Det är tufft när kvicksilvret går upp mot 30 grader. I torsdags var jag ut på en 19 km runda och det kändes hyfsat. Kanske det var lite kvar i kroppen efter mastodontjobbet förr veckan, och kanske mjölksyratestet hade tömt musklerna. I går hade jag satt upp målet att ta ca 30 km. Det började bra, låg strax under 7 minuter per km. Men så efter 2 timmar var det precis som att stänga en kran. Men temperaturen var också uppåt 30 grader, och vinden var kraftig. Till omväxling kom den från hål som gjorde att de till största delen blev motvind i början. Det var inget annat för mig att gör än att böja försöka tänka på avkortningsmöjligheter. Att gå var de inga som helst svårigheter med, höll god fart i förhållande till 10 minuter som är en magisk gräns i Tyskland. Men så fort jag försökt springa var det stumt i musklerna i låren. Det kan ha varit en kombination av kolhydrat och saltbrist. Även en viss vätskebrist kan ha spelat in. I torsdags kväll vägde jag 97 kg och efter den här runan var det 95 kg. Och då hade jag ändå haft med mig 2 liter när jag sprang. Och vid ett toalettbesök passade jag på att vräka i mig kallt gott vatten. Innan jag gav mig av drack jag också en del och när jag kom hem blev det dels återhämtningsdryck och en masa vatten. Trotts det va det alltså 2 kg mindre.
Jag har också märkt att när det är runt 20 går det bättre att springa. Så fort jag börjar röra på mig svettas jag något kopiöst. Men det sägs att det är bra. Ju mer man svetta ju bättre tränad/kondis har man. Så det är bara att svettas på.
I dag hade jag tänkt ta 30 igen, men jag ville inte överdriva. Det gäller att lyssna på kroppen. De blev 7,5 km med kompis innan de blev för varmt. Så blev han också glad.
I morgon börja den långa sommarjobbresan. Ska försöka komma iväg s ja kommer fram så jag kan ta en förhoppningsvis lång runda när jag kommer fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar