TEC:en är avklarad. Det blev inte riktigt som jag hade trott. Jag kände mig rätt säker på att klara av det. Det hade ju fungerat rätt fint med träningen mot slutet.
Jag kom 9 varv, drygt 90 km, på ca 14 timmar. Och blev godkänd för 50 miles alltså. Resultatlistan har jag inte sett ännu. Men jag var inte ensam om att gå ner i distans. Fast 90 km är ju inte fy skam det heller.
På grund av vädret hade de varit tvungna att göra om banan. Det blev ett varv på 10 miles som då skulle springas olika många gånger beroende på vad man skulle avverka. Rundan var lite småknixig med backar. En del ställen med kraftigt doserad väg. 1,5 – 2 km gick i skogen över stock och sten. Och jag som är van vid att springa på asfalt och inte behöva lyfta på fötterna. Stora vattenpölar och gegga på sina ställen.
De första 30 km gick rätt bra. Sedan kom det en down period mellan 30 – ca 60. Det var som väntat. Så var det på förra 100 milaren också. Efter 60 fungerade det bra i vart annat varv. På varv 8 började jag få ont i en axel och vid depån vid varvningen fick jag massage samt att jag tog på ett bandage som skulle hjälpa till att dra tillbaka axlarna. Det hjälpte till en början men efter ca 7 km var värken tillbaka. Jag hade fått skavsår efter en söm i långkalsongerna. Och jag var lite medtagen. Och så det där med att springa varv efter varv, och att jag inte behövde bevisa något. Jag har ju klarat av det.
Första varvet gick på 1,08 och det sista varvet gick på 1,48. Det var också det som avgjorde att jag kortade av. Jag insåg att varven inklusive depåstopp skulle ta minst 2 timmar och den tiden det då skulle ta innan jag var färdig kändes bara för mycket.
Sedan har det varit så innan de andra långa loppen jag genomfört att jag varit ledig veckan innan för att ladda och vila, men den här gången jobbade jag ända in.
Jag kan ha haft något med luftrören veckan innan. Tog jag djupa andetag började jag hosta en del, och nu efter är det värre. Det känns i bröstet ordentligt. Det har antagligen också gjort att jag blivit tröttare.
Typiskt när det inte gått som planerat, då sitter man där och listar upp alla möjliga ”ursäkter”.
Maten klarade jag bra den här gången, jag började aldrig tokfrysa varken under eller efterloppet. Huvudenergikällorna var dels en blandning av 5 d olivolja och ca 6 dl apelsinjuice, alltså totalt bortåt 4500 kcal. Sedan hade jag mixat ihop 1 liter yoghurt, 3 bananer, 4 råa ägg, 4 dl kolhydratpulver och lite druvsocker. Det här var perfekt att svälja ner.
Jag hade också 1,5 liter egen blandad sportdryck och sedan drack jag väl nästan lika mycket av arrangörernas. Det gick ner en del Cola. Några vingummin tog jag vid varje varvning. Jag tog en hamburgare vid ett tillfälle, men det var grymt svårt att få ner den. Jag tuggade och tuggade.Det känns faktiskt lite avslaget så här efter, lite smådeppigt. Men det är ju också det att här har jag satsat stenhårt och så är det över, vakuum. Nu är det bara att sikta på nästa lopp. Kan jag få till ett marathon innan Namibia eller inte.