Ibland upp och ibland ner. Det är helt och hållet dagsformen som avgör hur en dags löpning går. Hur mat intaget har fungerat de senaste dagarna, hur man har sovit, och om och hur mycket alkohol man har intagit. Och dessutom hur mycket man har tränat de senaste dagarna/veckan.

Som förra veckan då jag hade 3 långrundor på över 20 k (27,4+21,8+25,4 plus en kortis på dryga 10). Då kändes söndagsrundan tämligen tuff. Den här veckan har det bara blivit 1 runda på 20+ (25,4) och det var i dag. Men i gengäld hart det blivit några fler kortare. Förra veckan kom jag upp i 85,5 k och denna 73,5 k. Men långrundan i dag kändes en hel del behagligare än förra söndagen. Det ska nog till så att variera veckorna med hårdkörning på långa rundor varierat med veckor med kortare rundor, men nästan samma totala distanser.

Nu ska vi se hur jag får till planeringen av sista veckan innan en mara. Jag hade tänkt springa dryga 6 km nu både måndag och tisdag. För att sedan på onsdag ta en riktigt sjuhelsikes lång runda. Kan jag få till nästan 30 k skulle det sitta fint. Sedan avsluta veckan med 2 kortare rundor. På de kortare rundorna lite inslag av intervall hoppas jag. Nästa vecka innan jag åker blir det bara stavgång och lite gym.

Nu de senaste dagarna när vädret slagit om och blivit kallare igen märks det att det är jobbigare att springa. Dels är musklerna stelare men jag har också mer kläder på som tynger. Prognosen för Riga ser rätt hyfsad ut. Tror nog det blir löpning i minimalt med kläder.

Jag har kollat lite vad olika tider på maran för mig skulle innebära omräknade till ålder. Min bästa maratid (4:18) som jag gjorde 1998, skulle faktiskt betyda att maran jag gjorde i Simrishamn i november (4:59) skulle vara lika bra. Det innebär att om jag i Riga kan komma ner under 4:58 så blir det så att säga nytt personligt rekord. Det är jättekul att veta, då har jag något att kämpa efter som inte är helt ouppnåeligt.