Dags igen. Efter lång bortavaro från bloggen får jag väl göra ett försök att uppdatera Er om vad som hänt.

I våras och början av sommaren gick det i stort sätt bara bättre och bättre. Men någon riktig fart fick jag aldrig upp. Men distanser avverkade jag.

När det blev dags för Göta-kanal Loppet kände jag mig verkligen redo. Men vädret visade sig allt annat än angenämt att springa i. Regn de flesta dagar. Jag tog det lugnt för jag visste ju att det gällde att orka hela vägen. Men jag började snart få problem. Inte med orken eller så. Nej, jag fick så fruktansvärt ont i vänster fots främre trampdyna. Det kändes som hot-spot. Men det fanns inte tillstymmelse till blåsa eller antydan till dito. Varje dags löpning fanns det inlagt 3 pauser. Efter varje paus var smärtan mindre eller tillfälligt helt borta. Men till slut gick det inte längre. Ett tag efter förmiddags fikat gjorde det så ont att jag inte kunde gå nästan. Det var som att springa på glödande kol. Så 1,5 dag gjorde jag uppehåll, men lyckades avverka hela sista dagen. Men min avverkade distans är ändå inte fy skam. 126 km på 5 dagar blev nästan rekord för mig.

 

Sedan var det hem och slicka såren. Försöka göra mig redo till en 100 milare 2,5 vecka senare. Jag var ju väldigt nervös för hur jag skulle orda med fötterna. Till slut bestämde jag mig för stora silikonplattor som jag tejpade vid främre trampdynorna.

Gaxen startar i Ystad. Innan vi kommit ur Ystad låg jag sist. Men vad gjorde det, det var en bra bit kvar tänkte jag. Jag har ju deltagit i det här loppet tidigare, men glömt hur pass kuperat det är i början. Ofta kunde jag se andra löpare en bit framför mig. Fast jag hade massor av vatten med började vätskan tryta. Jag hittade en kran i en by där jag drack mig otörstig, men var även inne i ett hus och kullpade vatten.

Första bemannade kontrollen kom efter 44 km. Ett par km innan den insåg jag att fortsätta efter den skulle vara meningslöst. När jag bröt gjorde jag det både på grund av utmattning men även eftersom smärtan i vänsterfoten var näst intill outhärdlig.

Nu gällde det att när jag kommit hem och ”slickat såren”, komma tillbaka, hitta orsaken till problemet med foten.

 

När jag kom hem beställde jag tid hos en fotvårdare för en ordentlig genomgång. Hon sade att den troliga orsaken till mina problem är att mina fötter trampats ut och att tå boxen i skorna jag använder/använt är något trång. (Inte så lätt att skaffa större skor när man redan har 48-49). Ledarna i framfoten trycks ihop och det ges signal till kroppen att här ska det läggas på. Det så att säga bildas liktorn under foten. Så efter det här, och framöver, kommer det att bli regelbundna fotbad för att mjuka upp och ta bort när jag märker att något sådant bildas. Sedan blir det till att vara noga med skovalet. Får ändå försöka klara mig med de skor jag har ett tag till, de köptes ju in i somras.