

TEC:en är avklarad. Det blev inte riktigt som jag hade trott. Jag kände mig rätt säker på att klara av det. Det hade ju fungerat rätt fint med träningen mot slutet.
Jag kom 9 varv, drygt 90 km, på ca 14 timmar. Och blev godkänd för 50 miles alltså. Resultatlistan har jag inte sett ännu. Men jag var inte ensam om att gå ner i distans. Fast 90 km är ju inte fy skam det heller.
På grund av vädret hade de varit tvungna att göra om banan. Det blev ett varv på 10 miles som då skulle springas olika många gånger beroende på vad man skulle avverka. Rundan var lite småknixig med backar. En del ställen med kraftigt doserad väg. 1,5 – 2 km gick i skogen över stock och sten. Och jag som är van vid att springa på asfalt och inte behöva lyfta på fötterna. Stora vattenpölar och gegga på sina ställen.
De första 30 km gick rätt bra. Sedan kom det en down period mellan 30 – ca 60. Det var som väntat. Så var det på förra 100 milaren också. Efter 60 fungerade det bra i vart annat varv. På varv 8 började jag få ont i en axel och vid depån vid varvningen fick jag massage samt att jag tog på ett bandage som skulle hjälpa till att dra tillbaka axlarna. Det hjälpte till en början men efter ca 7 km var värken tillbaka. Jag hade fått skavsår efter en söm i långkalsongerna. Och jag var lite medtagen. Och så det där med att springa varv efter varv, och att jag inte behövde bevisa något. Jag har ju klarat av det.
Första varvet gick på 1,08 och det sista varvet gick på 1,48. Det var också det som avgjorde att jag kortade av. Jag insåg att varven inklusive depåstopp skulle ta minst 2 timmar och den tiden det då skulle ta innan jag var färdig kändes bara för mycket.
Sedan har det varit så innan de andra långa loppen jag genomfört att jag varit ledig veckan innan för att ladda och vila, men den här gången jobbade jag ända in.
Jag kan ha haft något med luftrören veckan innan. Tog jag djupa andetag började jag hosta en del, och nu efter är det värre. Det känns i bröstet ordentligt. Det har antagligen också gjort att jag blivit tröttare.
Typiskt när det inte gått som planerat, då sitter man där och listar upp alla möjliga ”ursäkter”.
Maten klarade jag bra den här gången, jag började aldrig tokfrysa varken under eller efterloppet. Huvudenergikällorna var dels en blandning av 5 d olivolja och ca 6 dl apelsinjuice, alltså totalt bortåt 4500 kcal. Sedan hade jag mixat ihop 1 liter yoghurt, 3 bananer, 4 råa ägg, 4 dl kolhydratpulver och lite druvsocker. Det här var perfekt att svälja ner.
Jag hade också 1,5 liter egen blandad sportdryck och sedan drack jag väl nästan lika mycket av arrangörernas. Det gick ner en del Cola. Några vingummin tog jag vid varje varvning. Jag tog en hamburgare vid ett tillfälle, men det var grymt svårt att få ner den. Jag tuggade och tuggade.Det känns faktiskt lite avslaget så här efter, lite smådeppigt. Men det är ju också det att här har jag satsat stenhårt och så är det över, vakuum. Nu är det bara att sikta på nästa lopp. Kan jag få till ett marathon innan Namibia eller inte.

Den stora nervositeten börjar komma smygande. En delvis härlig känsla. När allt är lugnt och jag slappnar av kommer tankarna på vad som vänta till helgen – 100 miles (160,9 km).
Jag kom som tur var hem lite tidigare från jobbresan. Men här de 2 föregående dagarna har jag vilat ordentligt på kvällarna, sovit längre än normalt.
Båda dagarna har jag legat på spikmattan och lyssnat på en grej för mental träning, sleep learning heter det. Jag tycker jag har otrolig nytta av det. Jag blir så peppad att jag skulle vilja springa loss. Om någon hade sett mig hade de nog undrat vad jag sysslade med.
Jag måste ha min GPS så länge batterierna vara på lördag. Det för att jag inte ska ”springa för fort” i början. Efter 100 km är det bara att ”släppa loss”.
Jag såg en uppställning över svenskar som genomfört 100 milare och där låg jag på plats 7 av bortåt 20 herrar. Inte illa, jag som annars har epitetet att jag inte är så snabb. Måtte det bara gå bra på lördag.
Nu i kväll ska jag fortsätta förberedelserna med att fila fötterna och sedan smörja in dem med en special grej, ta på strumpor och sova med dem på.I morgon blir det gymet efter jobbet, och på kvällen blir det till att packa ihop alla kläder jag ska ha med.

