Hot, hot, hot

Sitter ute i trädgården under ett äppelträd och skriver. Det är alldeles för varmt för att springa, nästan 30 grader.
Jag har nu varit hemma några dagar, men oj vad tröttheten kommer efteråt.
I onsdags jobbade jag hemma eftersom annars hade kompis fått vara själv. Jag hade också en massa rapporter att skriva efter allt reandet. Men sist på eftermiddagen tyckte jag att det kunde vara på sin plats med en liten runda. Dels för min del men också för kompis. Visserligen var det tämligen varmt, men man kunde ju alltid försöka. Kompis har annars väldiga problem med värmen. Jag satsade på att försöka ta 12 km. De första 5 gick hyfsat bra, men jag märkta på honom att 12 skulle bli i mesta laget. Så jag vek av för att ta 10. Redan här började han titta efter gräs med skugga, men det fanns inget som såg tillräckligt bra ut. Vid 7 km lade han sig ner mitt på grusvägen och vägrade gå innan han vilat lite. De sista 3 blev till stor del i gåtakt. Ok vi kom ut på en runda i alla fall.
I torsdags hade temperaturen stigit ytterligare något, men jag skulle ut själv. Tyckte att 14 km kunde vara lagom. Visst kändes det jobbigt men när jag tittade på gps:en och tillryggalagd sträcka och tid var det inte så tokigt. Det verkar som om jag ofta springer något fortare och i och med det känns det jobbigare.
Till den här rundan hade jag nöjt mig med att ta med 3 små flaskor med dryck. Efteråt blev det en hel del som dracks.
I går fredag kom jag hem tidigare från jobbet som vanligt. Fredagar blir ofta lite långrunda. Distansen tyckte jag fick bestämmas av hur det gick i början. Men det blev annat som bestämde distansen. Efter några km upptäckte jag att jag glömt ta på stödet för ryggen. Då fick det bli max ca 20 km, om jag försökt på 30 hade jag blivit handikappad för resten av helgen. Fast i slutändan var det 20 som räckte. Temperaturen var ytterligare uppskruvad, 29 grader sa de på nyheterna. Första timmen gick väldigt bra, låg på över 9 km. Andra timmen började det ta emot lite. Fick gå lite här och där korta bitar för att hämta mig. Sista halvtimmen var nästan hemsk, dels för värmen men också började det göra ont i låren. Ändå hade jag med 2 liter vätska. Jag drack en hel del när jag kom hem, men ändå kändes det jobbigt. Jag hade inte så stor matlust till middagen men vet ju att det är viktigt att få mat i sig. Det här med att matlusten är borta vet jag beror på saltbrist och det med låren tror jag till dels också har med salt att göra. Så det blev några sådana tabletter extra dels i går men igen ingår en salttablett som morgonpilla.
Få se om jag kan få till åtminstone 20 i morgon. De har lovat att temperaturkulmen skulle vara i dag.

Stannar hjärtat?

Så kom jag igång med lite löpning igen.
I går gav jag mig ut för att försöka få till något runt 15 km. Efter 2,5 km kom jag till ett skogsparti där det fanns en informationstavla med uppmärkta leder. Den längsta var på 9 km så det tyckte jag kunde vara passande. Men det visade sig nog snarare vara vandringsleder än löpleder. Den var väldigt kuperad och med stora trädrötter och stenar. För det mesta var det näst intill omöjligt att springa. Men det var väldigt sceniskt och skönt med något annat till omväxling till all asfalt. Det blev ändå ett kraftpass. Jag tog i vad jag kunde. Det blev väl ca 15-16 km och det tog mig 2.15 h.
I dag skulle jag ut på ett riktigt långt pass. Hade sett ut ungefär hur jag skulle springa, och det gick bra till en början, men vid halvvägs blev jag osäker på hur jag skulle springa, det fick bli samma väg tillbaka. Och en ordentlig runda blev det – drygt 29 km.
Vad jag konstaterat här runt Borås är att det är väldigt backigt. Men sådan träning kan kanske också behövas ibland.
I dag på morgonen gjorde jag den sista pulstagningen på morgonen den här omgången.
Vad jag med min egen iakttagelseförmåga konstaterat är att om jag inte springer på några dagar sjunker pulsen med nästan 5 slag. Vad det skulle innebära med ett längre löpuppehåll vågar jag inte tänka på, och inte heller experimentera med. Tänk om hjärtat stannar!!!

Stressigt värre.

