Stockholm marathon 2008.

42,192 km.
Ja, så var årets Stockholm maraton avklarat, mitt 13:de. Tiden 4.43.
Ursäkta mig kära läsare, jag skulle naturligtvis ha bloggat i fredags för att berätta om slutuppladdningen och de sista tankarna innan loppet. Så var också meningen, men plötsligt när jag tittade på klockan i fredags kväll var klockan så mycket att jag bara var tvungen att gå och lägga mig.
Fredagen hade jag tagit ledigt från jobbet för att riktigt vila och varva ner innan. Det var skönt att sova hyfsat länge och sedan sätta sig ute och dricka te, äta mackor och läsa tidningen.
Sedan lade jag mig på soffan och gjorde en djupavslappning. Så där att jag var på gränsen till att falla i sömn, men inte gjorde det. En kvart tjugo minuter så är väldigt uppiggande.
Sedan tog jag cykeln och körde en runda in till stan. Det är så sällan det blir av. Jag skulle bland annat köpa några nya skoinlägg.
Väl hemma igen satt jag på altanen och käkade igen. Jag höll ju på att glömma att både under torsdagen och fredagen drack jag en massa kolhydratdryck.
På fredagen åt jag också ett par portioner yoghurt med müsli, käkade bananer och drack massor av vatten. Jag vet av erfarenhet att om man vet att det ska vara varmt en dag har man bra hjälp om man även dagen innan dricker mycket och speciellt på kvällen. Det tar 8 timmar för kroppen att riktigt tillgodogöra vätskan och få ut den till alla ställen i kroppen.
I går morse var jag uppe lite över sex. Det blev en liten frukost. Bara 2 mackor med marmelad och te. Jag kände mig fortfarande lite stinn efter gårdagen. Som tur var fungerade magen.
Sedan blandade jag i ordning en liter kolhydratdryck att dricka på vägen in till Stockholm.
I min ritual inför Stockholm ingår att vara där tidigt. Dels för att få en bra parkering direkt vid stadion men också för att supa in stämningen innan loppet.
I ritualen ingår normalt också att gå till Hötorgshallen och äta en stor kebab, men i når tyckte jag att det kändes stressande så jag gick till en närliggande grill och tog en tunnbrödsrulle med alla tillbehör.
Sedan var jag klar för att gå ner till Österängen och vänta på starten. Jag träffade några klubbkompisar och snackade lite med. Uppgången till Lidingövägen fuskade jag lite med, jag smög uppåt en kvart innan. Men det tycktes fungera lugnt. Sedan fick jag ju sitta där uppe i bortåt 45 minuter innan det var dags.
När startskottet gick tog det mig väl ca 3 minuter fram till startlinjen. De första 5 km var det väl trång som det brukar, men sedan tyckte jag att det nästan var trångt fram till 35 km. Det var en hel del stopp-and-go. Folk springer och ändrar kurs hur som helst utan att se sig för. Det var otaliga gånger jag fick sakta ner eller bromsa upp för att undvika kollisioner.
Benen kändes ovanligt stela, jag förstår inte varför. Alla backar, inte bara Västerbron, kändes i benen men det var inte förrän på andra varvet som jag började gå i dem.
Det var tämligen varmt så det gällde att dricka på i stort sett alla ställen där det bjöds något.
Jag hade med mig en liten flaska med snabba kolhydrater. Det kunde jag gärna haft mer av, för jag märkte rejäl skillnad när jag tog lite av det.
När jag såg att jag inte skulle klara personbästa eller under 4.30 tog jag det lite lugnare. Jag tyckte det inte var något att kämpa så efter, det skulle ju vara en dag efter också.
Jag har faktiskt känt mig hyfsad i kroppen i dag. Har gjort lite i trädgården men nu sitter jag ute och har det skönt. Tycker jag kunde kosta på mig det.
Kommande vecka börjar med en jobbresa till Gotland, sedan får vi se om jag kan börja lufsa igång lite försiktigt på onsdag.