onsdag 18 mars 2009

Den stora nervositeten börjar komma smygande. En delvis härlig känsla. När allt är lugnt och jag slappnar av kommer tankarna på vad som vänta till helgen – 100 miles (160,9 km).
Jag kom som tur var hem lite tidigare från jobbresan. Men här de 2 föregående dagarna har jag vilat ordentligt på kvällarna, sovit längre än normalt.
Båda dagarna har jag legat på spikmattan och lyssnat på en grej för mental träning, sleep learning heter det. Jag tycker jag har otrolig nytta av det. Jag blir så peppad att jag skulle vilja springa loss. Om någon hade sett mig hade de nog undrat vad jag sysslade med.
Jag måste ha min GPS så länge batterierna vara på lördag. Det för att jag inte ska ”springa för fort” i början. Efter 100 km är det bara att ”släppa loss”.
Jag såg en uppställning över svenskar som genomfört 100 milare och där låg jag på plats 7 av bortåt 20 herrar. Inte illa, jag som annars har epitetet att jag inte är så snabb. Måtte det bara gå bra på lördag.
Nu i kväll ska jag fortsätta förberedelserna med att fila fötterna och sedan smörja in dem med en special grej, ta på strumpor och sova med dem på.I morgon blir det gymet efter jobbet, och på kvällen blir det till att packa ihop alla kläder jag ska ha med.

1 kommentar:

steffen.weckner sa...

Hej Gunnar,

Hur gick det för dej? För Sven? Vi är många som är nyfikna..
//Steffen
ULK