Tiden springer iväg, men inte jag. Jag är fortfarande på resa. Den senaste veckan har det inte blivit så mycket springa av. Förra veckan tror jag att jag kom upp i bortåt drygt 80 km. I går var jag ute en liten runda i Köpenhamn. Det blev inte mer än ca 45 minuter. Hur långt vet jag inte riktigt. GPS:en hade jag glömt att ladda. Innan dess var det inte sedan i lördags jag sprang. Det har blivit desto mer jobb. Måndag och tisdag blev sådana där 12 timmars dagar. Stressigt värre. Men det märktes också på vilopulsen som jag tar på morgonen. Innan var den nere i ca 43, men stressen och att jag inte sprang gjorde att den var uppe i runt 50. Det är rätt intressant att se. Nu ska jag först se här i helgen om jag kan springa ordentliga rundor och se om pulsen går ner igen.Jag är för tillfället i Borås. Det är inte så lätt heller att springa en runda. På ett nytt ställe vet man ju inte hur vägarna går och hur långt det är hit eller dit. Och om man ger sig ut och har sett ut en runda och den visar sig att inte vara så lång som man trott tar man ju inte och lägger på en bit. Det får bli som det blir. Ska försöka slappa lite i helgen med. Blir väl en runda bland postorderföretagen. Det är ju inte så översig ofta som jag tittat i affärer. Tycker bara det är jobbigt.

Låg vilopuls.

10 + 16,75 km.
I går var jag i Ystad och sprang med min bror och en kompis. De brukar träffas i stort sett varje fredag kväll för att springa en runda på ett motionsspår. Det har de gjort i väldigt många år. Är jag nere på något jobb brukar jag försöka ta mig ditt för att vara med.
Rundan i går blev en kanon runda. Jag trodde inte att jag kunde springa så fort så länge.
De började med att gå några hundra meter. Sedan kom de i gång och joggade och vart efter bar det av. Jag hängde med. GPS:en hade en del problem med kontakten i skogen men där det var kontakt visade den att det gick med runt 5,30 min/km. När det var 2 km kvar fick min bror släppa lite, men jag såg att jag höll på ett få en bra tid så det sporrade. Jag kämpade på in i det sista. Trodde att jag skulle komma under timman, men det blev 1.01. Och med tanke på att vi gick lite i början samt att jag gick lite i någon liten backe innebär det att jag måste ha hållit kanske runt 5.30 tydligen det mesta av rundan. Känslan efteråt var underbar. Det var ett lyft.
Det kan ha bidragit att jag fick nästan en halv dags vila innan vi var ute.
I dag är jag och hälsar på min mor. Det blev en ordentlig middag mitt på dagen, med efterrätt och allt. Sedan vilade jag en timme innan jag skulle ut på en runda. Fast i dag var det lite tyngre. Middagen var väl inte helt lyckat så inpå springet. Efter 5 km blev det 4 km med mest uppförsbacke och dessutom motvind. I dag var farten mer normal så att säga, ca 8,5 km i timmen.
Pulstagningen på morgonen fungerar fint. Jag är i princip nere i den vilopuls som jag brukar ha. Mellan 40-45 slag per minut. När jag började kolla för en vecka sedan var den uppe runt 50, och det vill jag mena att jag märkte. Jag mår bättre när vilopulsen är nere ordentligt.
Jag har vid något tillfälle nämnt det för en läkare men de tar det inte på allvar. De menar att när min puls är över 50 är den ju normal. De begriper inte att jag är löpare och att det då kanske är normalt med lägre puls.
Innan jag gav mig av på den här resan hade jag ju tränat rätt hårt ett tag. Om pulsen går upp ska jag kanske ta det som en signal på att det är dags att dämpa träningen något.
Det är nog något hitåt som den där forskaren ska komma fram till.

2008.07.10

Det börjar bli svårt att hela tiden hitta på rubriker. För att få det avklarat kan det kanske klaras med att skriva datumet, i brist på annat.
I går var jag ute på den längre rundan, 23,7 km, här i Kristianstad igen. Det gick faktiskt ca 8 minuter snabbare än i söndags. Det känns bra att jag orkar ta en sådan runda fast jag står, går och mekar hela dagarna.
I tisdags tog jag till och med en kort, 6 km, snabb runda. Det var nästan så jag var nere åt 6 minuters tider.
Nu är jag också i full gång med för-testen inför Tyskland. Innan jag går upp på morgonen ska jag ta pulsen med en pulsklocka i 10 minuter. Sedan ska jag besvara en massa frågor om hur jag mår, rent humörmässigt alltså. Det ska bli väldigt intressant att se vad som kommer ut av det här.
Jobbmässigt svänger det en del. Innan i veckan verkade jag vara före i schemat, men sedan hittade jag en maskin som behövde renoveras. Delar hade jag inte med mig, utan rekvirerade från firman. Och för att det skulle bli riktigt bra har den här sändningen strulat till sig. Fast den hämtades upp i onsdags finns den inte i söksystemet hos transportfirman.
Till helgen blir det antagligen lite familjebesök. Det börjar antagligen med lite löpning i Ystad med min bror och någon kompis som brukar springa en runda varje fredag kväll. Sedan får vi se vad det blir.

