Nytt veckorekord.

33,8km.
Nytt veckorekord. På 7 dagar avverkade jag 127 km. Så mycket har jag aldrig förr sprungit på en vecka. Och inte heller mått så bra.
Dagens runda dag 8 blev inte lika upplyftande men jag klarade det. På 8 dagar har jag avverkat 161 km. I dag var det flera gånger lite av zombie löpning och ibland var det lite åt tunnellöpning. Jag började få lite ont i låren. Men resultatet var bättre än väntat. Jag gjorde rundan 3 sekunder snabbare per km än för en vecka sedan.
Jag försöker analysera om jag ändrat något och så där. Från början hade jag Vitargo som delingrediens i min sportdryck men så skippade jag den och tog bara andra kolhydrater, långsamma och snabba. Jag misstänker att det är Vitargon som gjort att låren inte stumat tidigare. Efter varje runda har jag varit noga med att dricka en återhämtningsdryck som jag spetsat med extra kolhydrater.
Jag har inte så ont i ryggen för tillfället. En period innan drog jag ner på mina piller för ryggen, glycosamin – kondritin – MSM, från 4 per dag av varje till 2. Sakta kom ryggvärken smygande och jag trodde det först berodde på att skorna var lite stumma men för en dryg vecka sedan gick jag upp i dos igen och nu är ryggen ok igen. Jag ska kanske inte experimentera så mycket.
Kommande vecka ska jag på jobbresa så det blir inte så mycket springa av. Fast det känns i och för sig skönt. Kroppen behöver också återhämta sig lite.

Eufori.

Massor av km.
Det är helt otroligt, jag överträffar mig själv. I onsdags sprang jag en runda på knappt 30 km. Allt kändes bra och det gick hyfsat. Sedan var tanken natt jag skulle ut på en runda dagen efter också. I min vilda fantasi tänkte jag att det ju vore fantastiskt om jag kunde ta samma runda igen. Det kändes tveksamt innan jag kom iväg, men väl iväg kändes det bättre än väntat. Och det gick inte heller så tungt som jag hade trott. Första timmen gick lika fort som dagen innan. Det var som om det bubblade av undertryckt skratt i bröstet och en euforisk känsla. Någor sådant här hade jag aldrig tidigare gjort. Och inte nog med att jag sprang samma runda som dagen innan, jag utökade den dessutom med 700 meter. Tiden blev 15 sekunder snabbare per km än föregående dag. Hela kvällen i går gick jag som i ett lyckorus. Och det tror jag inte bara berodde på ölen jag drack efteråt.
Jag kom på att det gick mycket bättre om jag försökte slappna av när jag sprang. Att ta det lugnt, hitta en rytm som fungerar, inte hålla på och jaga eller variera tempot för mycket. Att hitta den där fantastiska ”feelingen”.
Sedan nästan ”chokade” jag frugan när jag i dag på morgonen sa att jag skulle ut och springa på morgonen. Det blev inte långt men jag tog en så kallad skogsrunda med kompis. Snacka om att han blev glad, har ju inte varit med och sprungit på läönge.
Det blev runt 7 km, så hittills i denna veckan har jag passerat 100 km med 500 meter. Och det återstår ju en dag. Intensionen är att åter avverka runt de 30 i morgon. Klarar jag det blir det nytt veckorekord. Får kanske vara lite återhållsam med snapsen till sillen i kväll.
Men ändå är det långt till vad som väntar mig där nere i september, men med sådan här träning tror jag mer och mer att det kanske ska kunna gå vägen.

Riktig långrunda.

34 km.
Nu börjar det likna något. Det är sådana här rundor som jag behöver inför tysklandsloppet.
I dag tänkte jag inte alls på att springa fort, i dag var det frågan om att springa och ha det bra. Och det även efter rundan. Det visade sig att en behaglig takt var runt 7,30 per km. Nu kanske många tycker det är långsamt och kanske till och med snudd på att inte springa. Men ska man avverka 1200 km så gäller det att se till att klara det hela vägen. När jag sprang var det nog i 7 minuters tempo eller strax under men så lade jag in korta promenad bitar. Jag var även inne på ett ställe och fyllde på med mer vatten. Det fina var också att jag körde på så här alla 4 timmar jag var ute. Det var så att jag skulle ha kunnat fortsätta.
När jag kommit hem var det en sådan där behaglig känsla i kroppen, inte utmattad. I dag kände jag ingen deppighet. Men jag hade också starkare sportdryck och jag drack mer vätska.
Direkt när jag kom hem drack jag också en speciell återhämtningsdryck jag skaffat. Det kan vara den som också gör nytta. Jag tror jag ska köra med den efter i princip alla pass.

Första mitt i vecka rundan.

