Två steg fram och ett tillbaka. Vad jobbigt när man åker på värsta förkylningen under uppladdningen till ett väldigt viktigt kombacklopp. Jag har ju inte så mycket tid att ”vinka” på. Skulle just börja riktigt trappa upp distansen. Från 14-16 km upp över 20. Vad händer?

Jo, jag ligger där med världens förkylning. Började med att jag inte drog iväg för gymträning i fredags. Det räckte inte. I går låg jag däckad. I dag kändes det minimalt bättre, så jag tänkte att jag fick väl ge mig ut. Det blev inte löpning, men 1 och 20 i stavgång. Visst är jag hängig, men stavgång är bättre än inget alls. Och nu har det gått från nysningar och häng till världens halsont. Men det är bara att gilla läget. Om jag inte lyssnar till kroppen nu kan det bara bli värre. Hoppas jag åter kan vara på bana i slutet av veckan. På tisdag kanske jag kan göra en flertimmas stavgångsrunda?