Nästan ”back on track”. En vecka efter maran I Uganda började jag så smått jogga igång igen. Det kändes rätt så tungt. Jag tänkte att det här blir tufft att komma igen efter en sådan urladdning. Men till saken hör att jag efter en vecka hemma fick något strul med magen. Det gjorde ju inte löpningen bättre. Inte var det heller bättre av att det under min bortavaro hade kommit lite snö. Det gjorde ju inte löpningen lättare.

När så magen hämtat sig och det mesta av snö och is var borta igen, så i fredags tog jag min fartleks runda innan gymet. Och här fick jag kvitto på att det inte stod fullt så illa till. Min så kallade 54 minuters runda tog nu åter 47 minuter. Precis som den gjort strax innan jag åkte iväg. Och löparklockan sa att återhämtningstiden inte var allt för lång.

I går tog jag då en halvlång skogsrunda med hunden. Inte allt för snabbt tempo men jag var ute i dryga 1:17. Inte nu heller fick jag speciellt hård löprestriktion.

Så i dag skulle jag ut själv på en smålång runda. Det kändes något motigt, men jag kämpade på. Fick visserligen gå så fort det blev motlut. Det blev en runda på 15,26 km med ett tempo på 7:22 per k. Inte så illa. Men nu vart löparrestriktionen på över 40 timmar. Så för att komma tillbaka fräsch är det väl bara till att lyda.

Innan jag åkte till Uganda hade jag en VO2max på 41, och nu efter har den sjunkit till att pendla mellan 35 och 36. En bit tillbaka alltså. Men det är också 1,5 månad till nästa mara.