Namninsamling: RÖR INTE STOCKHOLM STADION!
Man vill tydligen ta bort friidrotten från Stockholm Stadion. Det behövs inget tjafs om det här. Hur kan man bara komma på en sådan tanke. Gå in på nedanstående länk och vissa vad ni tycker. Klart att friidrotten ska vara kvar på Stockholm Stadion!!!
http://www.namninsamling.se/index.php

20,8 km. Det blev den längre varianten i dag. Det kändes skönt. Första rundan för året med riktigt härligt solsken. Fast det hade nästan behövts flytväst på sina ställen. Kompis och jag fick ibland ge oss ut i terrängen för att undvika det värsta.
Nu är det inget annat att göra än att vila mig i form till nästa helg.
Jag ska dessutom på jobbresa, vilket jag inbillar mig passar bra. Förutom i morgon när jag ska åka kan jag ligga lite längre på morgnarna och det är ingen som har med att göra när jag går och lägger mig. På kvällarna kan jag sitta och ha ”vapenvård” bäst jag vill. Fila fötter och smörja in, stretcha mm.
Har bara ett litet problem inför helgen. Och det är hur jag ska komma hem. Det är nog inte lämpligt att jag ens försöker köra bil efter den distansen. Grabben är hemma men han verkar inte så begeistrad att få någon kompis till att köra min bil och hämta mig.Helst vill jag inte att frugan kommer och hämtar. Jag vill bespara henne från att se hur jag ser ut direkt efter målgång. Om hon gör det antar jag att det skulle kunna bli lite restriktioner med att åka på riktigt långa lopp.

En vecka med lite kortare rundor. Det blev ca 54 km. För mig är det ju lite kortare, men för en del andra hade det kanske varit hyfsat långt.
Jag har inte riktigt bestämt mig för hur långt jag ska springa i morgon. Om jag ska ta 10-12 km eller om jag ska ta en halvlång runda på 20-22. Det blir väl morgonhumöret i morgon som avgör (plus vädret).
Sedan måste jag fylla på med musik i min mp3-spelare. Det är 2 stora partier med avslappning som jag ska ta bort och ersätta med något klämmigt. Jag tror inte avslappning är det rätta att lyssna på under en 100 milare.
Jag vet ju inte i vilken utsträckning jag känner för att ha musik. Hittills har jag nog inte sprungit någon tävling med musik. Jag har börjat lyssna, men sedan gått över till att bara lyssna på kroppen.
Efter turen i morgon gäller det också att se till att alla löparkläder blir tvättade. Jag ska se till att jag har med diverse kläder så jag kan byta och komplettera när jag blir blöt eller om jag skulle börja frysa. Eftersom vi passerar utgångspunkten ca var 10:de km är det ju inga problem. Det är ju inga kläder som ska ut i drop-bags, då är det svårare att planera.
Tankarna på Namibia börjar också tränga på i huvudet. Det är en del utrustningsdetaljer jag hade tänkt fixa och förbättra, tankar om maten. Men jag får väl komma igenom den här grejen först. En sak i sänder.
Jag märker också att det är väldigt mycket löpning i huvudet. Jag skrev ett mail till en kompis i veckan, men det spelade ingen roll vad jag började skriva om så kom jag in på löpning. Jag kände mig som en löparnörd, vilket jag kanske till viss del är. Men så är det nog med många, har man en hobby man brinner för pratar man gärna om den.

Det är helt sjukt. Jag förstår det inte. Min vikt pendlar runt 4 kg. I fredags var jag så glad att jag var nere på en vikt jag inte haft nästan i mitt vuxna liv. Och så i dag efter rundan var jag upp nästan 4 kg. Vad beror det på? Jag äter ju inte sådana mängder mat. Ni som läser min blogg ser ju att jag lagt av med sportdryck, äter nästan inga nötter efter rundorna, dricker sällan whiskey efter rundorna. Jag äter nyttig mat och inte så ofta godis.
Löpningen blir ju också tung när jag väger mer. Att det gick bra förra veckan var till viss del beroende på att jag var nere viktmässigt. Och så nu detta. Det är lönlöst att prata med min läkare om det.
Det ända jag själv märker är att när vikten går upp syns det vid strumporna att benen är något svullna. Jag känner mig också något uppsvälld i buken. Är det att kroppen samlar på sig vätska så fort jag gör en ändring nedåt i träningsmängden?
Jag vet inte vad jag ska göra, men det är väldigt frustrerande.

Det är helt sjukt. Jag förstår det inte. Min vikt pendlar runt 4 kg. I fredags var jag så glad att jag var nere på en vikt jag inte haft nästan i mitt vuxna liv. Och så i dag efter rundan var jag upp nästan 4 kg. Vad beror det på? Jag äter ju inte sådana mängder mat. Ni som läser min blogg ser ju att jag lagt av med sportdryck, äter nästan inga nötter efter rundorna, dricker sällan whiskey efter rundorna. Jag äter nyttig mat och inte så ofta godis.
Löpningen blir ju också tung när jag väger mer. Att det gick bra förra veckan var till viss del beroende på att jag var nere viktmässigt. Och så nu detta. Det är lönlöst att prata med min läkare om det.
Det ända jag själv märker är att när vikten går upp syns det vid strumporna att benen är något svullna. Jag känner mig också något uppsvälld i buken. Är det att kroppen samlar på sig vätska så fort jag gör en ändring nedåt i träningsmängden?
Jag vet inte vad jag ska göra, men det är väldigt frustrerande.

Snön fallar och vi med den, nästan. Full snöstorm i dag. Att det aldrig tar slut.
Men jag får väl börja i söndags. Då var det också lätt att falla. Jag hade tänkt ta långa söndagsrundan som vanligt, men insåg rätt snart att det nog inte var läge för det. I stadsskogen där det inte plogats eller sandats var det rena blankisen. Jag trippade fram och hoppades att kompis inte skulle få för sig att dra iväg. Jag tog mig igenom men sedan tänkte jag ut en alternativ runda. Det slutade på bara 22 km. Fast kanske inte så dåligt det heller. Blev faktiskt en runda som jag kan göra fler gånger så har jag mer att växla med.
Hela helgen levde jag gott på att jag igen passerat 100 på en vecka.
I går blev det ett lätt pass på gymet.Och så i dag i full snöstorm. Dags att börja trappa ner. Det var 5-10 cm snö med visst slask och is under på sina ställen. Jag gjorde 10,5 km i ett hyfsat tempo.

Den senaste veckan känns som en riktig springa för livet vecka. Det blev första veckan det här året med över 100 km. Ett tag trodde jag inte det. Först blev jag kallad upp till Sandviken på ett brådskande jobb med småsen hemkomst, alltså ingen löpning den dagen. I torsdags fick jag flyga över till Oslo på ett jobb och trodde att jag skulle komma sent hem. Men jag kom hyfsat tidigt hem och hann med en runda på drygt 28 km. Men det blev inte någon negativ löpning. Det blev ganska jämnt hela vägen. Det som i så fall störde var att jag fick stanna för bom-fällning och några rödljus. På sitt sätt välkomna avbrott. När jag kom hem kollade jag vad som skulle behövas för att komma över 100 km. Och det var något med 26-27 km.
I går kom jag iväg från jobbet i bra tid och jag behövde inte handla på vägen hem. Jag åt i princip ingen lunch utan gav mig iväg direkt och med bara rent vatten som färdkost. Det var lite tungt men det rullade på. Efter halva vägen började hungern göra sig påmind. Magen knorrade och skrek. Jag hade tidigare funderat på att om det behövdes mot slutet kunde jag förlänga rundan lite där. Men när jag hade ca 2 km kvar var det inte någon tanke på förlängning. Jag ville bara hem. Jag sprang för livet. Väl hemma och knappat runt på GPS:en fick jag fram veckand distans. Yes, jag hade kommit över 100 km, det var 500 meter över.
Kompis hade redan kasta sig över sin matskål och höll på att rafsa i sig för fulla muggar. Han var tydligen också bra hungrig. Jag kunde inte vänta till middagen blev färdig. Jag tog fram mixern och hällde i mjölk, en rejäl dos återhämtningspulver och skivade en banan. Tryckte på startknappen och lät allt bli mixat. Sedan tog jag mig ett par rejäla klunkar och kände hur kroppen jublade och skrek fortsätt, fortsätt. Men jag lugnade mig och fick av mig de blötta kläderna och på med torra. Sedan kunde jag i något lugnare tempo hälla i mig resten av den livgivande sörjan.
Middagen blev sedan en något lätt dito. Honungsgrillade lax med grönsallad och avokado. Ingen potatis eller ris.I dag har jag ägnat mig lite åt att låta kroppen återfyllas med något mera kolhydrater.

17,96 km. Ännu en härlig runda. Faktiskt en riktig grym runda. Jag sprang negativt igen.
Jag hade en snitt tid per km på 6,53. Men det är inklusive kompis kisse, bajs och snuspauser. Samt alla de tillfällen då vi var tvungna att dra ner tempot för att undvika att bli allt för blöta om fötterna, runda större eller mindre sjöar, spana in djupet i en pöl mm.
Det är härligt när man får flyt i löpningen. Det kan ju vara det som var problemet i höstas och vinter. Börjar det gå dåligt så springer jag kanske lite mindre. Springer jag lite mindre och äter som innan är det lätt att lägga på ett eller 2 kg. Lägger jag på ett par kg går det tyngre och jag ”deppar” och kanske tröstäter lite.
Nu bestämde jag mig först i vintras att nu jävlar anamma var det bara att hålla i. Jag skulle ha ordentliga rundor så fick det ta den tid det tog, det fick vara pest och pina men ”springa” skulle jag. Sedan gjorde jag juice-kuren och fick ner vikten de där ett par kg. Löpningen går bättre – jag springer fortare och mer och det försvinner något i vikt till. Det är den onda och den goda spiralen. Sedan har jag också tillverkat en egen viktreduktionsampull som jag använt i en dryg vecka. Den har tagit ner vikten lite till. Jag ska avvakta lite innan jag berättar vad den innehåller. Men så mycket kan jag säga att det är något som finns i köket oftast. Fram till 100-milaren kanske jag ska få ner vikten bortåt 5 kg jämfört med i vintras. Målet är 8-9 innan Namibia, alltså hela packningen.Fortsätter negativ löpningen vet jag inte hur det kommer att gå på 100-milaren. Ska det bli negativt där med måste jag starta nog så sakta. Nej, det är till att tänka sig noga för där. I början blir det mycket till att hålla igen så det inte går för fort. Det är många timmar jag ska hålla. 100-milaren i Sydafrika hade jag 12 timmar till halvvägs ca, jag tror jag kom in till check pointen 11.50 och gick ut 12.00. Jag tänker mycket på hur jag ska lägga upp det. Jag har inte koll på hur banprofilen ser ut, men den är nog bra mycket mindre backig än där. Ska kanske försöka satsa på 11 timmar halvvägs, och sedan 3 timmar bättre totalt. Eller också ska jag inte gå för mycket upp i det innan. Det kommer att gå som det gör. Och om jag inte planerar för mycket har jag inget att bli besviken över om det nu inte skulle gå som jag tänkt.

27,6 km. I dag blev det också en höjdarrunda. Innan jag kom iväg kändes det lite tungt. Det var strax över 10 minus, men solen sken och det var klart och fint väder. Jag var uppe lite tidigare i dag och kom iväg 0,5 h tidigare än vanligt. Ett av målen i dag var att komma hem och hinna se avslutningen på Vasaloppet. Och det han jag.
Jag hade bara med mig vatten i dag också, nästan. Jag tog en lite flaska med lite sportdryckspulver som jag tänkte ta efter nästan 2 timmar. Jag tänkte se om det skulle fungera som nytändning då. Men jag märkte ingen större skillnad. Det var som förra söndagen, fram till ungefär 20 gick det bra. Skillnaden var kanske att de sista 2 km inte gick lika plågsamt som förra söndagen. Farten var bra i dag med. Rundan var ca 100 meter kortare än i fredags, men den tog bara några minuter längre tid. Och ändå tyckte jag att jag haft lite strul under vägen. Dels det att det var kallare vilket ju innebar något mer kläder. Värmeväxlarmasken gick sönder så jag fick till större delen andas in den kalla luften. En vätskflaska upptäckte jag hade öppnat sig och tömt ut sig. Men det var så kallt att jag inte blev blöt. Vattnet frös till is direkt.
Efter att ha pustat ut lite tog jag en skål yoghurt och müsli. Efter det var jag så sömnig att jag lade mig på soffan och sov en stund innan det blev mera mat.
Nu ska jag bara ner och ta mig en halv timma på spikmattan så ska väl allt vara ok igen. ig och tömt ut sig. Men det var så kallt att jag inte blev blöt. Vattnet frös till is direkt.
Efter att ha pustat ut lite tog jag en skål yoghurt och müsli. Efter det var jag så sömnig att jag lade mig på soffan och sov en stund innan det blev mera mat.
Nu ska jag bara ner och ta mig en halv timma på spikmattan så ska väl allt vara ok igen.