Det går framåt. Når det som bäst började gå bra inför maran i Iran drabbades jag av förkylning. Det är inget annat att göra än att gilla läget. Först var det några dagar när jag inte tränade alls och var riktigt däckad. När det sedan började gå bättre, men inte helt var över, blev det en hel del stavgång. Efter det var det till att ta det lugnt och successivt börja trappa upp igen. I söndags hade jag trott att jag skulle få ihop en runda på runt 20 km. Men det fattades 700 meter. Men i går blev det bättre. Då fick jag ihop 21,8 km. Och gårdagens runda gick 5 sekunder snabbare per km än i söndags. Men så har de här 2 rundorna också sprungits i tung-skor. Jag har efterhand blivit så van att springa i lätta skor att det är stor skillnad när jag måste ta de tyngre. Men det kan ju ibland vara bra att träna lite i de tunga för att sedan få fart när jag går över till de lätta.

Jag hade hoppats få till en 30 km runda i påskhelgen, men just nu känner jag mig rätt urlakad och trött. Det är viktigt att lyssna på kroppen och inte bara pressa sig och köra på.

Allt annat är också klart inför Iran resan. I måndags fick jag visumet och för 2 veckor sedan beställde jag flygbiljetterna. Jag åker den 6 april så kommer jag fram på natten till den 7:de. Hellre det än att komma fram på natten till den 8:de. Nu får jag hela den 7:de till att vila efter resan.