Löpningen går vidare. En massa helger och en massa god mat och dricka. Ja, det här är ju ok men det gör att min löparkvot inte blivit fylld den här månaden. Ok, det är en dag kvar, men det som fattas blir inte avverkat på den sista dagen på året. Bättre att starta det nya året med goda föresatser. Jag har lyssnat lite på kroppen och tagit det löpmässigt lite lugnare. Det är något man bör göra ibland. Jag har haft önskningar om att avverka någon långrunda, men det har alltid slutat med att jag kortat av. Hoppas det går bättre efter helgerna när mathållningen blir mera normal. I tid räknat har jag nästan kommit upp i målet. Så det har blivit lite mera stavgång i stället. Det nästan känns i armarna.
De 2 senaste dagarna har jag nästan varit smärtfri. 1 spruta på 2 veckor fungerade ju inte. Så jag fick gå ett steg tillbaka och börja med 2 per vecka. Samtidigt när läkaren fick reda på vilka piller jag tog tyckte hon det var i mesta laget. Jag tog 2 ibuprofen och 2 albyl per dag. Hon tyckte inte jag skulle kombinera så. Så hon skrev ut en ibuprofen med långtidsverkan som jag bara skulle ta 1 om dagen av. Men den fick jag konstiga känslor i magen av. Som reserv skrevs det mut ibuprofen som jag skulle ta 3 om dagen av. Det var inte så himla lätt. Jag är inte van att ta piller mitt på dagen, så det fungerade inte alltid. Sprutorna 2 per vecka skulle jag hålla på med fram till Jul och sedan gå ner till 1 per vecka. Men när julhelgen var över och smärtan inte riktigt gett med sig provade jag med 1 albyl igen. Och se nu var smärtan nästan borta. Ja, läkaren får säga vad hon vill men tydligen är det kombinationen av B-vitaminer, ibuprofen och acetylsalicylsyra som hjälper. Varför det ska vara det här sista till vet jag inte men så länge det hjälper och jag inte känner några biverkningar av det tror jag nog att jag kommer fortsätta.
Nu får vi se hur det fungerar med 1 spruta vecka.
Jag läste nyss en väldigt rörande historia som en kompis på Facebook hade delat.
Det är om en dam på 86 som sprang 3 maror per år och som önskade att dö med löparskorna på och som i princip också gjorde det. Så här önskar nästan jag också att det ska ta slut när det gör det.
Men innan dess hoppas jag få många löparår till, många maror och många äventyrslopp. Detsamma önskar jag Er.
Gott Nytt År!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar