Mössa på!
Nu när kylan har kommit ordentligt kan jag inte låta bli att komma med en uppmaning att använda mössa. Den är hämtad från KG Nyström och klubben ”Vi som springer…”
http://www.marathon.se/kgnystrom/

- Har man ingen mössa så blir man förkyld.
- E man förkyld så bli man troligen hes.
- E man hes så måste man viska.
- Den som viskar ljuger.
- Ljuger man åker man i fängelse.
- Åker man i fängelse börjar man troligen knarka.
- Knarkar man så dör man.
- Så glöm för helvete inte mössan.

Om vi inte hörs mer detta året vill jag bara önska Er
ETT GOTT NYTT ÅR!
Nya tag 2009 med nya utmaningar. Spring för livet!
Glöm inte resan till Sydafrika i oktober.

För första gången på länge kände jag lite löpglädje igen. Jag tar korta rundor. Lördags 8,9, söndag 14,8, måndag 10,5 och i dag åter 8,9 km. Tar jag kortare rundor kör jag inte slut på mig så där helt. Om jag i höst sprang drygt 20 km och sedan inte hade lust att springa på 3 dagar, men nu springer runt 10 km varje dag så blir ju veckodistansen minst lika mycket.
Jag tror att jag var lite för stressad i höst. Tyckte inte jag hade tid att springa lika ofta som tidigare, och när jag då sprang försökta jag nog ta igen för det jag inte hade sprungit. Och då blev jag så slutkörd att jag sedan inte sprang på några dagar och sedan när jag kom ut igen försökte jag ta igen vad jag ”förlorat”. Jag var inne i en ond cirkel. Men jag ska inte ropa hej ännu, få se hur det utvecklar sig.
Det var till och med så jag fick en ”matvision” när jag sprang, och det var annars länge sedan. Frugan fyller snart år, och jag fick en idé till en dessert. Inte värt att berätta om den ännu här på bloggen. Inte för att hon brukar läsa den, men om jag skrev om det här så kan jag ge mig sjutton på att då skulle hon naturligtvis ha läst det.
Jag har den gåvan att jag ofta kan få ”matvisioner” när jag springer eller gör något annat. Dagen middag var lite så. Jag tänkte att vi skulle ha kycklingfilé. Och sedan växte rätten fram, jag nästan såg och kände doften av den.
Jag skar filéerna i små bitar, sockerärtor, qumquat och limequomquat i skivor, chalottenlök i skivor, babymorötter i stavar. Wookade det här i olivolja, fisksås, risvinäger, vitpeppar, cajenpeppar. När det var färdigt tog jag på lite mera citronsaft och strödde på rikligt med persilja. Serverade det med ris. Det blev faktiskt bättre än jag väntat mig.

Hemma igen. Jag tog inte med några löparkläder, så det vart ett stress moment mindre. Men jag var ute på några härliga promenader på stranden.
När jag kom hem var det också svar på proverna. Alla prover utom ett var ok. Det var ett muskelenzym prov som visade förhöjt värde. I mailet skriver läkaren att det kan bero på överträning. Men så mycket tycker jag inte att jag tränat. När jag sedan säkte på nätet efter information om det här enzymet stod det, om jag förstod det rätt, att det också kan uppträda om man har problem med leder eller ryggen. Och om det stämmer tror jag närmare att det kan vara orsaken.
Jag var ute en runda mitt på dagen. Bara 9 km. Det var skönt, solen sken och det var några minusgrader. Jag hade inte så stora förväntningar på rundan, speciellt inte efter julens ätande och drickande av diverse goda saker.
Om det nu skulle vara så att jag är övertränad, vad är det då som gäller. Jag kan ju inte lägga av helt. Då vet jag inte om jag kommer igen. Jag kanske ska springa kortare rundor när jag springer? Gå tillbaka några snäpp. Träna lika ofta som tidigare men bara korta ner rundorna.
Om det är någon som har ett bra svar får ni gärna höra av er.

God fortsättning!!!
Förra fredagen när jag varit ute på en runda hade jag tänkt blogga, men i juljäktet blev det inte av. På lördagen reste vi sedan bort för att vara borta en vecka. Jag hade trott att jag eventuellt skulle kunna skriva dit vi åkte, men jag hittade inget VIFI som jag kunde snylta på.
Det blev 19 km då förra fredagen. Jag bytte om och hade inte allt för stora förväntningar på vad jag skulle prestera. Men jag gick så att säga in i min bubbla och började springa. Fokuserade med blicken så långt bort i horisonten jag kunde. Brydde mig inte om fart eller något. Bara att jag skulle försöka få till en hyfsad runda. Och det fick jag också. Och faktisk minst 15 minuter ”snabbare” än veckan innan när det gick så dåligt.

