Så är det då sööööndag morgon....

Här sitter jag vid datorn tidigt en söndag morgon. Egentligen skulle jag varit ute och sprungit något liknande långrunda.
Först låg jag i sängen och preparerade mig att jag skulle ut, och masade mig upp från sängvärmen. Sedan åt jag ett par mackor mer än jag brukar inför söndagarnas långrundor, med tanke på att jag inte ska ha sportdryck. Vad händer då, jo det börjar regna. Först var det bara så det syntes lite på marken och om jag tittade ordentligt såg man droppar i luften. Men sedan började det höras på fönsterbläcket. All lust att springa som jag trots all mobiliserat var som bortblåst. På samma sätt som jag såg att det inte bara regnade ute utan även blåste. Höstlöven for och virvlade i luften. Blää. Första tanken var att jag ju kunde ta en avkortad runda. Om inte annat så behöver ju kompis komma ut och göra sina behov. Men nej, jag har definitivt inte lust att ge mig ut.
Det var länge sedan jag hade det så här. Annars brukar jag nästan bara bli mera tänd ju värre väder det är.
Det är en viktig grej med löpningen, och då speciellt att löpa långt, att det ska vara roligt. Om man tvingar sig ut tappar man snart lusten helt. Har man inte lust eller känner sig upplagd så är det bättre att stå över. Det kan vara kroppen som säger att den behöver mer återhämtning än vad du själv tror.
För tillfället tror jag att för min del kan det också ha att göra med att jag just nu inte har något ”äventyr” planerat. Jag går lite som i ett vakuum. Det finns lopp som jag funderar på men jag har inte bestämt mig helt ännu. Det ända som är något så när bestämt är att det antagligen blir Sydafrika nästa höst. Men dit är det långt och skulle kunna vara andra lopp innan. Ok, vanliga marathon blir det väl. Men de är ju inte så spännande längre. Inte något som upptar mina tankar i flera veckor/månader, och som fordrar planering.