Kämpa vidare – ge aldrig upp. Ja, jag började med medicineringen för ett tag sedan. Efter 1 vecka hade jag inte stor effekt av medicinen. Bara högre puls. När jag då pratade med läkaren efter 1 vecka blev rådet att öka dosen. Och då kände jag mig ännu sämre. Hade ännu mindre ork. Pulsen hög när jag kom upp på morgonen. När tabletterna började verka efter 1 timme var trycket bra nere, men pulsen upp. Men redan vid lunch var trycket på väg upp.  Det kändes rent inte bra. Så jag var i kontakt med läkaren som då tog bort den här medicinen och satte in en annan i stället. Det ända som är bättre hittills är att pulsen nu är lugnare, men trycket åker upp och ner. Har nu något lägre tryck på morgonen när jag kommit upp och sedan bra tryck på förmiddagen efter att tabletterna börjat verka. Pulsen håller sig i schack. Men när vi sedan kommer till lunch har den redan börjat stiga. Det är jätte jobbigt att ha ett blodtryck som åker upp och ner på det här viset. Jag märker också att jag blir lättare uppjagad.

Men jag försöker springa så gott det går. I går var jag faktiskt ute 17 km, och det till ett efter omständigheterna hyfsat tempo. Det var i alla fall mer än 7 km per timme. Och nu går jag här i valet och kvalet om jag ska sticka till Nordirland och försöka ta mig 100 kn lite senare i maj. Det är väl minst sagt lite vågat av mig men jag har stort behov av att komma ut och prova mina vingar så att säga. Jag måste ta beslut här i veckan.