Ja, jag kom faktisk ut en runda i kväll. 9 km. Alltid något.
Jag tog det riktigt lugnt och jag kom inte till punkten där jag bara ville ge upp.
I går var jag hos doktorn, och som jag trodde trodde han inte att det var något fel på mig. Det var det vanliga med att jag tränar för mycket och så vidare. Men jag anser att det är lånt till att jag ska vara övertränad. Men han tog i alla fall en massa blodprover så får vi se. Förhoppningsvis har jag svar till på fredag.
Sedan är vi borta det mesta av julvecka och jag funderar på att inte ta med löparkläder. Så har jag inte den stressen också att hinna med en runda då och då. Och är det överträning så får jag ju vila.
Samtidigt funderar jag på om det kan vara abstinens besvär. Jag har känt lite åt det här hållet om jag sprungit för lite tidigare. Nu var det ju så att jag sprang ovanligt mycket i somras och sedan stopp. Det kan ju vara så att kroppen vill ha mer, men samtidigt är det svårt att komma tillbaka när man känner sig dålig. Om proverna inte ger något får jag väl prova att köra skiten ur mig sedan i stället.

Jag vet inte om jag kan kalla mig ultralöpare längre. Det går något så fruktansvärt dåligt för tillfället.
I fredags kom jag hem tidigare från jobbet som jag brukar. Jag fick i mig lite mat och gjorde sedan mig klar för en runda. Hade tänkt att det fick väl bli minst 20 km, skulle jag kunna avverka 25 skulle jag blivit helnöjd. Jag gick ut väldigt lugnt för att inte äventyra något. Men det dröjde inte länge förrän jag kände att det inte skulle gå. Ok tänkte jag, då får det väl bli 20-21 km då. Men inte ens det blev det. Det slutade med att det bara blev 19. Tiden ska vi inte prata om. Det tog mig nästan 40 minuter längre än normallt.
I går var jag över huvud taget inte ute på någon runda av något slag. Inte ens en promenad med kompis. Fast lite motionsaktigt blev det, jag storbakade i går. Först mitt vanliga matbrödsbak, 8 limpor och drygt 30 bullar. Och eftersom det var Lucia och lackar mot jul gjorde jag saffransbröd också. Det blev 18 Lucekatter och 2 stora saffransflätor. Allt ihop arbetades ihop med handkraft.
Förra helgen gjorde jag också en ordentlig sats av engelsk fruktkaka, den ska göras i god tid innan jul och sedan ”vattnas” med whiskey ett par gånger. Jag brukar nästa alltid vara för sent ute med den.
Så kommer vi till dagens ”löpar” insats. Det blev väldigt deprimerande. Söndagar brukar jag ta en runda på mellan 25-30 km, så jag hade tänkt att det väl skulle kunna bli 20 om det nu går så dåligt. Men inte ens det blev det. Efter 5,5 km var jag åter hemma, för att sedan ligga på soffan länge. Jag fattar inte vad det är. Men jag har i alla fall tagit mig i kragen och bokat en tid hos läkaren. Fast jag inte har så stort hopp om att det ger något. Vilopuls på 60 kommer han att tycka är normalt och sedan säger han att jag springer för mycket. Fast nu ska jag inte måla fan på väggen.

Det är grymt vad det går dåligt att springa. Är det bara för att det är den mörka årstiden eller beror det på något annat?
I går lyckades jag få till ca 18 km. Och då hade jag ändå siktet inställt på att försökt få ihop minst 21. Visst var det ruggigt väder, småkallt med småregn. Men det borde gått bättre.
Ibland fryser/ryser jag omotiverat. Jag som annars inte brukar frysa i första taget. Och jag kollade tempen vid ett tillfälle. På kvällen efter en hel dags aktivitet hade jag 36,6. Hade det varit en grad mer hade det varit normalt. Vilopulsen är uppe i 60, mot ca 40 som normalt. Och inte har det hjälpt att jag tagit det lugnt ett par månader, snarare blivit värre.
I dag hade jag tänkt avverka 10-12 km men det slutade med ca 6.
Det känns ju stressande också det här att det inte fungerar. Det är lite jobbigt att försöka planera något nytt äventyr när jag känner att något är fel.
I går var jag också irriterad ett par gånger. Kompis var med. Och så kommer vi där springande och möter andra med hund, och de kan inte bete sig som man ska med hund. De går på fel sida. De har hunden på fel sida så jag får problem med kompis. De har sin hund i långt koppel så de kommer nära kompis. Deras hundar börjar skälla hej vilt. Och allt det här gör att kompis inte är snällt vid sidan, han vill ju leka med dem eller springa efter dem. Jag blir så irriterad på sådant här.
Jag fick också ett mail från en kille på tidningen Outside. Dels ska de antagligen göra en blänkare om att jag vill försöka ordna en gruppresa till ”Kalaharie Augrabies”, men också att de eventuellt skulle vilja göra ett porträtt av mig i tidningen i vår. Synd att jag inte läste det innan jag var ute och sprang i dag, då hade jag kanske orkat med några km till.