Tiden går och det blir bara mörkare och kallare. Och inte nog med det, jag känner mig otroligt trött dessutom. Jag kan ha bestämt mig på vägen hem från jobbet att i dag ska jag minsann skriva något på bloggen. Så blir det kanske lite småsent innan jag ätit och kommit upp till datorn. Så är det något annat jag ska göra först bara, skriva ett mail eller svara på något. Och rätt vad det är är det så sent, runt 9, så jag bara måste vara lite sällskaplig innan jag går och lägger mig.
Förra veckan var jag på jobbresa igen. Det gick över helgen. Jag jobbade länge på fredagen och sedan 8 timmar på lördagen. I söndags körde jag sedan 840 km. Körde och sprang inte allts. Men det var nog så segt att köra så långt ensam.
Kunden jag var hos förra veckan är rätt trevlig att komma till. De har på senare tid fått en kille som också håller på med löpning, och dessutom ultra dito. Han kommer hela tiden och ska snacka löpning. Det är ju rätt trevligt eftersom jag hemma har lovat begränsa löpsnacket. Han har meddelat sitt intresse att eventuellt följa med till loppet i Sydafrika till nästa höst. Det är ju kul att det är någon som börjat.
I lördags skulle han förresten springa 100 km på löpband. Vet inte hur det gick. Men det skulle i varje fall inte jag ro i land med. Tänk att stå så många timmar och bara springa på samma ställe. Fast det tänkte jag om 24-timmars löpning också, att springa runt – runt på en rundbana i 24-timmar. Och så plötsligt gjorde jag det själv också.
Fast skulle jag springa så på löpband vore det för att försöka slå något rekord eller så, eller på en helt vansinnig plats.
I måndags blev det en 20 km runda. Kompis blev helt tokig över att vi äntligen skulle ut igen. Jag tror säkert han höll på i bortåt 8-10 km och vissa mig speciellt hur glad han var. Han kom och buffade på mig och hoppade hoppsasteg.
Nu blir det inte mer spring här mitt i veckan, jag hade tänkt springa mara till helgen. Vintermaran i Borlänge. Inte för att jag är speciellt upplagd, men många gånger har det gått hyfsat när jag inte varit upplagd.
Glöm inte att ha ordentligt med reflexer eller några lampor på er när ni springer nu när det är mörkt. Själv har jag köpt några bra små lampor, på nätet, med blinkande sken. De finns i olika färger. http://www.roadid.com/common/firefly.aspx
Den här firman har också brickor att få graverat namn och kontaktuppgifter på. Kan var bra att ha där ute om något skulle hända. Bra att önska som julklapp eller att ge som julklapp. Det går ju snart dithän.

14 km.
Helt klart är det kolhydrater som gäller.
I morse skippade jag 2 av mina mackor och ersatte dem med en ordentlig portion müsli. I bilen till och från jobbet hade jag sedan en 6-7 dl kolhydratdryck.
Jag hade tänkt springa runt 21 km i dag, men kom lite senare från jobbet än tänkt så jag nöjde mig med 14 km. Annars hade det blivit så sent med maten.
Och det gick alldeles suveränt i dag. Jag hade ett snitt på 6,34 per km. Det var i alla fall halv minuten snabbare än sist, när det också gick hyfsat. Och i dag fick jag ändå vänta ett par minuter innan jag kom över stora vägen här utanför. För att inte nämna alla stopp som kompis gjorde. Fast det märktes att han tyckte om att det gick lite snabbare. Efter 11-12 km började han hoppa och tramsa för att visa hur glad han var.
Man är väl olika. En del bränner fett bättre och en del kolhydrater. Eller också är det beroende på vad man vant kroppen vid. Jag tror nog jag får ta och finslipa det där med kolhydrater.
Kan man mäta med ett blodprov hur kolhydratnivån i kroppen är tro?

Kolhydrater i all ära.

Försöket att ”springa på fett” har jag avbrutit. Det höll på att sluta ”illa”. Det höll på att sluta med att jag slutade att springa. Springa bör jag annars dör jag.
Den gångna veckan har jag ägnat datortiden åt att surfa om kolhydrater och fett. De 2 halvmara rundorna förra veckan gick sämre och sämre. Förra lördagen blev det bara en skogsrunda. I onsdags skulle jag ut på en halvmara runda igen, men den var jag tvungen att ändra 2 gånger under turen. Det slutade med ca 14 km. Det fungerade helt enkelt inte. Jag var mer trött och orkeslös efter den än efter en 27-30 km i somras. Humöret var i botten, och jag var super sömnig. Jag ville helst bara lägga mig i sängen och dra täcket över mig. I torsdags orkade jag med nöd och näppe massa mig runt 10 km. Gårdagens runda blev inte mer än 6 km. Men i dag var jag ute på halvmara runda och det kändes nästan bra och det gick fint. Vad har då hänt? Jo, jag har delvis gått över till kolhydrater igen.
Det finns vissa som förespråkar något som heter LCHF, och det står för Low Carb, High Fat.
Det var väl inte vad jag körde, men HF åtminstone, och inget extra kolhydrater. Det kanske man kan köra om man så att säger lever ett vanligt liv, alltså inte springer precis.
Jag kände mig ju nere och håglös, och för skoj skull sökte jag på kolhydratbrist och depression. Här kom svaret på varför det inte funkade för mig, antar jag. Kolhydratbrist leder till seratoninbrist (som i sin tur kan leda till depression) och till hetsätningssug. Dessutom blir man lite trögtänkt. Jag har ju tidigare märkt att jag ibland är i bättre humör och det kan jag nu nog härleda till bättre kolhydratintag. Det här kanske är en kroppens egen försvarsmekanism. Om det inte finns ”kolhydrater att springa på” blir man nedstämd och helt enkelt inte vill springa.
För ca 10 år sedan fick jag konstgjort serotonin för att eventuellt må bättre, och det var i samband med att jag under många år tränat hårt. Inte kopplade man då samman det med träningen och för dåligt intag av kolhydrater. Ja, det var väl någon som sa att jag tränade för mycket.
Så i går kväll innan jag lade mig åt jag en ordentlig portion müsli och drack en rejäl dos kolhydratdryck. Innan jag sprang i dag åt jag en ordentlig frukost, mot normalt bara 2 mackor. När jag sedan sprang hade jag inte med någon sportdryck utan bara vatten. Sista halvtimmen var lite motig. Det är nog så jag ska göra, ladda med kolhydrater mellan löpningen och inte ha med på rundan om den inte är riktigt lång. Ska nog försöka ladda lite extra och se hur det påverkar humöret.
Ja, hela tiden söker man det optimala.

