Det är grymt vad det går dåligt att springa. Är det bara för att det är den mörka årstiden eller beror det på något annat?
I går lyckades jag få till ca 18 km. Och då hade jag ändå siktet inställt på att försökt få ihop minst 21. Visst var det ruggigt väder, småkallt med småregn. Men det borde gått bättre.
Ibland fryser/ryser jag omotiverat. Jag som annars inte brukar frysa i första taget. Och jag kollade tempen vid ett tillfälle. På kvällen efter en hel dags aktivitet hade jag 36,6. Hade det varit en grad mer hade det varit normalt. Vilopulsen är uppe i 60, mot ca 40 som normalt. Och inte har det hjälpt att jag tagit det lugnt ett par månader, snarare blivit värre.
I dag hade jag tänkt avverka 10-12 km men det slutade med ca 6.
Det känns ju stressande också det här att det inte fungerar. Det är lite jobbigt att försöka planera något nytt äventyr när jag känner att något är fel.
I går var jag också irriterad ett par gånger. Kompis var med. Och så kommer vi där springande och möter andra med hund, och de kan inte bete sig som man ska med hund. De går på fel sida. De har hunden på fel sida så jag får problem med kompis. De har sin hund i långt koppel så de kommer nära kompis. Deras hundar börjar skälla hej vilt. Och allt det här gör att kompis inte är snällt vid sidan, han vill ju leka med dem eller springa efter dem. Jag blir så irriterad på sådant här.
Jag fick också ett mail från en kille på tidningen Outside. Dels ska de antagligen göra en blänkare om att jag vill försöka ordna en gruppresa till ”Kalaharie Augrabies”, men också att de eventuellt skulle vilja göra ett porträtt av mig i tidningen i vår. Synd att jag inte läste det innan jag var ute och sprang i dag, då hade jag kanske orkat med några km till.