Så var en första mitt i vecka långrunda avklarad. Det var faktiskt inte så farligt som jag hade trott. Anledningen var att det blev en sådan där lyftet runda.
Jag kom åter till Sverige från Danmark strax efter lunch och då skulle jag bara över på jobbet och ställa av lite grejor och ”avrapportera”. Men det tog lite längre tid än väntat så jag var hemma först vid 15 tiden. Kände mig stressad och tänkte nästan låta bli att springa. Men jag tänkte att jag fick i alla fall ge mig iväg så fick vi se vad det blev till. Jag tog det lugnt i början men ganska snart märkta jag att det ju gick hyfsat att springa. Vid första ”kontroll punkten” var jag på riktigt bra tid. Jag märkte att jag sprang på 40 sekunder snabbare tid per kilometer än när jag sprang på tisdagen. Det fick bli rundan ut om Ulva, den nya som var ca 27,5 km. Men efter bara ett litet tag till räknade jag ut att jag var nere på 6,30 tempo och alltså 0,5 minut snabbare än tisdagen. Jag kände hur det bubblade inom mig. Det var enormt roligt att springa. Och inte behövde jag pressa mig på något sätt. Även denna gång sprang jag nog timme 2 något fortare än timme 1. Jag började fundera på att förlänga rundan lite när det nu gick så bra. Visserligen blev det lite tyngre de sista km. Rundan slutade på 30 km och jag höll i princip 6,30 tempot hela vägen.
Vädret gjorde nog sitt till, lite svalare – inte mycket blåst – lite regn på vägen.
I går blev det gym besöket som jag fick ställa in i tisdags.
I dag är det också lite svalare så kompis fick följa med. Oj vad han blev glad. Han har ju inte varit med på några veckor för att det varit för varmt. Själv tog jag det lugnt och bara njöt av rundan. Det blev 14 km. Tidan vet jag inte så mycket men inte var det 6,30 tempo.
Känner att det är lite tomt i kroppen. Det är svårt att anpassa matintaget till ökad löpning. Jag har märkt att jag kan ha varit ute på en fantastisk runda och är glad och uppåt när jag kommer hem, men så efter ett litet tag slår det om och jag kan rent av känna mig deppad. Jag börjar sätta det i samband med att jag kört slut på mig och sedan inte fyllt på tillräckligt mycket och fort nog när jag kommit hem. Är det någon som känner till något om det här?
Får väl se om jag kan hitta något på nätet om det.

Och nu Danmark.

Det blir hela tiden streck i räkningen på min träning. I går hade jag tänkt ta det lugnt och gå på gymet för att i dag ta min första mitt i vecka långrunda. Men si det ringde en kund och behövde hjälp i Danmark. Dit jag skulle var det dåliga förbindelser så det bästa var att åka redan i går kväll och ha hela dagen i dag för jobb. Det kunde också bli så att det kunde ta 3-4 dagar. Men otur för kunden behövdes det en reservdel som det är några veckors leveranstid på. Jag får åka hem och komma tillbaka senare.
Det innebär att jag försöker ta långrundan i morgon. Jag kommer hem mitt på dagen och då blir det förhoppningsvis ett kort besök på jobbet och sedan hem. Måste ju få till långrundor.
Men i går blev det en runda i stället för gymet. Mitt flyg gick på kvällen så jag åkte hem och hann avverka 14,5 km. Tänk vad en dags vila kunde göra underverk. Jag sprang samma runda som i söndags, och i går gick det drygt 0,5 minut snabbare per km. Får jag bara tränat ordentligt i sommar kanske det räcker med en natts ordentlig vila för att vara fit igen. Jag hoppas och inbillar mig det i alla fall.
Ännu har jag inte haft någon tur med att försöka få chaufför åt mig till tysklandsloppet. Så om det är någon som vill uppleva Tyskland från norr till söder så hör av er.

På språng igen efter Stockholm.

Ca 50 km… på 3 dagar.
Naturligtvis kom jag inte igång i onsdags som jag hade trott. Jag var tvungen att ge mig ut på en jobbresa. Det blev arbete sent på onsdagkvällen och sedan kom jag hem vid 18.30 på torsdagen. Och chefen som bjöd på halvdag och allt. Men den tiden har jag tillgodo till något annat tillfälle. Resan resulterade även i att jag veckan efter midsommar måste ge mig av direkt tidigt på måndagsmorgonen och jobba ordentligt över hela veckan. Får väl ta med löpargrejorna för säker hets skull.
I fredags blev det ca 14 km. Det var grymt varmt. Drack väl ca 2 liter på rundan för att inte tala om hur mycket jag drack sedan på kvällen.
I går lyckades jag sträcka det till ca 21 km. Det gick lite bättre än dagen innan. Och jag fick hushålla med de 2 litrarna här. På kvällen kullpade jag i mig 1,5 liter hembryggt öl. Jag satt ute i trädgården och hade det skönt.
I dag kändes det minst sagt tungt. Jag hade god lust att nöja mig med 10-12 km. Men jag tänkte att jag måste börja plåga mig ordentligt.
Det jag här har ”sprungit” på 3 dagar är ungefär det minsta jag ska forcera mig i Tyskland per dag. Det har inte gått in vad det är jag ger mig in på, och lär väl inte göra det förrän jag är mitt uppe i det. Men jag har ju gjort en del långa lopp och vet att man inte kan föreställa sig det förrän man är i det.
Jag pratade med svägerskan i dag och då kom vi in på loppet och om det ska gå vägen eller ej. Jag sa att min fru tror på mig, eller åtminstone säger att hon tror jag har potentialen att klara det. Min mor tror jag klarar det. Så svägerskan frågade min bror vad han trodde. Det blev ett kategoriskt ”NEJ”. Bara för det måste jag greja det. Själv tror jag inget. Jag försöker visualisera mig själv på de tyska vägarna, försöker intala mig en fart eller tempo att försöka hålla. Bara inte jobbresorna ställer till det för mycket.

Stockholm marathon 2008.

42,192 km.
Ja, så var årets Stockholm maraton avklarat, mitt 13:de. Tiden 4.43.
Ursäkta mig kära läsare, jag skulle naturligtvis ha bloggat i fredags för att berätta om slutuppladdningen och de sista tankarna innan loppet. Så var också meningen, men plötsligt när jag tittade på klockan i fredags kväll var klockan så mycket att jag bara var tvungen att gå och lägga mig.
Fredagen hade jag tagit ledigt från jobbet för att riktigt vila och varva ner innan. Det var skönt att sova hyfsat länge och sedan sätta sig ute och dricka te, äta mackor och läsa tidningen.
Sedan lade jag mig på soffan och gjorde en djupavslappning. Så där att jag var på gränsen till att falla i sömn, men inte gjorde det. En kvart tjugo minuter så är väldigt uppiggande.
Sedan tog jag cykeln och körde en runda in till stan. Det är så sällan det blir av. Jag skulle bland annat köpa några nya skoinlägg.
Väl hemma igen satt jag på altanen och käkade igen. Jag höll ju på att glömma att både under torsdagen och fredagen drack jag en massa kolhydratdryck.
På fredagen åt jag också ett par portioner yoghurt med müsli, käkade bananer och drack massor av vatten. Jag vet av erfarenhet att om man vet att det ska vara varmt en dag har man bra hjälp om man även dagen innan dricker mycket och speciellt på kvällen. Det tar 8 timmar för kroppen att riktigt tillgodogöra vätskan och få ut den till alla ställen i kroppen.
I går morse var jag uppe lite över sex. Det blev en liten frukost. Bara 2 mackor med marmelad och te. Jag kände mig fortfarande lite stinn efter gårdagen. Som tur var fungerade magen.
Sedan blandade jag i ordning en liter kolhydratdryck att dricka på vägen in till Stockholm.
I min ritual inför Stockholm ingår att vara där tidigt. Dels för att få en bra parkering direkt vid stadion men också för att supa in stämningen innan loppet.
I ritualen ingår normalt också att gå till Hötorgshallen och äta en stor kebab, men i når tyckte jag att det kändes stressande så jag gick till en närliggande grill och tog en tunnbrödsrulle med alla tillbehör.
Sedan var jag klar för att gå ner till Österängen och vänta på starten. Jag träffade några klubbkompisar och snackade lite med. Uppgången till Lidingövägen fuskade jag lite med, jag smög uppåt en kvart innan. Men det tycktes fungera lugnt. Sedan fick jag ju sitta där uppe i bortåt 45 minuter innan det var dags.
När startskottet gick tog det mig väl ca 3 minuter fram till startlinjen. De första 5 km var det väl trång som det brukar, men sedan tyckte jag att det nästan var trångt fram till 35 km. Det var en hel del stopp-and-go. Folk springer och ändrar kurs hur som helst utan att se sig för. Det var otaliga gånger jag fick sakta ner eller bromsa upp för att undvika kollisioner.
Benen kändes ovanligt stela, jag förstår inte varför. Alla backar, inte bara Västerbron, kändes i benen men det var inte förrän på andra varvet som jag började gå i dem.
Det var tämligen varmt så det gällde att dricka på i stort sett alla ställen där det bjöds något.
Jag hade med mig en liten flaska med snabba kolhydrater. Det kunde jag gärna haft mer av, för jag märkte rejäl skillnad när jag tog lite av det.
När jag såg att jag inte skulle klara personbästa eller under 4.30 tog jag det lite lugnare. Jag tyckte det inte var något att kämpa så efter, det skulle ju vara en dag efter också.
Jag har faktiskt känt mig hyfsad i kroppen i dag. Har gjort lite i trädgården men nu sitter jag ute och har det skönt. Tycker jag kunde kosta på mig det.
Kommande vecka börjar med en jobbresa till Gotland, sedan får vi se om jag kan börja lufsa igång lite försiktigt på onsdag.