Salt

Jag börjar mer och mer tro att salt har mer betydelse än vad jag trott.
I fredags och lördags gick det ju inte så alldeles bra.
I går satt jag och körde ner till Kristianstad, och kom fram lite efter 16. Jag byte om direkt och gav mig ut på en längre runda, 24,6 km. Det var lite stelt i låren i början men farten var hyfsad. De sista 9 km var det dessutom motvind.
Saken är den att sedan i lördags tog jag salttabletter. Jag har sovit lika dåligt som vanligt och mat mässigt har det inte varit större skillnad. Ja, jag käkade ju en del godis i bilen på vägen ner.
Om det nu är saltet, hur ska man hålla koll på att man har rätt mängd?
Jag märkta ju att det kändes kornigt på benen av utsvettat salt. Jag har också märkt att ibland blir kläderna alldeles vita av salt efter långa rundor. Ska jag ta det som ett tecken, att om kläderna inte blir vitstrimmiga av salt efter en runda så har jag för lite salt? Det var ju inte så att jag kände att saltsug. Jag vet ju att salt har betydelse för nervsignaler och musklernas arbete. Jag får väl ta och försöka surfa på nätet och se om jag kan hitta något om det. Om det är någon där ute i cyberrymden som vet något kan ni väl höra av er.

Hot, hot

Det är tufft när kvicksilvret går upp mot 30 grader. I torsdags var jag ut på en 19 km runda och det kändes hyfsat. Kanske det var lite kvar i kroppen efter mastodontjobbet förr veckan, och kanske mjölksyratestet hade tömt musklerna. I går hade jag satt upp målet att ta ca 30 km. Det började bra, låg strax under 7 minuter per km. Men så efter 2 timmar var det precis som att stänga en kran. Men temperaturen var också uppåt 30 grader, och vinden var kraftig. Till omväxling kom den från hål som gjorde att de till största delen blev motvind i början. Det var inget annat för mig att gör än att böja försöka tänka på avkortningsmöjligheter. Att gå var de inga som helst svårigheter med, höll god fart i förhållande till 10 minuter som är en magisk gräns i Tyskland. Men så fort jag försökt springa var det stumt i musklerna i låren. Det kan ha varit en kombination av kolhydrat och saltbrist. Även en viss vätskebrist kan ha spelat in. I torsdags kväll vägde jag 97 kg och efter den här runan var det 95 kg. Och då hade jag ändå haft med mig 2 liter när jag sprang. Och vid ett toalettbesök passade jag på att vräka i mig kallt gott vatten. Innan jag gav mig av drack jag också en del och när jag kom hem blev det dels återhämtningsdryck och en masa vatten. Trotts det va det alltså 2 kg mindre.
Jag har också märkt att när det är runt 20 går det bättre att springa. Så fort jag börjar röra på mig svettas jag något kopiöst. Men det sägs att det är bra. Ju mer man svetta ju bättre tränad/kondis har man. Så det är bara att svettas på.
I dag hade jag tänkt ta 30 igen, men jag ville inte överdriva. Det gäller att lyssna på kroppen. De blev 7,5 km med kompis innan de blev för varmt. Så blev han också glad.
I morgon börja den långa sommarjobbresan. Ska försöka komma iväg s ja kommer fram så jag kan ta en förhoppningsvis lång runda när jag kommer fram.

Mjölksyratest.

Jag har lite problem med möjligheten att blogga. Åskan slog ut min dator i helgen.
Naturligtvis blev det inget springa av i förra veckan. Men det blev tufft ändå. Jag jobbade en bit över 60 timmar. Inte så konstigt att skorna fick bli i resväskan.
På lördagen var det skönt att springa. Kompis och jag tog en skogsrunda på 9,8 km. Farten ska vi inte nämna.
I söndags hade jag tänkt ta 14-16 km. Men oj vad jag var trött. Tröttheten kommer efter i sådana tillfällen. Jag var närmast som en sombi på söndagen. Det kanske fanns en annan bidragande orsak till det. Jag hade köpt färska småkrabbor som jag kokte. Vi bjöd in några kompisar och åt dem med lite gott till att dricka på lördagen.
Som sagt var jag väldigt trött i söndags så det blev en lite avkortad tur, det blev drygt 12 km bara.
Sedan var det så att jag inte fick ta i för hårt i helgen. I dag var jag och gjorde ett mjölksyratest. Då får man inte ha tränat för hårt 48 timmar innan.
Jag skulle springa på ett löpband. Värma upp i 5 minuter och sedan springa i 6 minuters tempo i 3 minuter. Sedan skulle det tas ett blodprov för att mäta mjölksyran. Därefter skruvades tempot upp 1,8 km/h och löpning i 3 minuter – blodprov igen. Så långt gick det bättre än väntat. Sedan höjdes tempot ännu en gång med 1,8 km/h. Nu var det tufft värre.
Här klarade jag inte de 3 minuterna riktigt, 2.05 min. För att inte snacka om vad jag hade i puls. Jag kan nästan säga att jag gjorde ett maxpulstest samtidigt. Pulsen var uppe i 160.
Men så snart jag slutade var det hyfsat nere väldigt fort.
Fredrik som testade mig tyckte att mjölksyran låg ungefär som han hade väntat sig på en ultralöpare.
Nu väntar jag bara på en pulsklocka som testledaren i Tyskland har skickat mig, för att börja med de andra testerna som jag ska göra.