söndag 24 augusti 2014

Det gör ont. Ja, låten “Det gör ont” stämmer till dels på mig just nu. Fast där hete det att “Det gör ont en stund på natten men inget på dan”, men för mig är det tvärt om. Och det gör ont mer än en stund. Emellan är det så jag skulle kunna grina. Det där med capsikumkrämen kanske blev för bra ändå. Det är nästan så jag fått brännskador på vissa ställen vid knäet.

Vi var bortresta 2 dagar och det trodde jag skulle hjälpa på knäet, eftersom det inte skulle bli så mycket belastning på det. Men det var ingen skillnad. När vi gick var det ett förbaskat linkande och när vi satt gällde det att försöka sträcka ut benet.

När jag gick till sängs i går tänkte jag att jag skulle linda det med elastisk binda så att svullnaden hölls nere. Visst, i morse kändes det mycket bättre. Så jag tänkte att jag skulle ge mig på en liten löprunda. Det kändes helt ok. Men vid de tillfällena när jag gick gjorde det bra mycket mer ont. Konstigt att det kändes bättre när jag sprang än när jag gick. Jag nöjde mig med en runda på knappa timmen.

Sedan har jag gått och “pysslat i köket”. Kokt en 5 kg äppelmos och lagt på burk en dryga 3 liter mjölksyrade grönsaker. Men oj vad det känns i knäet nu. Det är inte bara smärtan utan även frustrationen att inte kunna träna som planerat. Den senaste veckan har jag inte ens kommit upp i hälften av målet tidsmässigt och löpmässigt för månaden är jag knappt på hälften. Jag hade nästan tänkt ge mig på en riktig långdistansare med joggingvagnen här i slutet av augusti, och inte vågar jag heller anmäla mig till loppet i Jordanien som jag tänkt.

Livet är hårt sa bonden - grymt sa grisen.

Inga kommentarer: