tisdag 23 september 2014

För jäkla sjukt. I dag var planen att försöka på en riktig långrunda, alltså 20+ km. Så redan i går kväll startade planeringen härför. Jag gjorde som förra veckans lyckade löprunda, jag grundade med 2 salttabletter. 2 olika sorter för att förvilla mer. Och i pillerintaget i dag på morgonen hade jag lagt till 1 extra ibuprofen och en koffeinare för att vakna.

Jag tänkte inte satsa så mycket på farten i dag utan mer på att göra distans. Första timmen kom jag precis över 8 km, 8,05. För mig på en träningsrunda är det bättre än vanligt. Så bara där verkade det bra. Och när jag vek av mot längre runda följde både ben och huvud med. Inga protester från någondera hållet.

Vid 1:15 såg jag på GPS:en att det hade gått väldigt bra, nästan för bra. Hade sprungit på ett snitt fortare än första timmen. Tänkte att det kunde inte vara möjligt. Vid 1:30 var det lika dant. Kunde inte förstå vad som hänt. Har aldrig inträffat att jag sprungit fortare efter 1 timmes löpning. Men det här var ju upplyftande och gjorde benen lite lättare. Nu vågade jag inte titta förrän jag passerade 2 timmar. Här blev jag minst sagt överraskad. Jag hade sprungit ca 400 meter mer timme 2 än timme 1. Alltså ca 21 sekunder snabbare per km timme 2 än timme 1. Jag kan inte minas att jag över huvud taget gjort det någon gång tidigare. Det var nästan på snudd också under andra timmen att jag hade känning av “runers high”. Det var ju så länge sedan att jag nästan inte kommer ihåg hur det var. Det här var ju inte riktigt så, men snudd på var det i alla fall.

Nu är det några veckor tills jag ska till läkaren, hon måsten ju nu förstå att det är något som är fel. Hon ville ju att jag skulle dra ner på Ibuprofen, men i stället mår jag bättre nu när jag ökar dosen. Antingen är det något verkligen som står i kroppen och kanske blivit “värre” eller också har kroppen vant sig vid dosen och behöver mer för att ge effekt.

Inga kommentarer: