Hela Uppsala dansar och sjunger. Nä, så är det förstås inte även om jag kände det så. Jag hade sovit lite dåligt i natt så inspirationen för att ut och springa var inte på topp i morse. Jag gjorde i ordning 2 flaskor med sportdryck och gav mig iväg. Tänkte att det får bli som det blir. Om inte annat får jag väl sega mig runt en 14 km i alla fall. Men när jag kom till första tidschecken blev jag överraskad. De andra gångerna här nyligen när det gått bra har jag kommit dit på ca 39 minuter. I dag var jag där på 36. Så då bestämde jag mig för att försöka köra ett halvt marathon ungefär. Första timmen passerade jag lite drygt 8,5 km, vilket det var länge sedan. Andra timmen fick jag kämpa lite mera men jag avverkade ungefär samma distans som under timme 1. Det här kändes fint. När jag kom till slutet av 1/2 maran var det en lång seg uppförsbacke. Jag vek mig inte utan satsade tills jag passerade halvan. Tittade ner på klockan och jublade. Jag hade 2.28 på halvan. Vilken härlig känsla att vara under 2.30.

Under turen i dag tänkte jag mycket på sjukgymnastens ord att jag skulle dra ner på löpandet tills vidare. Så jag har väl bestämt att det får bli 2 rundor per vecka. Den ena kortare, 6-8 km, med inslag av intervall och sedan en längre. Förhoppningsvis åtminstone dryga 1/2 maran minst. På detta sätt kanske jag kan hålla mig igång tills jag har varit i Athen och sprungit.