torsdag 6 oktober 2016


Det är bara till att inse – inget är omöjligt.

Jag går ju och får mina reguljära sprutor med B-vitamin för att minska mina smärtor i baksidan av låret. Höger har get med sig, men dock inte vänster. När jag var på vårdcentralen i augusti nämnde jag att jag en tid haft problem med kisseriet. Strax efter fick jag en läkartid.

Kisseriet är något annat och har inte med löpningen att göra. J

Men eftersom jag länge har dragits med min stora trötthet nämnde jag det också. Jag har ju också sedan ett tag tillbaka medicinerat för högt blodtryck. Och det verkade som de hittat ”rätt” medicin. Men gångerna de kollat trycket har varit på förmiddagarna. Läkartiden nu var sist på eftermiddagen. Och här var trycket i högsta laget. Speciellt med tanke på att jag tränar som jag gör. Läkaren tog mig på alvar och sade bare inte att jag skulle lägga av med löpningen. Han sa att han inte kunde ge mig någon direkt lösning på tröttheten, men att det var till att prova sig fram. Pust.

Höjningen av dosen av blodtrycksmedicinen hjälpte inte, och de första tabletterna mot
”tröttheten” gav heller inget resultat.

Jag är ju sådan att jag inte ger mig i första taget. Många hade nog lagt av med löpningen. Jag har kämpat vidare. Efter sommaren har det kanske bara blivit 1 långrunda i veckan, har kanske kommit upp i runt 50 km på veckan. Tiderna har varit usla. En  dålig dag har jag kanske inte gjort mer än 1:30 på 10 km, och en bra dag har jag kanske legat strax under 1:20. Det här är ju inget att hänga upp i granen så att säga.

Jag har pratat med folk och de har kommit med alla möjliga påhejande, som att jag ju blivit äldre och kanske inte ska förvänta mig mer. Det är väl nästan så att jag börjat acceptera det.

För en vecka sedan fick jag ytterligare ny blodtrycksmedicin och en ny tablett att ta till natten, en halv sådan.

Jag har inte märkt någon större skillnad. Blodtrycket har blivit något mera jämnt, förutom att det på morgonen när tabletterna börjar verka störtdyker trycket.

När jag springer med våran hund i skogen har det inte gått så värst fort. Jag springer dåligt i skogen. Jag har väl kommit som bäst strax under 7 km på timmen. Men på sista tiden har jag plötsligt legat en bit över 7 km. Det har ju känts upplyftande.

I tisdags skulle jag ut på långrunda. Hade inte känt något speciellt innan. Men när jag ”rullade” igång  märkte jag matt det gick bra. Till första kontrollen var jag ca 2 minuter snabbare än som snabbast i stort sett. För att göra en lång historia kort satte jag m7 nya rekord. (Köpte en ny GPS efter hemkosten i somras). Rekord på km – milen – 5 km – 10 km – och längsta rundan - och inget ont i vänster fot. Klockan sade att jag skulle ha en 30 timmars återhämtningstid så i går blev det stavgång.

I dag skulle jag igen ut på en hyfsad runda. Pressade mig inte på något sätt utan lätt det rulla på. Vid första kontrollen var jag nästan ytterligare 2 minuter snabbare än i tisdags.

Förr i tiden, när jag var ”ung”, kunde jag på träning komma upp i 9 km på första timmen om allt kändes bra. Jag har många gånger tänkt på det och tänkt att tänk om jag kunde komma dit igen. Men insett att det nog är en utopi att tänka så. Men så i dag – jag hade avverkat 9,33 när timmen passerades. Vet inte hur det gått till. Och sedan när jag kom till 10 kim visade klockan 1:04. Helt, helt underbart. Är det rätt medicin jag äntligen fått? Hoppas det inte är doping klassat.

Jag kollade lite på alla värden jag fick ut från den nya löparklockan. Stegfrekvensen per minut är inte så vansinnigt längre, men steglängden har ökat mera. Verkar som om det är mera svung i varje löpsteg. Och inte behövde jag göra några längre gå-pauser.

Jag har försökt kolla tillbaka för att se när jag sprang så ”fort” och det verkar inte som jag i alla fall gjort det sedan 2009. Har jag blivit 10 år yngre. J

Jag har hela tiden sagt att jag känner att något är fel i kroppen, men läkarna har ju bara sagt ”ja – ja”. De har hört att jag springer men inte förstått att det är stor skillnad på att springa, kämpa, och att springa bra.

Min nästa utmaning, som jag bestämt hittills, är att åka till Bermuda i mitten av januari. Något som heter Bermuda Challenge. Det börjar med en engelsk mile på fredag kvällen – 10 km på lördag förmiddag och avslutas med en mara på söndagen. Tiderna för alla loppen läggs ihop. När jag anmälde mig satte jag upp målet att om jag skulle klara att göra alla loppen på 6:45 skulle jag vara nöjd. Med den senaste veckans löpning har jag reviderat målet till 6:30. Kanske klara milen på 10 minuter. Så i dag på träningen gjorde jag 10:02 på milen som bäst. Det är möjligt att jag får revidera mitt mål ytterligare. Men det återstår att se hur träningen fortskrider. I dag är det 99 dagar till första loppet där borta.

Inga kommentarer: