Jag vet inte om jag kan kalla mig ultralöpare längre. Det går något så fruktansvärt dåligt för tillfället.
I fredags kom jag hem tidigare från jobbet som jag brukar. Jag fick i mig lite mat och gjorde sedan mig klar för en runda. Hade tänkt att det fick väl bli minst 20 km, skulle jag kunna avverka 25 skulle jag blivit helnöjd. Jag gick ut väldigt lugnt för att inte äventyra något. Men det dröjde inte länge förrän jag kände att det inte skulle gå. Ok tänkte jag, då får det väl bli 20-21 km då. Men inte ens det blev det. Det slutade med att det bara blev 19. Tiden ska vi inte prata om. Det tog mig nästan 40 minuter längre än normallt.
I går var jag över huvud taget inte ute på någon runda av något slag. Inte ens en promenad med kompis. Fast lite motionsaktigt blev det, jag storbakade i går. Först mitt vanliga matbrödsbak, 8 limpor och drygt 30 bullar. Och eftersom det var Lucia och lackar mot jul gjorde jag saffransbröd också. Det blev 18 Lucekatter och 2 stora saffransflätor. Allt ihop arbetades ihop med handkraft.
Förra helgen gjorde jag också en ordentlig sats av engelsk fruktkaka, den ska göras i god tid innan jul och sedan ”vattnas” med whiskey ett par gånger. Jag brukar nästa alltid vara för sent ute med den.
Så kommer vi till dagens ”löpar” insats. Det blev väldigt deprimerande. Söndagar brukar jag ta en runda på mellan 25-30 km, så jag hade tänkt att det väl skulle kunna bli 20 om det nu går så dåligt. Men inte ens det blev det. Efter 5,5 km var jag åter hemma, för att sedan ligga på soffan länge. Jag fattar inte vad det är. Men jag har i alla fall tagit mig i kragen och bokat en tid hos läkaren. Fast jag inte har så stort hopp om att det ger något. Vilopuls på 60 kommer han att tycka är normalt och sedan säger han att jag springer för mycket. Fast nu ska jag inte måla fan på väggen.