Göta kanal run. Så har jag då sprungit längs Göta kanal. Det blev inte hela distansen för det kom lite problem under vägen.

Vi skulle träffas i Sjötorp. Och eftersom målgången var ”en bit” därifrån kunde jag ju inte ta bilen till start. Det var inte det lättaste. Men med ett par bussturer och väntetid här och där kom jag fram. Det var intressant att se deltagarna droppa in. Det var allt ifrån de som nästan bara sprungit ett maraton till mig med en massa lopps erfarenhet.

Första dagen skulle börjas ”lite lätt” med bara ca 36 km. Jag hade med mig mina 2 par nya skor. Efter mycket funderande bestämde jag mig för de lätta skorna. Och jag bestämde mig också för att köra med dubbla strumpor. Ett par tunna och ett par något tjockare och lite compresion över. Vädret var inte med oss. Det småregnade och stod i.

Efter att starten gått dröjde det inte läng förrän jag låg sist. Och det trotts att jag sprang på bättre än jag väntat mig. Men så hade jag också haft löpuppehåll i bortåt 1,5 vecka.

Det dröjde inte heller länge förrän jag började få ont i vänster fots främre trampdyna. En brännande smärta. Men jag tog mig till etappmålet utan större problem. Nu började jag fundera på vad att göra till nästa dag för att inte få så ont. För det första tejpade jag trampdynan, och sedan blev det de större skorna. De större skorna kändes bra efter 1 dags löpning i de små lätta. Men ändå blev den brännande smärtan bara värre.  När jag kom till check points och hade haft av mig skorna ett tag kändes det bättre till en början.

Den här dagen regnade det både vertikalt och horisontellt. Det var så det chipade om skorna.

Dagens löpmål var Karlsborg. Där väntade en dusch. Jag var så blöt att huden under fötterna var vit och tejpen hade börjat lossna. Så jag drog bort den. Men då följde även en skinnslamsa med så det började blöda.

Härifrån skulle vi bussas över till Motala. När vi kom dit kom jag på det fiffiga att torka skor och strumpor i en ugn på låg temperatur.

Här fick jag även hjälp med omplåstring av fötterna. På det ställe som smärtade satte vi en Comped som tejpades fast dessutom.

Nästa dag kändes det något bättre till en början. Men det var bara lugnet innan helvetet brakade löst. Den sista biten innan dagens första stop var smärtan rätt ordentlig. Här åkte skorna av en stund, och direkt när jag började springa igen var det ok. Men det dröjde inte många km innan det brände som om jag sprang på glödande kol. Till slut var jag tvungen att ringa och bli upplockad. Det gick inte längre. Jag kunde ju inte hålla på och stanna och vädra fötterna stup i ett.

Dagen efter gjorde jag också uppehåll i löpningen och lätt fötterna hämta sig.

Sista dagens löpning genomförde jag. Det var 32 km. Trotts att jag var ohjälpligt sist tyckte jag att det gick bättre än väntat. Flera gånger var jag nere och sprang på runt 6:30 per km. Men det var också tillfällen där jag gick.

De sista 6 km till slutmålet skulle alla springa tillsammans, även de som brutit tidigare under veckan. Det var alltså de långsammaste löparna som bestämde farten så att säga. Totalen på dagens etapp visade på en km tid på 8:10. Och då med tanke på de sista gemensam km får jag nog säga att det var snabbare än vad jag väntat mig.

Innan vi gav oss iväg på de sista 6 km hade vi uppsamling vid ett glasställe i Söderköping, Smultronstället. De sponsrade loppet och vi hade fritt val bland deras glass kreationer. Och de gick inte av för hackor. Man var tämligen mätt när man gav sig av.

Min löpning på de 5 dagarna blev ändå 126 km, inte dåligt heller.

Göta Kanal Run är verkligen ett lopp jag kan rekommendera. Det är bra om man vill testa om man klarar av mer än ett maraton.

Redan här i veckan några dagar efter loppet var jag redan ute och sprang lite lätt. Helt fantastiskt att jag kunde det.

 

Nu håller jag också på att förbereda mig för nästa äventyr, en 100-milare den 23 juli. Jag åker hemifrån 1 vecka innan, så det gäller att verkligen tänka efter vad jag kan tänkas behöva ha med mig. Hur ska jag ordna med fötterna så att jag inte får samma smärta igen, för då kommer jag inte långt.

Jag har filat ordentligt under mittförhårdnaden under trampdynorna där fram. Jag har också hittat en speciell Comped att sätta där i förebyggande syfte, och över det får det bli tejp. Jag måste också ha med grejor för att kunna byta eller göra förbättringar om det skulle behövas. Jag hinner ju inte göra några tester innan det är dags.

I går hade jag lite ont i höger knä. Kände lite när jag böjde det. I dag när jag var på gymet upptäckte jag att jag har lite vätska i knäet. Så nu kör jag med ett värmande knäskydd. Och bra att inte överanstränga det så mycket innan 100-milaren. Kommer kanske även att springa med ett skydd.