Än går det upp, än går det ner. Sprutorna jag fått har hjälpt över förväntan. Min smärta i ben och skinkor är i princip borta. Till jag skulle på långloppet i Skåne gick löpningen väldigt bra. Men sedan jag var i Turkiet, och inte sprang på en vecka, kommit igång igen har det känts tungt. En sådan urladdning som att avverka 130 km tar nog ut sin rätt. Och inte blir det väl enklare ju äldre man blir. Som det är nu går det minuten långsammare igen. Men det är väl inget annat att göra än att kämpa på. Jag vet ju att rätt vad det är lossnar det igen, förhoppningsvis.

Nu är det 2 träningsveckor kvar innan nedtrappning inför Österlenmaran. Mycket kan ju hända på den här tiden – hoppas jag.

Nästa helg är det ett matlagningsprojekt igen. Klubben har Kung Björn fest och som vanligt står jag för matlagningen. Det ska bli varmrökt lax (hemrökt) med tillbehör, och en super smarrig efterrätt. Eftersom det är i en löparklubb behöver jag inte tänka på kalorierna, det är bara för festdeltagarna att springa en extra runda veckan efter.