Så är det då sööööndag morgon....

Här sitter jag vid datorn tidigt en söndag morgon. Egentligen skulle jag varit ute och sprungit något liknande långrunda.
Först låg jag i sängen och preparerade mig att jag skulle ut, och masade mig upp från sängvärmen. Sedan åt jag ett par mackor mer än jag brukar inför söndagarnas långrundor, med tanke på att jag inte ska ha sportdryck. Vad händer då, jo det börjar regna. Först var det bara så det syntes lite på marken och om jag tittade ordentligt såg man droppar i luften. Men sedan började det höras på fönsterbläcket. All lust att springa som jag trots all mobiliserat var som bortblåst. På samma sätt som jag såg att det inte bara regnade ute utan även blåste. Höstlöven for och virvlade i luften. Blää. Första tanken var att jag ju kunde ta en avkortad runda. Om inte annat så behöver ju kompis komma ut och göra sina behov. Men nej, jag har definitivt inte lust att ge mig ut.
Det var länge sedan jag hade det så här. Annars brukar jag nästan bara bli mera tänd ju värre väder det är.
Det är en viktig grej med löpningen, och då speciellt att löpa långt, att det ska vara roligt. Om man tvingar sig ut tappar man snart lusten helt. Har man inte lust eller känner sig upplagd så är det bättre att stå över. Det kan vara kroppen som säger att den behöver mer återhämtning än vad du själv tror.
För tillfället tror jag att för min del kan det också ha att göra med att jag just nu inte har något ”äventyr” planerat. Jag går lite som i ett vakuum. Det finns lopp som jag funderar på men jag har inte bestämt mig helt ännu. Det ända som är något så när bestämt är att det antagligen blir Sydafrika nästa höst. Men dit är det långt och skulle kunna vara andra lopp innan. Ok, vanliga marathon blir det väl. Men de är ju inte så spännande längre. Inte något som upptar mina tankar i flera veckor/månader, och som fordrar planering.

In the mood.

När der gäller att springa längre sträckor måste lusten att springa också vara där. Den här veckan är frugan på mässa och jag har inget att passa på kvällaren. Jag planerade sedan länge att det skulle vara ett ypperligt tillfälle att springa långt flera dagar i rad, med början på onsdagen. Onsdagen kom och det blev gråare och gråare. På eftermiddagen regnade det. Men den riktiga lusten att springa infann sig inte. När jag kom hem från jobbet åt jag direkt, och sedan var jag indisponibel för löpning så att säga. Men kort därefter märkte jag att det inte regnade längre. Hade jag nu varit riktigt upplagd för en runda hade inte regnandet spelat större roll. Det gäller bara att klä sig efter omständigheterna. Och det kan ju vara bra att träna även under sådana omständigheter, för när det är tävling är det inte alltid som solen skiner.
I går kom jag dock ut på en runda, 21 km. Och i dag tog jag ledigt från jobbet och tog samma runda igen. Men det här med att inte dricka sportdryck tror jag blir tufft. Eller också är det bara i början.
I går gick det rätt bra. Det gick fint i nästan 1 timma och sedan kom det en down period på ca 45 minuter och sedan var det hyfsat igen. I dag gick det bra i 45 minuter för att sedan bli tungt igen i bortåt 40 minuter. Därefter gick det något bättre ett tag för att avsluta jobbigt.
Jag tror det har med kolhydraterna att göra. Först är det kolhydrater i musklerna, de börjar sina och det går tungt ett tag. När då kroppen ställt om till bättre fettförbränning går det bättre igen. Men i dag eftersom det var längre pass andra dagen var det tommare i depåerna. Det har också känts efter att jag kommit hem. Jag har känt mig deppig som jag nämnde tidigare att jag erfarit i somras när jag ätit otillräckligt. Musklerna i vaderna lever också sitt eget liv. Men jag måste försöka uthärda ett tag med träning på det här sättet. Vill kroppen ha energi får den vara så snäll och bränna fet. Något annat bjudes inte. Jag hade ju druckit 1 dl olivolja innan jag gav mig iväg idag. Det var alltså ett intag på ca 850 kcal, och rundan gav en förbrukning på runt 2200 kcal. Vid hemkomsten satt det fint med ett antal mackor och en god kopp kaffe.
Bilden jag lagt upp här kommer från DL08. Det var första dagen, vid ett ställe skulle vi med en färja över en vik några 100 meter. Bommarna hade egentligen gått ner när jag kommer runt ett kurva vid färjan. Jag börjar för säker hets skull spurta i stället för att resignera. Bommarna tas upp igen och jag kom med. En av deltagarna, Günter Naab, som hade med kamera tog bilden och mailade mig den.