Kolhydrater i all ära.

Försöket att ”springa på fett” har jag avbrutit. Det höll på att sluta ”illa”. Det höll på att sluta med att jag slutade att springa. Springa bör jag annars dör jag.
Den gångna veckan har jag ägnat datortiden åt att surfa om kolhydrater och fett. De 2 halvmara rundorna förra veckan gick sämre och sämre. Förra lördagen blev det bara en skogsrunda. I onsdags skulle jag ut på en halvmara runda igen, men den var jag tvungen att ändra 2 gånger under turen. Det slutade med ca 14 km. Det fungerade helt enkelt inte. Jag var mer trött och orkeslös efter den än efter en 27-30 km i somras. Humöret var i botten, och jag var super sömnig. Jag ville helst bara lägga mig i sängen och dra täcket över mig. I torsdags orkade jag med nöd och näppe massa mig runt 10 km. Gårdagens runda blev inte mer än 6 km. Men i dag var jag ute på halvmara runda och det kändes nästan bra och det gick fint. Vad har då hänt? Jo, jag har delvis gått över till kolhydrater igen.
Det finns vissa som förespråkar något som heter LCHF, och det står för Low Carb, High Fat.
Det var väl inte vad jag körde, men HF åtminstone, och inget extra kolhydrater. Det kanske man kan köra om man så att säger lever ett vanligt liv, alltså inte springer precis.
Jag kände mig ju nere och håglös, och för skoj skull sökte jag på kolhydratbrist och depression. Här kom svaret på varför det inte funkade för mig, antar jag. Kolhydratbrist leder till seratoninbrist (som i sin tur kan leda till depression) och till hetsätningssug. Dessutom blir man lite trögtänkt. Jag har ju tidigare märkt att jag ibland är i bättre humör och det kan jag nu nog härleda till bättre kolhydratintag. Det här kanske är en kroppens egen försvarsmekanism. Om det inte finns ”kolhydrater att springa på” blir man nedstämd och helt enkelt inte vill springa.
För ca 10 år sedan fick jag konstgjort serotonin för att eventuellt må bättre, och det var i samband med att jag under många år tränat hårt. Inte kopplade man då samman det med träningen och för dåligt intag av kolhydrater. Ja, det var väl någon som sa att jag tränade för mycket.
Så i går kväll innan jag lade mig åt jag en ordentlig portion müsli och drack en rejäl dos kolhydratdryck. Innan jag sprang i dag åt jag en ordentlig frukost, mot normalt bara 2 mackor. När jag sedan sprang hade jag inte med någon sportdryck utan bara vatten. Sista halvtimmen var lite motig. Det är nog så jag ska göra, ladda med kolhydrater mellan löpningen och inte ha med på rundan om den inte är riktigt lång. Ska nog försöka ladda lite extra och se hur det påverkar humöret.
Ja, hela tiden söker man det optimala.