Det är bara till att inse – inget är omöjligt.
Jag går ju och får mina reguljära sprutor med B-vitamin för
att minska mina smärtor i baksidan av låret. Höger har get med sig, men dock
inte vänster. När jag var på vårdcentralen i augusti nämnde jag att jag en tid
haft problem med kisseriet. Strax efter fick jag en läkartid.
Kisseriet är något annat och har inte med löpningen att
göra. J
Men eftersom jag länge har dragits med min stora trötthet
nämnde jag det också. Jag har ju också sedan ett tag tillbaka medicinerat för
högt blodtryck. Och det verkade som de hittat ”rätt” medicin. Men gångerna de
kollat trycket har varit på förmiddagarna. Läkartiden nu var sist på
eftermiddagen. Och här var trycket i högsta laget. Speciellt med tanke på att
jag tränar som jag gör. Läkaren tog mig på alvar och sade bare inte att jag
skulle lägga av med löpningen. Han sa att han inte kunde ge mig någon direkt
lösning på tröttheten, men att det var till att prova sig fram. Pust.
Höjningen av dosen av blodtrycksmedicinen hjälpte inte, och
de första tabletterna mot
”tröttheten” gav heller inget resultat.
”tröttheten” gav heller inget resultat.
Jag är ju sådan att jag inte ger mig i första taget. Många
hade nog lagt av med löpningen. Jag har kämpat vidare. Efter sommaren har det
kanske bara blivit 1 långrunda i veckan, har kanske kommit upp i runt 50 km på
veckan. Tiderna har varit usla. En
dålig dag har jag kanske inte gjort mer än 1:30 på 10 km, och en bra dag
har jag kanske legat strax under 1:20. Det här är ju inget att hänga upp i
granen så att säga.
Jag har pratat med folk och de har kommit med alla möjliga
påhejande, som att jag ju blivit äldre och kanske inte ska förvänta mig mer.
Det är väl nästan så att jag börjat acceptera det.
För en vecka sedan fick jag ytterligare ny blodtrycksmedicin
och en ny tablett att ta till natten, en halv sådan.
Jag har inte märkt någon större skillnad. Blodtrycket har
blivit något mera jämnt, förutom att det på morgonen när tabletterna börjar
verka störtdyker trycket.
När jag springer med våran hund i skogen har det inte gått
så värst fort. Jag springer dåligt i skogen. Jag har väl kommit som bäst strax
under 7 km på timmen. Men på sista tiden har jag plötsligt legat en bit över 7
km. Det har ju känts upplyftande.
I tisdags skulle jag ut på långrunda. Hade inte känt något
speciellt innan. Men när jag ”rullade” igång
märkte jag matt det gick bra. Till första kontrollen var jag ca 2
minuter snabbare än som snabbast i stort sett. För att göra en lång historia
kort satte jag m7 nya rekord. (Köpte en ny GPS efter hemkosten i somras).
Rekord på km – milen – 5 km – 10 km – och längsta rundan - och inget ont i
vänster fot. Klockan sade att jag skulle ha en 30 timmars återhämtningstid så i
går blev det stavgång.
I dag skulle jag igen ut på en hyfsad runda. Pressade mig
inte på något sätt utan lätt det rulla på. Vid första kontrollen var jag nästan
ytterligare 2 minuter snabbare än i tisdags.
Förr i tiden, när jag var ”ung”, kunde jag på träning komma
upp i 9 km på första timmen om allt kändes bra. Jag har många gånger tänkt på
det och tänkt att tänk om jag kunde komma dit igen. Men insett att det nog är
en utopi att tänka så. Men så i dag – jag hade avverkat 9,33 när timmen
passerades. Vet inte hur det gått till. Och sedan när jag kom till 10 kim
visade klockan 1:04. Helt, helt underbart. Är det rätt medicin jag äntligen
fått? Hoppas det inte är doping klassat.
Jag kollade lite på alla värden jag fick ut från den nya
löparklockan. Stegfrekvensen per minut är inte så vansinnigt längre, men
steglängden har ökat mera. Verkar som om det är mera svung i varje löpsteg. Och
inte behövde jag göra några längre gå-pauser.
Jag har försökt kolla tillbaka för att se när jag sprang så
”fort” och det verkar inte som jag i alla fall gjort det sedan 2009. Har jag
blivit 10 år yngre. J
Jag har hela tiden sagt att jag känner att något är fel i
kroppen, men läkarna har ju bara sagt ”ja – ja”. De har hört att jag springer
men inte förstått att det är stor skillnad på att springa, kämpa, och att
springa bra.
Min nästa utmaning, som jag bestämt hittills, är att åka
till Bermuda i mitten av januari. Något som heter Bermuda Challenge. Det börjar
med en engelsk mile på fredag kvällen – 10 km på lördag förmiddag och avslutas
med en mara på söndagen. Tiderna för alla loppen läggs ihop. När jag anmälde
mig satte jag upp målet att om jag skulle klara att göra alla loppen på 6:45
skulle jag vara nöjd. Med den senaste veckans löpning har jag reviderat målet
till 6:30. Kanske klara milen på 10 minuter. Så i dag på träningen gjorde jag
10:02 på milen som bäst. Det är möjligt att jag får revidera mitt mål
ytterligare. Men det återstår att se hur träningen fortskrider. I dag är det 99
dagar till första loppet där borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar