Hemma från Budapest. Resan till Budapest gick bra. Fick så att säga en ordentlig genomlysning av min rygg. Jag har ju varit lite “orolig” för att ryggoperationen jag gjorde inte blev rätt. Men det blev den. Sedan kan ju ärrvävnad växa inåt. Tänkte att det kanske var så att det tryckte igen på nerver. Men så var ej fallet. Min bror har ju drabbats av cancer, först i tarmen sedan nu i lungorna. Så tanken var där ju om det var så att säga något annat som tryckte på något i ryggen. Men så var det inte heller.

2 nivåer ovanför där jag blev opererad tidigare är det nu tydligen så trångt att läkaren tror att mina problem kommer därifrån.

De gjorde mätningar på nervsignal i benen och höger ben är klart sämre. Det benet där jag nu är svag.

Jag träffade sjukgymnast som gett mig en del nya övningar att kämpa med. Tur att jag inte jobbar längre.

Läkaren sa att jag skulle ge 3 veckor mede de nya övningarna, och om det inte blir bättre kanske det är dags att fundera på operation igen. Han kan ju inte garantera något, och det sa de ju innan förra operation också.

Han sa också det jag redan visste, att min rygg ser över huvud taget för jävlig ut. Massa felaktigheter på den. Uttorkade diskar, förträngningar och pålagringar, skolios. Ja, han tyckte att det var ett under att jag kan hålla på och springa som jag gör. Jag var ju en gång med i ett stafettlag på en mara mellan Simrishamn och Ystad, och de kallade sig för “Naturens under”. Det är väl där jag hör hemma.

I fredags direkt jag kommit hem sprang jag ut på en dryga timmes runda helt utan något stöd för ryggen. Det var kämpigt men gick. Ska nog försöka det fler gånger med kortrundor. Men det gick för omväxlingsskull så “fort” att kompis nästen sprang sidan om mig och skrattade. Han kunde riktigt galoppera.

I går blev det en tur med joggingvagnen med barnbarnet och hund genom skogen. Det blev ju ingen snabbis så att säga men bra träning.

I dag på morgonen intog jag dubbla mängden Ibuprofen och gjorde mig klar för en långrunda. Här vågade jag inget annat än att ta på cylinderstödet för ryggen. Dessutom slog jag på stort och tog på de superlätta skorna. Tänkte inte på något sätt slå rekord i dag utan bara rulla på så gott det gick. Jag kom upp i dryga 8 km första timmen så då kändes det bra. Under andra timmen såg jag att det gick något bättre till en början, låg några hundra meter före timme 1. Men under andra timmen var det några backar sedan så det sackade mig lite. Men ändå var jag väl 120 meter förre på timme 2. Inte mycket kan tyckas men sådana saker gläder mig.

Några dagar innan resan var jag hos min läkare här hemma och hon tyckte det var dags att göra lite uppföljande provtagning. Jag var ute på nätet och kollade resultatet av proverna innan jag åkte. Naturligtvis låg alla prover inom referensintervallen.

Nu har jag då blivit ordentligt genomkollad och det finns inget som säger att det är något fel som gör att jag inte borde springa. Så det är väl bara att springas då, stänga av tankarna och känslorna som säger att något är fel.

Nu har jag 2 veckor på mig att bli marathonklar inför Athen marathon.